Visst sjöng man denna psalm på skolavslutningen? Jag har ett litet minne av att jag gjorde det. Det kanske inte var på skolavslutningen - men jag har ett minne av att vi sjöng den på skoltid i alla fall. Mamma, kommer jag ihåg rätt eller hur var det?

 

Den här sjöng man i alla fall, det kommer jag ihåg. Det är ganska roligt hur dom där låtarna fortfarande sitter i huvudet. Jag sjöng senast den här idag på Dollar Store, av någon konstig anledning. Jag och Ballis hade en liten medley där vid krukorna.

 

Ni måste se den nya Jackass. Jag såg precis klart den och jag har fått andnöd av skratt minst 50 ggr under filmens gång. Scenen 'The Ram Jam' är bland det bästa som har gjorts.

Introt till Dawn of the Dead är kanske det bästa introt någonsin. I fucking löfz it!!1 (Ni som är väldigt lättskrämda behöver ju inte kolla) (Mamma och Mia alltså)

Fan vad gött. Jag gillar't.

Också dog en av världens mest legendariska gitarrister. Mycket sorgligt, tycker jag. Nedanför visas en video på ett mycket grymt framträdande av Gary Moore som jag alltid har älskat. Visst hade det varit helt otroligt att stå där själv och höra det. :-)

Hittade en gammal klassiker av Misfits (Night of the living dead). Jag tror det var minst 3 år sedan jag sist lyssnade på denna. Hur glömmer man en av sina favorit egentligen? Oh well, skitsamma, jag hittade den ju nu. I fucking love it. Jag får alltid lust att se zombiefilmer av denna. Vill någon ha zombiekväll med mig? Ja? Helst oldies - de nya är ju så jävla överdrivna så jag vill kräkas (Minus första Resident Evil och Day of the Dead -08 - det er micket fina filmer, ja).

 

(Dåligt ljud - finns mycket bättre kvalité på spotify, tryck här)

Fick se en snabbis ur dokumentären Reinderspotting igår - mestadels på en jävligt obehaglig snubbe som sa "Howdy ho!" medan han lutade sig ut från ett fönster. Extremt obehaglig människa faktiskt. Hur som haver, jag och Bea laddade hem dokumentären när vi kom hem, och kollade på den. Gud vad tragiskt. Handlar om ett par killar i Rovaniemi (Finland) som är beroende av subutex - ett slags "andrahandsval" till heroin. Huvudrollen heter Jani, och det är han man får se mest.

Sedan gick väl dokumentären mest ut på att få se när dom skjuter upp, abstinensbesvär, problem med pengar/vänner, skulder och en massa annat. Och Janis resa ut i Europa. Jesus, jag tyckte dokumentären var sjukt sorglig. Speciellt när man vet att den där Jani nu är död. Enligt Flashback hängde han sig själv i Kambodja. Finns dock många olika historier. Överdos i Brasilien, självmord i Thailand etc. Men Kambodja var mest trovärdigt. Plus att det fanns bilder från Kambodja. My sick ass tänkte ju inte ens till innan jag klickade på bildlänkarna. Dumma, dumma, dumma mig.

Nja, jag vet inte. Hela filmen var bara väldigt tragisk. Påminner mig om "Jag vill inte leva detta liv" som handlar om ett par killar i Göteborg som är beroende av GHB. Tycker sådana här dokumentärer borde visas på skolorna - att knark (tung narkotika) är skit för det mesta och att det oftast går åt helvete i slutändan. Oh well.

Remember this?

She loves me not av Papa Roach. Haha, vad gammal. Gud vad jag fortfarande hatar den.

Lite go nostalgi i form av musik såhär på eftermiddagen. Jag orkar inte göra någonting annat. Jag är så trött på att behöva plugga hela tiden. Det är det enda jag tänker på nu för tiden. Så trött på att allt annat är pausat bara för att jag har skolarbete att ta hand om. Sedan att jag inte kan sova normalt gör inte saken bättre. Jag har börjat vakna 2 ggr/natt nu. Runt 4.00 och 6.00 vaknar jag upp. Why? Det förvandlar mig till en zombie under dagarna. När jag vaknade imorse hade jag röda påsar under ögonen; det såg ut som att jag hade experimenterat med olagliga substanser i ett par veckor.

Jag måste ladda hem Herkules. Lätt roligaste filmen någonsin. Jag älskar Hades, Skrik och Panik. Herkelus? Nah, not so much. Det är roligare att heja på den dåliga sidan - dom är oftast roligare. Speciellt Skrik och Panik. "Skrik! Panik! Rrrredo för tjänstegöring!" eller "Vi ääär maaskar, vääärdelööösa maaaskar..."

Panik: Men tänk om Hades får reda på det?
Skrik: Du menar OM Hades får reda på det?
Skrik: Men det är väl klart att Had... Om. Om är bra.

Haha. Ja, herre min je. Jag är en disneynörd. Jag förstår inte varför alla genusmammor klagar så mycket på filmerna från nittiotalet - dom är ju genialiska. Typ Pochahontas. Så fint där i skogen. Eller Micke och Molle. Den där lilla gula fågeln (Dinky Sparv) är klockren, hehe. Fan, jag vill vara en liten knodd igen.

Man förknippar ju alltid Rammstein med högljudd och snabb musik. Lite vrålande, mörka röster och snabba trummor. Men, låten Frühling in Paris från deras senaste album är typ, den finaste låten jag någonsin har lyssnat på. Jag har den på repeat just nu. Älskar't.

 

In a dress made of light she came up to me
I know like it was today
I was so young
Feeling awkward
But still I never regretted it

She shouted words into my face
The tongue bristled with lust
It was only her language I didn’t understand
I didn’t regret it

Oh no, there’s nothing at all
Oh no, I regret nothing

When I left her skin
Spring bleeds in Paris

I didn’t know my body
Too shy to look at it
She showed it to me in the light
I've never regretted it

The lips often sold but soft
And touch them eternally
When I left her mouth
Then I began to freeze

She shouted words into my face
The tongue bristled with lust
It was only her language I didn’t understand
I don’t regret it

Oh no, there’s nothing at all
Oh no, I regret nothing

When I left her skin
Spring bleeds in Paris

A whisper fell into my lap
And would lead a fine sound
Speaking a lot and saying nothing
And it felt good

She shouted words into my face
And took a deep bow
It was only her language I didn’t understand
I don’t regret it

Oh no, there’s nothing at all
Oh no, I regret nothing

When I abandon her skin
Spring bleeds in Paris

 

Jag är en riktig periodare när det kommer till musik. Just nu är jag inne på Rammstein. Ingenting annat duger - all annan musik låter bara tråkig och jobbig i mina öron. Jag vet inte hur många gånger jag har varit inne i en period där jag bara lyssnar på Rammstein. Men vem kan klandra mig - dom är ju genialiska, enligt mitt tycke. Och jag har aldrig stött på en dålig låt med dom - sådana band älskar jag. Som fortsätter att leverera bra musik i flera, flera år.

 

Första låten jag hörde av Rammstein var Du Hast (hittade den i filmen How High). Vi satt hemma hos Nicke i sexan/sjuan och tjuvrökte i hans rum medan vi lyssnade på den. Fina minnen. Sedan var vi tvungen att sluta eftersom hans mamma kände hur det luktade rök ur hans rum, hehe. Så... Jag vet inte riktigt vad poängen med det här inlägget är. Det är dock skönt att vara en periodare. För alla låtar blir som "nya på nytt" igen.

Jag har nu alla album med Rammstein på min dator. Me so very, very happy. Jag har all musik på iTunes, så jag behöver inte brottas med youtube för att lyssna på deras musik längre. Spotify and Youtube - in your cyberfaces, bitches! Mm, detta känns väldigt gött faktiskt. Albumet Liebe ist für alle da är genialiskt. Ett mästerverk.


Hehe, Kruspe. Slurp.