Jag är så lättretlig ibland. Sitter och lyssnar på musik - och grannen utanför mitt fönster skrapar bort snö från vägen. Med en spade. Det skramlar, skär och låter extremt högt. Så jag hör inte min musik, och jag börjar automatiskt att koka. Jag vill bara öppna fönstret och go bananas över honom/henne.

Skulle egentligen kliva upp 8.00, gick inte som planerat. Vaknade för ungefär en timma sedan - jag antar att det är ganska ok det med. Så, vad händer denna torsdag? Inget bokprat för min del, eftersom det är mycket att göra i skolan nu. Sista provet i Samhällskunskap och franskan blir bara svårare och svårare känns det som. Fast det är ju logiskt. Så jag ska plugga hela dagen. Även imorgon, lördagmorgon och hela söndagen. Jesus.

Jag är ledig på lördagkväll däremot, yey. Då blir det skräckfilm och andra grejer, vilket kommer bli nice. Så.. Vad jag gör nu? Sitter och snusar och lyssnar på Rammstein som vanligt. Jag är dödligt less på min lista på Spotify; jag ids inte ens starta upp den. Så jag har suttit och varierat mellan 17 stycken väl utvalda Rammstein-låtar i cirkus 4 dagar nu på Youtube. Önskar att dom kunde komma tillbaka till Spotify; det börjar bli tröttsamt att logga in på Tuben flera ggr per dag.

"Människor som vistas på Flashback är lika sjuka som den sjukaste pedofil."

Malin Wollin har bevisligen ett IQ under det normala. Stackars lilla Fotbollsfrun.

Om vi far till Götet sommaren 2011 kanske vi far till Tyskland med färjan. Jag försöker övertala mamma om det. Men, det finns även färjor till Polen. Det hade ju också varit kul. Men jag såg nyss en dokumentär om Polen - som handlade om nazistiska fotbollshuliganer. Eh, det fick ju mig att bli lite misstänksam mot Polen. Så min paranoid hjärna vågar inte fara till Polen, även fast det hade varit roligt. Oh well, Polen eller Tyskland? Vad hade varit roligast? Om man far till Tyskland hamnar man i Kiel, och far man till Polen hamnar man i Gdynia. Ja, jag vet inte.

Vissa människor man umgicks förut med är kvar på samma rutor. Sitter fast i samma gamla mönster - oftast knark. Jag tycker inte det är patetiskt eller någonting sådant, utan jag tycker det är tråkigt att det ska behöva vara så. Speciellt för dom som stundtals tog sig ur det, men som föll tillbaka lika snabbt. Fan, det fanns ju till och med vissa som var hemlösa ibland. Men man reflekterade inte över det för 3 år sedan - man hade roligt och det var det enda som betydde någonting. (Låter kallt, men efter ett tag märkte man ju att tjat inte fungerade, att det inte fanns någonting att göra.)

Så, inte vet jag. Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till. Förutom att jag tycker det är tråkigt. Många av dom har jag inte sett på 1-2 år nu, även fast man umgicks 24/7 förut. Men det var då. Oh well, hoppas att det ordnar sig för alla någon gång i alla fall. Som sagt, jag vet inte riktigt vad jag skulle komma fram till, mest att jag tycker det är tråkigt.

Haha, festligt. Det tog ett tag att få in tandställningen. Oh whatever, jag ids inte skriva någonting om det. Känner att det börjar spänna i käften nu, så jag ska värma mat nu. Lika bra att passa på att äta när man kan.

Till Lindemann, varför slår han sig alltid över ansiktet? Min första tanke är att han är tysk och att han tänder på det. Men det handlar ju om mina fördomar mot tyskar. (Vadå? Alla vet ju att tyskar älskar lack och läder, piskor, tung techno och nazism?) Skitsamma, det hade varit kul och veta varför han gör det. Och fan vad snygg gitarristen i Rammstein är. Om nom nom. (Eller en av dom, Richard Z. Kruspe för att vara exakt, 00:45 i videon.)

Jag älskar min och Beas egna värld. På riktigt, alltså. Jag vill dra världen över huvudet som ett täcke och bara... stanna där. Jag hatar att den inte finns på riktigt faktiskt. Jag hade bytt detta liv mot ett liv i vår värld på 0.3 nanosekunder. Jag hade inte tvekat en sekund. Och ibland känner man sig faktiskt frustrerad över att den inte finns. Känns rättare sagt förjävligt att man aldrig kommer kunna uppleva den på något annat sätt förutom i sin egna fantasi.

Gick till tandregleringen 10.20, var framme 10.30, gick hem 10.35. Onödigt, tycker jag. Kvinnan körde upp 3 gummiband mellan mina tänder och jag har nu ont. Jag kommer antagligen inte kunna äta normalt, precis som förra gången jag våndades med dessa blåa band från helvetet. Oh, damn you all. But thy shall not complain! På fredag åker tandställningen in. Eller grillz, som jag kommer kalla det. Kommer spatsera runt varje dag och ba; "Yo dawg, wanna se my grillz, fo sho?"

Satan vad gott detta blev. Jag tror franska grytor är min specialitet, om jag får skryta lite. Dock saknas det några ingredienser, men det gjorde ingenting. Blev ju sjukt gott hur som helst. Och med örtaioli, mmm..

 

Det luktar hundmat i mitt rum. Och nej, jag inbillar mig inte - mamma känner det också. Så till den stora frågan: vad fan luktar det hundmat i mitt rum för? Det finns ingen hund är (well, duh) och det finns ingenting som kan lukta det. Oh well, skitsamma. Jag har fotat nyss och väntar på att Janna ska bli klar med min fotoblogg. Denna blogg är för smal för att bilderna ska rymmas. Nu ska jag fortsätta kolla på bilder av Ville Valo och dreggla, ursäkta mig.

Och ja, just det - det blev ett färskt IG i matten för min del. Jag var brydd tidigare idag och kände mig bitter. Nu? Oh fuck it. Fuck it all. Jag orkar inte ens bry mig. Man kan säga att jag är rätt van att få IG i matte. Det börjar bli lite av en tradition. Om ett par månader ska jag göra om proven och fixa ett G (förhoppningsvis) - ingenting att lipa över alltså.

Jag är en sådan där jobbig, lycklig och positiv människa idag. Jag sitter och gungar med överkroppen till Talking Heads och flinar som en dummer. Även fast det är ruggigt kallt och mulet ute. Men det skiter jag i. För det är bokdag idag och det gör mig glad. Jag är dock inte bara glad på grund av det - jag vaknade upp och var glad. Vilket jag aldrig gör. Att vakna upp är alltid förödande för mig - jag har pissigt morgonhumör oftast.

Bra tisdag idag alltså. Jo, det kommer vara det. Varje bokdag är en bra dag - alltid ett steg närmare vad jag vill lyckas med. Ett steg närmare någonting stort. Om jag kan fortsätta med det här hela mitt liv kommer jag aldrig be om någonting annat, även fast jag kanske inte lyckas dra in stora pengar med det. Visst, när plånboken är tjock mår man bra, men det har ingen betydelse om man inte känner sig lycklig med det man gör. Och jag kan kanske inte leva på lycka, men it sure makes the life worth living.

Fyfan, idag mår jag bra.

Random kille: Ja, ni åker väl skoter, och med ren och släde i Norrland.
Jag: Ja.
(Otroligt roligt skämt. Har aldrig hört det förr. Vilket nytänkande! Kom han på det själv?)
Jag: Vad åker ni i Stockholm på då? Räkmackor, antar jag?
Han: Nej, dom stoppar man väl i munnen.
Jag: Nej, gör man?
Han: Var ska man stoppa dom annars?
Jag (med innerligt bitter och less ton): Jag vet ett ställe du kan stoppa den i.

HAHAHAHA, nailed it. Jävla stockholmare på MSN. Hur som helst, det är fredag idag och jag gör ingenting. Bea kom förbi runt 14.00 och vi började med att skriva upp kapitel. Vi kom fram till en hel del och det känns bra. Sedan kom Janna, Stefan och Freja förbi en snabbis och hämtade kartonger. Efter att Bea hade farit hem gjorde jag absolut ingenting. Läste franska, drack Monster och rapade. Ikväll händer det absolut ingenting. Och det var allt jag hade att berätta just nu.

"Där ute, i verkligheten, har en ung man tagit sitt liv. Och många satt här och käka popcorn och kollade på självmordet, som bästa underhållningen. Det sägs att flashback inte är ett problem, men jag börjar tvivla. Är det verkligen mer nytta än onytta med flashback?" ~ Flashbackare

Jag undrar samma sak. Jag kommer ihåg för 5-6 år sedan när jag besökte Flashback för första gången i hela mitt liv. Jag fastnade för tripp- och rusrapporterna och tyckte att det var roliga berättelser som berättades. Sedan förflyttade man sig gradvis genom olika ämnen. Det var underhållande att vara inne på Flashback. Och visst, det är fortfarande ett underhållande forum. Flashbacks smustiga baksida med sjuka trådar/videos/bilder har alltid funnits, men det känns som att det har blivit mer påtagligt nu.

Som att alla smarta, djupa och roliga debatter har försvunnit. Finns bara smuts, hat och rasism på Flashback nu. Och en medlem som är död, som tog sitt liv genom hemsidan. Men jag klandrar inte Flashback för hans självmord. Absolut inte. Det är inte Flashbacks fel att han valde att ta sitt liv. Att Flashback blev hans sista stopp är väl ganska förståeligt: det finns inget annat svensk forum som skulle tillåta det. Men det känns som att Flashback nådde sin gräns igår faktiskt.

En sak är säker: Jag kommer aldrig mer ignorera en självmordstråd.

Snart är det 2012. Alla har gett upp detta om att jorden kommer gå under. För jorden kommer inte att gå under. Varför skulle jorden gå under bara för att en kalender tar slut? All heder åt maya-indianerna för att dom orkade till året 2012. Hell, jag skulle ha gett upp mycket tidigare än det. Klart som fan att någon lade ner sin lilla kolpenna och ba; "Nej. Jag orkar inte mer. Nu lägger vi av." Sedan ett par tusen år senare sitter vi här och ba; "Hm. Deras kalender tar slut. Jorden går under. Ja, det tycker vi låter logiskt." Eh not.

Hur som haver. Många verkar tro att all elektricitet kommer försvinna. Intressant. Kul att man bor uppe i Helvetet på Jorden där det är kallt som fan 10 månader om året. Hur fan överlever man utan en varm lägenhet? Jag har inte ens riktiga vinterskor. Vinterjacka har jag, men vad spelar en vinterjacka för roll, när man ligger och sprattar utan fötter? Skitsamma. Poäng med inlägg: Kul att bo i Norrbotten om detta händer. Hur långt tar det att promenera till typ... Spanien?

Jag och Anne mediterade tidigare idag. Jag tände en kon av meditationsrökelse, satte mig på en kudde och slog på lugn musik. Arabiska trummor och flöjter. Benen i kors. Satt i 15 minuter och fokuserade på min andning tills en väldigt läskig sak hände. Eller läskigt var det inte; det var underbart. Mina armar började att kittla. Som att någon stod med tusentals fjädrar och drog mot min hud. Efter det kände jag hur mitt huvud domnade bort. Sedan spred sig en värme i hela min kropp. Och shit, jag hade kunnat stanna i den känslan hela mitt liv. Jag har aldrig varit med om det förut.

Vilket känns bra. Känns som att jag har lärt mig att fokusera mer på ingenting nu. Jag existerar bara. Sedan hände det där. Längtar till imorgon för att se om känslan kommer tillbaka. Ni som inte mediterar - vad väntar ni på? Allting rinner av en. Precis allting. Att meditera är bland det bästa jag någonsin har gjort. Ska beställa hem böcker om det också - lära mig ännu mer om det. Finns många grenar inom meditation, allt från att bara sitta och andas till att försvinna i sig själv. Man hittar ett sådant otroligt lugn efter ett tag. Och även fast jag nu fokuserar på ingenting (förutom min andning, och ibland rökens rörelser) gör det ingenting om man tar sig tid att rannsaka sig själv - lära känna sig själv bättre. Vissa börjar till och med gråta efter en stunds meditation. Alla känslor frigörs. Allt kommer upp till ytan, för att sedan försvinna.

Sedan finns bara nuet. Och det är ju bland det viktigaste inom buddhismen: nuet. Inte gårdagen och inte morgondagen, utan nuet. Allt för ofta spenderar vi västerlänningar dagen med att oroa sig över saker som har hänt eller över saker som kanske kommer att ske. Allt för ofta glömmer vi bort att vi faktiskt lever nu. Genom meditation kan man lära sig att endast fokusera på nuet. Att låta alla känslor och tankar försvinna. Att bara finnas till.

(Hehe, låter jag mycket flummig?)

En massa människor på området. Fulla. Gastar, hojar och hoar. MEN DOM BRÅKAR JU INTE! Fan också, jag vill ju ha lite spänning i vardagen. Jag sitter bara och väntar tills jag kan springa ut och tjuvkika på balkongen. Men neeeeeeej då, här slåss vi inte. Nähepp. (Nej, jag tycker inte om våld, men jag erkänner att det ÄR ganska kul att kolla på... Faktiskt.) Fan vilken pensionär jag är.

Jag är imponerad över att jag hittade mig själv efter max en minut.

Nu kommer jag att få min tandställning - fem år försent. Jag är glad - väldigt glad - men också väldigt förbannad. Mina tänder, som inte bara är ett komplex och mindre snyggt, ger mig även problem. Svårt att rengöra, huvudvärk och bitsår i kinderna. Men tydligen räcker inte det för att processen ska skyndas på. Istället måste man kastas fram och tillbaka mellan olika tandläkare och vara tvungen att vänta i flera år innan man tillslut blir godkänd. Samtidigt får en tjej tandställning efter 2 månader för att 'hennes tänder är fula', och på grund av det ser jag rött.

Men om man bortser från det - så är jag riktigt glad, och det uppskattas. Imorgon ska gummiband klämmas fast på mina tänder, sedan ska ett par metallringar fast, sedan dras fyra tänder bort och efter det byggs tandställningen på. Två år kommer behandling att ta, men det gör inte heller någonting. Jag diggar tandställningar, jag kommer inte skämmas. Hell, mina tänder är nog fula nu, vad spelar det för roll om man slänger in lite metall i käften? Så ja, jag längtar faktiskt.

Annars så har jag pratat bok idag, och även hunnit förbi Indiska när mamma kom in till stan. Bilderna nedan visar vad jag köpte. Jag är grymt nöjd, det var inte dyrt alls. Jag älskar min nya Buddha. Han passar väldigt bra i fönstret mitt. Till vasen ska jag köpa vita blommor. Helst någonting japanskt eller kinesiskt. Eller så använder jag min vita plastblomma, jag är inte säker ännu.