Det finns en till sak som jag har funderat på. Människor som inte vill sluta diskutera. Exempel: Jag och Pelle sitter och diskuterar stening till döds. Jag är starkt emot detta eftersom det är barbariskt. Pelle tycker däremot det är ett bra straff. Vi diskuterar för- och nackdelar ett bra tag. Vi går sedan över till att diskutera om det inte finns bättre sätt. Jag ändrar inte argument, och det gör inte Pelle heller.

Varför ska man fortsätta diskutera ämnet, om man inte kan komma fram till någonting tillsammans? Varför ska man stanna på samma ruta och diskutera samma saker? Ska vi försöka ändra varandras åsikter? Handlar det om att någon måste vinna diskussionen tillslut? Svammel. Jag tycker det blir trist när man ska diskutera någonting som inte leder någonstans. En riktigt bra diskussion för mig är när man kan komma fram till någonting efter ett tag. En diskussion där man sitter och framför samma argument hela tiden eftersom det inte finns en chans i helvetet att någon ändrar sig är trista.

Det är ju alltid roligt i början. Man håller inte med varandra, men vill gärna diskutera ändå. Så man gör det. Man lägger fram argument, lyssnar på den andra och fortsätter. 45 minuter senare: Ingen har gett med sig. Ingen har ändrat åsikt. Ingen har kommit fram till något tillsammans. Ska man sitta och dra samma argument i 45 minuter till? Och när man säger 'Det är nog ingen idé att vi fortsätter' till vissa människor, då är man helt plötsligt konflikträdd. Que pasa?

Självklart ska man inte endast diskutera saker man håller med varandra om. Det är ju inget roligt. Men det måste ju finnas en gräns. Tillslut blir man bara förbannad på den andra människan och det kan lätt bli otrevligt. Man måste kunna stanna i tid. Och bara för att man lägger ner en diskussion betyder det inte att man inte vill diskutera någonting annat. Jag och en vän till mig kunde sitta och diskutera när som helst. Vi hade väldigt olika åsikter om allting. Men vi lyckades ändå komma fram till någonting tillslut. Det är roligt.

Det finns en speciell sak som irriterar mig otroligt mycket. Människor som börjar bete sig barnsligt när man diskuterar. Man kan sitta och diskutera, lägga fram sina argument och helt plötsligt börjar den andra personen att dumma sig. Kalla en för 'lilla gumman' eller försöka förolämpa en på värsta sätt, även fast man inte har sagt någonting fel själv.

När man sedan försöker förklara att man endast vill diskutera och helst i en vettig nivå blir det ännu värre. Puckot blir oftast 'förolämpad' av det och börjar att bete sig ännu mer idiotiskt. Vad är det egentligen? Varför är man inne på forum om man inte kan diskutera normalt och sansat? Visst, det finns debatter som verkligen blossar upp och där det praktiskt taget är krig - men då är okej. Men när man sitter och diskuterar om en till helt synes oskyldig sak och människan börjar att bete sig som en envis pojke/flicka på 5 år i trotsåldern är det inte lika okej längre.

Jag kan låta förbannad när jag diskuterar, men det är jag inte. Jag blir bara så uppspelt att jag låter förbannad. Ibland kan jag låta dryg (i text) eftersom jag inte använder smileys och ibland kan en svordom hamna på fel plats och får meningen att låta fel - men jag försöker alltid hålla diskussionerna vettiga och lugna på internet. Jag kollar alltid igenom min text så att inte missförstånd ska uppstå. Men det finns alltid någon som tar illa upp, blir 'förolämpad' och som ska börja bete sig som en liten purken snorunge.

Självklart ska man kunna bli förbannad när man diskuterar med okända människor på internet. Vissa människor har idiotiska åsikter och ibland krävs det ju att man ryter till, om människan inte förstår vad man menar. Men när det handlar om helt normala debatter om ingenting speciellt förstår jag inte varför vissa människor beter sig på sådana sätt. Jag hatar att diskutera med sådana människor. När jag stöter på sådana här människor ser jag alltid framför mig hur dom räcker ut sina tungor, säger 'na-na-na!' och skrattar. Så barnsliga är dom i text. Och jag blir frustrerad.

35 dagar kvar till valet och jag är livrädd för att Sverigedemokraterna vinner eller kommer in i riksdagen. Vi har så mycket rädsla, okunskap och trångsynthet just nu i detta land att det inte hade förvånat mig. Men jag hoppas innerligt att det inte kommer bli på det här sättet. Vad gör man om SD vinner? Jag vill allvarligt talat inte bo i detta land då. Men man kan ju inte packa en väska och dra över natten till ett främmande land.

"SKA SKOLK SYNAS I SKOLBETYGEN?" - tråd på FL

Jag skolkade mycket och ofta. Inte på grund av att jag var en lat och obrydd jävel som sket i min utbildning och min framtid. Utan för att jag mådde oftast skit under mina 3 år på högstadiet. När jag sedan märkte att ingen av lärarna eller rektorerna hjälpte mig med mina problem ökade mitt skolk. Jag kom till många lektioner; men jag satt endast ner och stirrade. Jag hade tappat all lust till att lära mig. All motivation hade försvunnit.

Jag var tvungen att tvinga min mentor att skicka mig till den lilla mattegruppen. En grupp som elever som hade problem med matten. Men det var som att skjuta problemen under mattan. Hjälpen var fortfarande minimal, talen var fortfarande lika svåra och takten dom jobbade i var inte nog sakta för att jag skulle hänga med. Märkte dom att den lilla gruppen inte hjälpte? Ja. Gjorde dom någonting för att hjälpa mig? Nej. Inte ett piss.

Och jag skyller inte det på mig själv. Jag väljer att lägga skulden på lärarna. För dom var mycket medvetna om vad som hände med mig, och dom hade kunnat hjälpa mig. Men istället för att ta tag i problemet (mig) valde dom att helt enkelt skita i mig och kalla mig för 'lat' och 'obrydd', och jag kan ju knappast påstå att det hjälpte mitt redan kassa självförtroende.

Så att skolk ska visas i betygen är inte alls bra. Det är inte bra någonstans. För visst finns det elever som skolkar för att vara coola eller för att dom är trötta på morgonen (det har även jag gjort) men det finns också många som skolkar på grund av andra orsaker. För att dom mår psykiskt dåligt, för att dom har mycket problem hemma, för att dom inte riktigt kan, och många andra orsaker. Men tyvärr finns det ju bara en gemensam benämning om oss: lata.

Jag vet inte hur jag hade mått om mitt skolk har följt med mig resten av livet. Som en liten påminnelse om hur dåligt jag mådde och hur lite hjälp jag fick under åren på högstadiet. Varför skulle jag behöva bli straffad för resten av mitt liv på grund av någonting som egentligen inte var mitt fel alls? Det är inte logiskt och det är inte rätt. Jag sätter femhundra kronor på att det just nu finns tusentals ungdomar runt om i Sverige som är 'skolkare', men på grund av speciella orsaker. Trötta ungdomar som har tappat motivation eftersom dom inte får hjälp i rätt tid. Dom ska inte behöva få det uppkört i ansiktet för resten av deras liv.

Om lärarna kunde börja bry sig mer om sina elever hade det sett annorlunda ut. Om rektorerna slutade att stryka sina kolleger medhårs skulle i alla fall min situation se annorlunda ut, och säkert många andras. Och många på FL pratar om att det är 'självklart' att närvaron ska finnas i slutbetyget - för att man 'vill' ju lära sig och dom som inte 'vill' det behöver ju inte få ett betyg alls. Jag ville lära mig. Jag älskade redan då att lära mig saker och även fast jag var en skoltrött ungdom tyckte jag faktiskt om skolan på ett sätt. Men när ens självförtroende ligger i botten och man mår psykiskt dåligt finns inte orken där. Är det rätt att jag straffas på grund av det? Är det rätt att tusentals ungdomar blir nekad hjälp - och sedan ett dåligt slutbetyg?

Nej. Det är inte rätt. Det är inte rätt någonstans. Och visst, jag har fått en ursäkt av min mentor och jag har förlåtit honom. Han visste att han hade gjort fel och han erkände att han hade kunnat hjälpa mig mycket mer för att jag skulle få betyg i mina grundämnen. Men en ursäkt hjälper egentligen inte nu. Inte efter att jag var tvungen att gå 2 år på IV för att få ett G i matte. En ursäkt tar inte bort det faktumet att jag hade sådan grov ångest första året på IV på grund av min matte så att jag till slut var tvungen att hoppa av.

Men visst, skyll det på mig.

Sakineh Mohammadi Asthini kommer att bli stenad till döds. Efter 99 piskrapp erkände Sakineh att hon var skyldig till otrohet. Nu lever hon i ovisshet - kommer hon blir avrättad eller inte? Hela världen jobbar tillsammans nu. Jobbar tillsammans för att rädda Sakineh.

Du kan gå med i hennes Facebook grupp här, och det är viktigt att du gör det. Genom Amnesty kan man även skicka ett brev till Iran för att få dom att skona Sakineh. Jag har skickat in ett brev. Det fanns punkter man skulle ta med. Jag valde däremot att skriva från hjärtat, men att bädda in punkterna i texten på mitt sätt. Jag kan tänka mig att dessa män får hundratusentals förbannade brev och mail just nu.

"Your Excellency,

Remember that Sakineh is a loving and caring mother. Look at your own mother, your Excellency. Can you imagne her in Sakinehs shoes? Can you picture your own loving mother on the ground - fighting for her life? Can you see her crying out loud while hard stones are falling on her face? Can you imagine how your own mother, your own flesh and blood, would feel?

Sakineh confessed - after torture. Any woman would confess. Your own mother, sister, daughter or son would confess - just to make the pain go away for a little while, even though a confess would mean death. A woman who is guilty of adultery should not be a dead woman. A woman who is making a choice based on either love or lust shouldn't die because of it.

We are all brothers and sister, your Excellency. We should be able to live in this world together in peace and love - not killing each other because we think it's the right thing to do. So I am sending you this letter and I am asking you: Are you ready to be a part of Sakinehs death? The death of a loving mother, a fellow human being - a sister? Are you strong enough to carry the weight of a dead woman on your shoulders? A dead woman that the whole world praid for - and fought for?"

Det pratas mycket om unga mammor på FL just nu. Vissa tycker till och med att det ska bli förbjudet att skaffa barn innan man har blivit myndig - sedan diskuterar dom vad det skulle vara för straff. Det är någonting inte ställer mig bakom. Men mer om det längre ner.

Jag ser inte ner på unga mammor. Tvärtom! Jag tycker att det är starkt av unga tjejer att välja att behålla sitt barn och ta hand om det. Kämpa för att ge sitt barn ett bra liv, även fast det krockar med socialt umgänge och utbildning. Men att dom (läs: många) ger sig fan på att klara av det.

Men att planera ett barn när man är mellan 14-16 år är ingenting jag heller ställer mig bakom och är för. Jag tycker inte att man ska planera ett barn när man är så pass ung. Hela ens liv är uppbyggt på impuls när man är i den åldern. Man är spontan och man tänker sig inte alltid för. Jag kan tänka mig att många tjejer i den åldern endast ser det mysiga och lätta med barn. Men dom tänker inte på nackdelarna och det kämpiga som kommer med det.

Man har hela ens liv framför en när man är 14-16 år gammal. Man är inte redo att planera ett barn, även fast man tror det. Även fast man inte gillar att röka, snusa och festa. Det kan ändras över en natt. Majoriteten av alla ungdomar har en period där vänner och fest är höjdpunkterna i livet. Man klarar sig inte utan det. Man lever nästan för det. Det kanske inte kommer när du är 15 år, men det kan komma när du är 17 år. Vad gör du då, om du har en dotter på 2 år att ta hand om?

Om jag hade planerat och fött ett barn när jag var 15 år hade det krockat med mitt liv just nu. Just nu fokuserar jag mig på min utbildning, mina vänner och min framtid. Min framtid är livsviktig för mig. För 4 år sedan hade jag inte samma drömmar - men idag är det en annan femma. Idag planerar jag att resa, jobba med välgörenhet, utbilda mig, fara till länder och jobba som volontär, skriva böcker och ja, helt enkelt uppleva världen utanför Sverige.

Och man har ju bättre förutsättningar när man är mellan 25-30 år gammal. Man vet vem man är vid den tidpunkten, man har (inte alla dock) fast ekonomi och man har ett eget hem. När man är 15 år är alla dessa saker fortfarande dimmiga och oklara. Man har ingen aning om vem man är när man är 15 år gammal, även fast man tror det. Och ja, det är klart att man växer som människa om man får ett barn, det är jag hundra procent säker på. Det är ingenting jag säger emot.

Att ett förbud och straff ska finnas är däremot absurt. Om en tjej blir gravid av 'misstag' och väljer att behålla det - har hon all rätt till det till valet. Hon ska inte straffas för att hon blir mamma. Det är en sjuk tanke och det kommer förhoppningsvis aldrig att gå igenom. Det strider mot dom mänskliga rättigheterna.

Men min poäng är - planera inte att skaffa barn om du är mellan 14-16 år. Vänta ett litet tag. Se var du är i livet när du är 18-19 år istället. Det skadar inte att vänta. Om du fortfarande vill ha ett barn; go for it. Men det finns även en chans att du inte vill det. Och det sista jag vill säga är: Som sagt, jag har ingenting emot unga mammor! Jag vet många som har blivit gravida oplanerat och som har valt att behålla, och jag tycker det är starkt jobbat. Dom ska inte bli anklagade för att vara sämre mammor, för det är dem inte.

Men om du har ett val - vänta ett tag.

Samhället uppfostrar oss. Det är samhället - som till den största delen - formar oss och skapar oss till dom människorna vi är idag. Media, internet och okända människor hjälper till att göra det. Utan samhället har jag ingen aning om vad eller vem jag skulle vara idag. Med endast min mamma och pappas uppfostran hade jag nog varit en ensam eremit instängd i ett hus. Det säger jag inte för att vara elak; utan för att det är sant. Därför förstår jag inte hur mammor på FL envisas med att säga tvärtemot. Att det endast är dom som uppfostrar sina söner och döttrar. För det är inte sant. Sekunden din dotter eller son kan lämna husets trygga vrå kommer samhället in i bilden och tar över en stor del av uppfostran.

Och det handlar ju om både gott och ont.
Samhället hjälper ju oss att klämmas in i specifika könsroller, till exempel. Ett ämne jag tidigare inte har varit intresserad av, men som jag nu har börjat förstå mig mer på, tack vare Lady Dahmer och hennes blogg. Ett samhälle som är fyllt av rasism, orättvisor, normer, hemska ideal, krig och våld. Men också ett samhälle som är fullt av kärlek, vackra saker, kunskap och rättvisor.

Och det är klart att ens mammas och pappas uppfostran hjälper till en mycket stor del. En uppfostran som, till en viss del, kan skydda oss från dom mörka delarna av samhället utanför dörren. Uppfostran som kan förbereda oss på vad som komma skall. Men att påstå att samhället inte uppfostrar oss är ett naivt tänkande, och en stor fet lögn. Min mamma uppfostrade mig till att tacka för maten, inte vara elak, vara snäll mot djur och natur och en massa annat - samhället uppfostrade mig till den jag är idag och till den jag kommer vara imorgon. An neverending process, som jag ibland hatar, men som jag älskar ännu mer.

Jag fattar inte varför jag är inne på FL och försöker diskutera med människor. Sidan handlar ju om först och främst om föräldraskap och allt som hör till = ingenting för mig. Men andra diskutioner blossar oftast upp, som inte handlar om barn/ammande/graviditet/konstistens på bajs, och då kan det bli ganska underhållande. Men tro mig när jag säger detta: Vissa människor på FL är värre än människorna på FB* och det trodde inte jag var möjligt.

Mammor är bland dom värsta mobbarna på internet. Det pekas, det bråkas och det är bara allmänt psykotiskt och läskigt ibland. FL skrämmer mig. Oftast tycker jag synd om ungarna till dessa galna mammor, som trots allt måste växa upp med en sådan människa. Och det går ju inte heller att föra ett vettigt samtal med dessa människor; absolut inte. Speciellt om det handlar om cannabis. Varningens ord: Diskutera inte cannabis på FL. Gör det inte.

Det absolut bästa med FL är detta; 'Min son ramlade ner 3 meter och slog i huvudet. Han vaknar inte upp nu. Vad gör man?' Just denna fråga har inte ställts, men det kan nästan se ut på det här sättet. Ring en doktor, din dumma jävel. Människor på FL kan inte hjälpa dig med ett piss. Människor på internet i allmänhet kan inte hjälpa dig. Jag skulle inte skriva ut på FL eller FB om jag hade problem. Över min döda kropp.

* FB betyder inte Facebook. FB betyder Flashback och inget annat.

Bilden nedan är ju faktiskt sann. Om det hade varit män hade det blossat upp debatter om kvinnornas rätt, diskriminering, pedofili och jämställdhet. Jag tycker det är intressant. Hur kommer det sig att kvinnor kan dregla över betydligt yngre män, medan männen inte kan göra detsamma, utan att bli kallade för gubbslem, pedofiler eller mansgrisar? Många skriker ju om att det är fel av män att sitta och drömma om tjejer med modellkropp, perfekt kropp och mycket smink - men jag tror ju knappast att kvinnorna här direkt sitter och dregglar över Edwards förträffliga personliget.

(Om dom nu mot all förmodan skulle göra det förstår jag dom inte. Edward är en överkänslig, glittrande, klen vampyr med kontrollbehov, beslutsångest och seperationsångest. Ni vet att det är sant.)

Ja, tur det. Att vara mån om sina traditioner behöver inte gå till överdrift. Att oskyldiga djur ska plågs till döds är ingen tradition man ska vara stolt över, och inte heller ett yrke man ska vara stolt över. Endast känslokalla och rubbade människor håller på med sådant här, även dom som betalar pengar för att titta på en så kallad tjurfäktning.

Tur att en liten del av spanjorerna har blivit vettiga. Nu menar jag inte att alla spanjorer stöder detta och anser det som någonting bra. Kanske inte ens en majoritet. Jag önskar dock att tjurfäktning kunde bli förbjudet i hela Spanien. Jag hatar att djur ska behöva dö och plågas för att vi människor vill ha underhållning. Samma sak när dom släpper lös tjurarna på gatorna och människorna blir jagade 'för skojs skull'. Varje gång en människa blir stångad av en tjur jublar jag. Sådana människor finner ingen sympati hos mig.

Människor pratar ofta om förebilder hit och dit. Lägger en bloggare ut en bild på en cigarett - är bloggaren en dålig förebild. Läggaren bloggaren ut (som Tyra gjorde) bilder - som ska betraktas som konst, inget annat - där hon håller i en kniv, blåser ut rök och ser allmänt självdestruktiv ut - är bloggaren en dålig förebild.

Nä, det är dom inte alls. Dom är inte dåliga förebilder på grund av det. För det första ber dom inte att få vara en förebild för unga tjejer och killar. Varför ska en bloggare (och även musiker och skådespelare) gömma sig bakom en fasad och inte visa upp sitt riktiga jag - bara för att slippa bli kallad för en dålig förebild? Det inte logiskt. Det är ju en lögn, och att gömma sig bakom en fasad och låtsas att vara någon annan fungerar inte i längden. Det blir lätt väldigt genomskinligt och man tappar förtroende för människan.

Om det finns unga människor som frenetiskt härmar bloggare och andra kända personer med allt dom gör; är det ju tyvärr deras problem och inte tvärtom. Är man så pass lättpåverkad bör man nog rannsaka sig själv. Det är mänskligt vett att vara medveten om vad som är bra och inte bra. Man börjar inte skjuta heroin bara för att en bloggare lägger upp en konstnärlig modebild som föreställer det. Man börjar inte skära sig själv bara för att man ser en anonym bloggerska göra det. Eller gör man det? Finns det människor som är så pass lättpåverkade - som inte har en egen sköld att skydda sig med?

Hur som helst tycker jag fortfarande inte att ansvaret ligger på bloggaren. Man behöver inte lägga ut en bild på knark och berätta att det är bra. Men det har jag aldrig sett att någon har gjort. Men folk måste helt enkelt lära sig att dessa rosafluffiga förebilder som inte gör något fel endast existerar i drömmarna. Definivit inte på internet. Sedan är det ju en helt annan sak med ett sjukligt beteende, som kanske anorexi eller bulimi. Men då måste man ju också själv förstå att bloggaren är en sjuk människa och att man inte ska lyssna.

Om min blogg skulle bli mycket stor skulle jag inte ändra på mig. Man är ju den man är. Jag snusar, jag dricker alkohol och jag svär. Men jag vill inte påstå att jag är en dålig förebild för det. Om unga människor tar efter mig - Jaha, vad gör man åt det? Det kommer ju alltid att hända och det ligger ju tyvärr inte hos mig att ändra dom. Sedan är det ju självklart synd om dom människor som kanske lyssnade på till exempel Dennis M förut - när han höll på att svälta sig själv - och dom behöver ju hjälp dom med. Och det är inte alltid lätt att vara envis och vägra att lyssna i dagens samhälle.

Men är det inte roligare att läsa en blogg där bloggaren är sig själv till hundra procent? Där bloggaren är ärlig med alla skavanker, komplex och mindre bra saker - istället för en bloggare som bygger upp en slags fin fasad för att bli en exemplarisk förebild till unga människor? Det är en lögn och en käftsmäll i ansiktet, i alla fall enligt mig. Sedan har ju alla olika åsikter; men det är i alla fall vad jag anser om detta.

Under 80-talet dök det upp många rockband - som knarkade och drack alldeles för mycket. Folk var nog vettiga för att förstå att det är ingenting man tar efter, även fast dom hade hundratusentals fans världen över. Världen överlevde rockvågen. Jag älskar Slash och Nikki Sixx - människor som knarkade och drack 24/7 - men det är ingenting jag vill ta efter. Jag är medveten om att det är dåligt. Jag ser snarare upp till dom för att dom överlevde, inte tvärtom.

(Bloggare som är pro-ana, bulimi, narkotika och andra extremt självdestruktiva beteenden är ingenting jag står bakom. Bloggare som medvetet sprider sin propaganda/sjukdom och försöker få andra människor att bli likadana är hemskt. Jag menar mest bloggare som kanske röker, tar konstnärliga kort som Tyra, snusar, dricker rätt mycket alkohol, festar mycket - osv.)

Jag vill bara observera att jag inte blundar för de negativa delarna inom islam. Jag är medveten om dem, men jag tycker inte att vi endast ska fokusera på dem. Jag tror inte att vi kan bygga upp ett förtroende och en respekt mellan invandrare och svenskar genom att endast fokusera på de negativa delarna. För att kunna motverka de negativa delarna inom islam och försöka bygga ett mer jämställdt och bra samhälle tror jag att vi måste fokusera på de positiva delarna av islam först.

Vi måste bygga en bro innan vi kan komma över vattnet. Att diskutera om kvinnoförtryck och hat det första vi gör kommer inte att fungera. Att direkt gå ut med dom negativa delarna kommer inte skapa respekt mellan svenskar och invandrare, tvärtom, det skapar bara en ännu större klyfta mellan oss och det kommer leda till större missförstånd och ännu mer hat. Vi måste också komma ihåg att skapa oss en egen uppfattning, innan vi blint litar på medias ord. Det finns alltid en annan historia bakom det som media lägger upp, det gäller bara att läsa om det själv.

Jag tror att en positiv inställning leder till positiva handlingar. Ett negativt samhälle där endast hat och missuppfattningar existerar kommer inte kunna leda till en positiv utveckling där vi tillslut kan leva tillsammans sida vid sida utan problem. Det kommer bara skapa ännu mer problem och invandrarna kommer inte kunna bli en del av detta samhälle som vi lever i idag. Om vi skulle arbeta tillsammans som en enda stor grupp skulle allting kunna bli bättre mycket snabbare. Men det gör vi inte idag. Idag är det "vi" och "dem" som gäller, ingenting annat.

Det är inte bara svenskar som skapar detta problem, det säger jag inte. Det finns ju även invandrare som är med om att skapa denna klyfta mellan oss i Sverige. Men den kommer inte att försvinna genom rasistiskt propaganda eller direkta förolämpningar och hat. Man måste ju arbeta tillsammans, inte mot varandra. Och jag hoppas att det kommer fungera någon gång i framtiden. Sedan kommer ju vissa negativa delar i samhället alltid att finnas kvar. Jag tror inte att det finns en chans att vi kommer leva bland guld och gröna ängar tillsammans, men det kan bli en förbättring.

I vilken värld lever du? Tror du att alla muslimer delar detta tankesätt? Är inte det en ganska trångsynt och dum sak att tro? Om en svensk man våldtar en kvinna och säger att kvinnan är dum i huvudet - beter sig alla svenskar på det sättet? Om en jude knivmördar en ung flicka för att 'kvinnor är det sämre könet' - betyder det att alla judar gör på det sättet? Sluta nu.

Lär dig att se skillnaden mellan fundamentaliser och vanliga muslimer. Majoriteten av muslimerna är goda människor som försöker leva ett sådant gott liv som möjligt. Tro vad du vill. Det gäller bara att öppna ögonen och försöka sluta vara så trångsynt och envis. Jag lovar, man mår bättre om man försöker respektera alla. Man ska inte haka upp sig på de negativa delarna i religionerna. Om vi hade gjort det - finns det mycket våld och förtryck i Kristendomen också. Vilket Sverige dominerades av förut.

Läs Ana Ginas blogg. Hon är en troende muslim och hon är en mycket vettig människa. Hon har en islamskola genom videoblogg där du kan lära dig mycket nytt. Det gäller bara att vara öppen för nya tankar och åsikter - iallafall om de leder till det bättre. Hon kämpar även för mänskliga rättigheter och förtryck - och är muslim. Vad säger det dig? Mig säger det mycket. Mig säger det att muslimer är goda människor. Helt normala människor. Vi kan inte dra alla över en och samma kant. Är inte dagens samhälle lite för modernt för det? Hör inte förtryck av ett speciellt folkslag hemma på 40-talet, eller ännu tidigare än det?

Välkommen till 2000-talet.

Vad fint!

Det är väldigt många SD-anhängare som flockas till min blogg nu - för att berätta åt mig att jag har fel. Självklart, dom håller ju inte precis med mig. Nu vill dom att jag ska kolla på olika dokumentärer, som tydligen kommer bevisa att jag har fel och att jag istället kommer börja rösta på dom. Newsflash: Jag har läst SDs principprogram och jag har läst mycket annat om dom - jag står fast vid att SD är ett rasistiskt parti. Finns ingenting som kan få mig att ändra mig. Speciellt inte någon som kallar mig för "dum fitta". Vilket härligt argument! Fin reklam för Sverigedemokraterna, att gå till med skällsord för att någon annan har en annan åsikt. Finemang.

Jag kan inte säga mycket mer än det som jag har skrivit i Paows blogg eller i mitt egna inlägg. Jag vet inte hur ni har hittat hit. Men ingenting kan få mig att rösta på Sverigedemokraterna. Sedan finns det ju såklart vettiga människor som kan diskutera normalt, men ni verkar inte riktigt ha hittat hit ännu, så jag väntar väl på det!

Sedan tänker jag inte ens lyssna på en partiledare som säger: "Islam skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på vålds­användning." Om man hade haft rätt information hade han vetat om att det finns LIKA MYCKET våld inom Kristendomen som det finns inom Islam. Det är bara och läsa Koranen och Bibeln och jämföra. Eller googla, om det nu är alldeles för jobbigt att ta upp en bok.

Sedan får ni ju skriva hur mycket ni vill i denna blogg. Men jag kommer stå fast vid att SD ska bekämpas och att hela bunten är rasister. Visst, dom bygger upp en fin fasad, så att man ska tro att dom INTE är det. Men den fasaden är väldigt genomskinlig.

Tack för mig! :)

En sak som alltid har irriterat mig är människors sätt att försvara Sverigedemokraterna på. Hela tiden, mest på internet såklart, läser att man Sverigedemokraterna inte alls är rasister eller främlingsfientliga. Men vad ska man egentligen kalla ett parti, som går ut i Aftonbladet och säger att muslimerna är Sveriges största hot sedan andra världskriget? Dom drar alla muslimer över och samma kant, kallar dom för hot, men dom är inte rasister. Ja precis, logiken är ju väldigt uppenbart i det argumentet.

Sverigedemokraterna är ju väldigt öppna med att dom vill bevara den svenska kulturen. Men jag undrar -- vilken kultur är det egentligen? Kultur förändras hela tiden. Det är helt enkelt livets gång. Hade kulturen aldrig förändrats hade vårat samhälle sett annorlunda ut idag - och skulle det vara en bra sak? Nä, det hade det inte. Och det kan nog väldigt många hålla med mig om. Vi formar ju kulturen, och jag tycker att den rör sig till det bättre. Ett färgstarkt land med mångkultur och olika nationaliteter som lever tillsammans. Var ligger problemet i det? Är det någon som egentligen håller starkt på svenska traditioner? Säger dessa hängivna SD-anhängare att dom vill ha kvar den svenska kulturen eftersom dom är envisa och för att dom "bara vill ha det för att"? Jag misstänker det.

Sverigedemokraternas ursprung ligger bland annat i den rasistiska föreningen BSS (Bevara Sverige Svenskt) och Sverigepartiet. Partier som ville radera allting utländsk ur detta land. Hur kommer det sig att Sverigedemokraterna har sitt ursprung ur dessa partier - är inte det nog mycket bevis för att SD är ett rasistisk parti, inte ett 'realistiskt' parti som många vill kalla dom för? Vad är realistiskt med planer att kasta ut en del av Sveriges befolkning? Majoriteten av invandrarna i Sverige arbetar hårt och försöker passa in i dagens samhälle faktiskt. Det finns många rötägg, men troligtvis mer rötägg till svenskar, jag lovar er.

Dolda mikrofoner har bevisat hur Jimmie Åkesson (SDs partiledare) skämtar om muslimer som har sex med grisar och om att afrikaner kommer till Sverige med parasiter. Osmakligt eller rasistiskt? Både och, ur mitt perspektiv. Varför 'skämtar' ett 'icke främlingsfientligt' parti om dessa saker? En kvinnlig medlem i SD sa detta:- Visste ni att invandrare som kommer till Sverige från länder som Afghanistan eller Afrika ibland har över 2000 parasiter i sin kropp. Kan ni tänka er? Våra hundar har inte så många. Hundar sitter i karantän. De här kommer direkt fram. Samtidigt sitter Jimmie Åkesson och säger till tidningen att SD inte har någon tolerans mot rasism.

Bullshit.

Vissa människor verkar flockas runt detta parti. Mest för att "blattarna ska ut" eller för att "dom vill sjunga nationalsången i skolan", även fast majoriteten av dom har tagit studenten för längesedan. Varför är det så viktigt att sjunga Sveriges nationalsång på skolavslutningen? Till vilken nytta gör vi det egentligen? Och varför skyller vi det på invandrarna, när det är vi svenskar som har bestämt oss för att ta bort den? Många invandrare säger att dom inte bryr sig. Dom förstår inte varför vi själva har tagit bort den och sedan skyller allting på dom.

Jag säger ofta att jag inte tycker om Sverige. Det finns många saker som får mig att inte göra det, men det är ju mest egentligen för att jag är 18 år och har eld i baken. Men det här Sverige; med mångkultur och nya traditioner, där varje människa kan leva gott, är ett Sverige jag är stolt över. Det är Sverige som jag vill leva i. Ett land som tar emot alla och som tar hand om alla, så gott det går. Ett Sverige under Sverigedemokraternas makt är inget Sverige jag kan vara stolt över. Det är inget land jag vill kalla för mitt hemland. Med det partiet som ledare flyttar jag härifrån. Jag vill inte vara under rasisters makt.

Jag citerar ur en annan blogg: Hur tråkig skulle inte kulturlivet vara om vi inte tog intryck av andra kulturer? Svensk pop- och rockmusik har sina rötter i afroamerikansk blues. Hade det varit bättre att gnola på någon gammal visa ackompanjerad av nyckelharpa? Svensk fotboll i all ära, men den bästa fotbollen hittar man i andra delar av världen. Framstående svenska filosofer finns det inte många av, desto fler hittar man i Grekland, Österrike och Frankrike. Det är vettigt att ta intryck av internationella influenser och ”blanda” kulturer.

Vi klarar oss helt enkelt inte utan invandrarna och nya kulturer. Utan intryck av andra kulturer och traditioner kommer vårat samhälle, vårat Sverige, aldrig att utvecklas. Vi kommer att stanna här och aldrig mer upptäcka nya saker. Eller är det okej att ta olika saker från olika kulturer om "aporna" och "parasiterna" stannar en bra bit ifrån och inte kommer hit? Är det verkligen det Sverige vissa människor vill leva i, uppfostra sina barn i? Jag tror inte det

"Ge oss Sverige tillbaka!" tornar det upp på Sverigedemokraternas hemsida. Ingen har tagit Sverige ifrån oss. Sverige är fortfarande kvar, dock med mer olika människor och nya kulturer. Ett blandat land, som skulle kunna bli ännu bättre, om varje människa lärde sig att respektera varandra. Vi kan lära oss så mycket av varandra, om vi bara slutade vara så trångsynta och idiotiska.

Sverigedemokraterna vill även värna om det kristna. Du som är ateist, men Sverigedemokrat, vill du stå bakom det beslutet? Vill du att Sverige ska bli ett kristet land igen? Jag tror inte många vill det. Men jag tror däremot att många Sverigedemokrater bortser från detta, eftersom dom vill att muslimerna ska försvinna. Jag vill inte sparka ut medmänniskor, jag vill ha dom kvar. Jag vill inte skicka tillbaka dom till ett land med krig och oroligheter. Och jo, det är precis det som kommer hända. Ni som kommer rösta på SD - är ni beredda att stå bakom det? Är ni beredda att stå bakom att skicka hem en familj till ett land med krig, våldtäkter och misär? Har ni tänkt den tanken, eller är ni alldeles för trångsynta och okunniga för att tänka den tanken?

Vi är alla lika mycket värda, kom ihåg det. Muslim, jude, kristen, buddhist eller fransk, afrikansk, svensk eller turk. Ingen har rätt att påstå att någon av dom är sämre än någon annan. Som Shan Atci sa: Innan vi blir muslim, kristen, fransk eller svensk är vi alla människor från början. En människa. Och det finns inga skillnader mellan oss. Och, med handen på hjärtat, ni som kommer rösta på Sverigedemokraterna: Jag skäms över er med hela mitt hjärta. Ni är den delen av Sverige jag skäms över, som jag aldrig kommer kunna vara stolt över.

Tack för mig.