En kvinna på hemsidan Familjeliv tycker att kvinnor och män runt 40-50 år är äckliga om dom har småbarn. Det är äckligt att skaffa barn när man ska vara mormor/morfar, tycker denna människa och pratar högt om att hon mår illa av det. Och jag tycker inte det känns bra, jag mår dåligt av det. Jag tycker det känns elakt mot barnet att man kommer vara gammal och kanske död innan de fyller 20, säger hon.

Vilken imbecill. Varför skulle en kvinna eller man på 45 år vara äckliga för att dom föder ett barn? Vem säger att man endast kan vara en bra mamma när man är 20-25 år gammal egentligen? Att klanka ner på folks glädje för att man anser att det är 'äckligt' förstår jag inte. I mina ögon finns det inga problem med människor som får barn vid den åldern. Om dom vill, ska ingen bry sig.

Elakt för att mamman eller pappan kan dö när barnet är runt 20 år? Well, damn all of you parents then, som föder barn när ni kan bli knivmördade vilken kväll som helst. Fy fan för er, för att ni föder ett barn, även fast ni kan bli påkörda av en rattfyllerist utanför Konsum om ett par dagar. Damn you all. Nej, vilket barnsligt tänkande. Vilken jobbig attityd. Vad jobbigt att gå runt och hata att människor föder ett barn och blir lyckliga föräldrar. Vad jobbigt att bli äcklad av kärlek.

Har sett torsdagens Debatt nu, som handlade om Flashback och självmordet. Ganska många hade bra åsikter, lika många var ganska puckade. Några ville att det skulle finnas regler och lagar runt internet. Det skulle ju aldrig fungera. Internet hittar alltid vägar runt regler och lagar.

Tycker också att många människor verkar tro att det är Flashbacks fel att han tog livet av sig. Vilket det inte var. Killen hade bestämt sig. Visst, många hetsade honom, vilket var vidrigt gjort - men det var inte hetsarna som fick honom att hänga sig själv i slutet. Ingenting utav detta är Flashbacks fel. Sedan har jag även för mig att någon ville förbjuda Flashback. Men varför? Flashback har inte gjort någonting fel. Och varför tar ingen upp det faktumet att det var många som försökte hjälpa honom och ringde polisen? Betyder inte det någonting?

"Stoppa självmordssajter", säger dom också. Men Flashback är inte en sådan hemsida. Under mina fem år som medlem på FB har detta aldrig hänt förut. Så att kalla FB för en "självmordssajt" är ju ganska ologiskt. Men, jag orkar inte diskutera det här på ett bättre sätt. Jag är trött på det. Trött på media först och främst, eftersom det endast är lögner som dom delar ut till allmänheten. Kolla upp fakta innan ni yttrar er. Uh...

"Med fler pedofiler i samhället skulle unga tjejer lära sig att bli uppskattade för sina egna personligheter och inte behöva följa all den skit som media/skola/föräldrar och en minst lika hänsynslös kompisvärld prackar på dem."

En ung kille valde att ta sitt liv idag. Framför tiotusen nyfikna Flashbackare slog han på en webcam och valde att hänga sig själv live. Jag satt och pluggade franska när detta hände. Jag hade ingen aning om att detta hände just då. Sedan kommer jag in på FL och läser det. Loggar in på FB och fortsätter att läsa. Hans tråd ligger fortfarande uppe, och man kan fortfarande läsa hur vissa medlemmar uppmuntrar honom till att göra det. Eggar, hetsar och hånar honom.

Jag vet inte hur många sådana här trådar jag har läst under mina 5 år på Flashback. Det har alltid varit ett troll, som skämtar och som aldrig tar sitt liv. Tillslut tror man inte på någonting alls. Man väljer att tänka 'trolljävel' innan man klickar ner rutan och fortsätter med sitt. Tills idag. Idag trollade inte människan. Han dog. Jag undrar hur många som sitter hemma med ruttet samvete nu.

Och visst fan är det obehagligt - att han faktiskt gjorde det. Om någon hade kunnat stoppa honom? Kanske, kanske inte. All heder till FB'arna som försökte stoppa honom. Men samtidigt verkade han fast besluten om att göra det. Kanske ingen hade kunnat stoppa honom hur som helst. Och jag trodde aldrig att detta skulle hända på Flashback. Visst, det finns mycket sjuka saker på Flashback. Men att en människa skulle välja att ta sitt liv live på Flashback trodde jag aldrig skulle hända.

Och sedan till alla som eggade honom; hoppas ni mår riktigt dåligt över detta. Era ord kanske inte rubbade honom; men att sitta och skriva sådana saker till en självmordsbenägen människa (troll eller inte troll) är bevis på att man är rubbad som människa. Ett tomt skal utan känslor. Och till sist; Vila i frid, okända människa. Hoppas att dina anhöriga aldrig -  aldrig - bestämmer sig för att gå in på Flashback och läsa. För tråden kommer inte att försvinna. Tyvärr.

Varför tjatar Sverigedemokrater om yttrandefriheten all the fucking time? Ja, ni har yttrandefrihet - ni kan rida på den vågen. Och gör det, om ni vill. Men börja inte gasta om demokrati och yttrandefrihet så fort svar på tal eller skilda åsikter ställs mot er. Ni har er rätt till att säga vad fan ni vill - likaså har jag. Och skit ska skit ha. Jag tycker att er politik är vidrig. Jag tycker att ni ska hålla käften. Jag avskyr er. Jag tycker att ni är idioter. Jag har också yttrandefrihet, så jag får säga vad fan jag vill jag med. Jävla mongon.

Och i Grästorp har Svenskarnas Parti tagit ett mandat. Svenskarnas Parti är ett nynazistiskt parti. Visst, det är Grästorps problem och det är en by med endast 3000 invånare - but still, vad händer med Sverige? Vad händer med det svenska folket? Och varför envisas dom att heta Svenskarnas Parti? Det är inte mitt parti. Jag vill inte ha någonting med detta att göra.

Och jag skäms över mitt land. Skäms över att vara svensk just nu. Skäms över alla som valde att rösta på Sverigedemokraterna - som var med om att ge dom en chans i riksdagen. Jag skäms öronen av mig. Skäms så pass mycket att jag vill packa en resväska och lämna landet. Och jag tycker inte om att det med stor sannolikhet kommer bli 4 år till med blått styre, där det drivs en politik som endast bryr sig om pengarna och inte om människan.

(Men det spelar egentligen ingen roll vad jag tycker om Moderaterna. Det största problemet är Sverigedemokraterna, det är det problemet vi ska fokusera på. Att jag inte gillar M är ju uppenbart, jag är ju vänsterpartist, jag gillar inte deras politik.)

Att skämmas över att vara svensk är inte normalt - det inte någonting man ska behöva göra. Ingen ska behöva skämmas på grund av sin nationalitet. Men nu när Sverigedemokraterna har kommit in skäms jag med hela mitt hjärta. Och det ska inte behöva vara på det sättet. Hur tänkte den delen av det svenska folket egentligen? Det är obehagligt. Jag har en stor klump i magen. Och jag vet att många sitter och suckar och stönar och tycker att det är överdrivet - men inte för mig, och många andra. Man ska inte ta lätt på att ett främlingsfientligt parti har kommit in i riksdagen. Det är vidrigt.

Det är en jävligt mörk dag idag.

"Väx upp och rösta på Alliansen istället, bara vilsna fjortisar som röstar på MP och V" - Flashback

Jag tycker det är trist att det ska vara så mycket smutskastning mellan människor just nu innan valet. Så mycket skit sprutar ur allas munnar, och målet är att förolämpa och dumförklara varandra till bästa pris. Jag röstar rött. Jag lägger min röst på Vänsterpartiet - eftersom jag anser att det är ett Sverige jag vill leva i och hade kunnat vara stolt över. Och visst, högermänniskor tycker att jag är en idiot som tycker det. Dom tycker att jag har fel åsikter och fel värderingar. Och visst, jag håller inte med människor som röstar blått. Om jag tycker att ni är idioter? Nej, inte direkt. Jag respekterar att ni gör det valet. Jag har ingen anledning att förolämpa er eller bete mig som ett rikspucko.

Men ändå kommer man inte undan. Varje dag, runt om på internet/tv, läser jag och hör när människor förolämpar varandra. "Borgarsvin" och "Kommunistfitta" ekar överallt. Människor beter sig som fundamentalister. Sprider ut sin egna propaganda, bråkar med människor som "röstar fel", försöker ändra andra människors åsikter, spottar på andra personer. Hur orkar ni? Det är inte diskussion ni håller på med. Ni beter er bara som idioter rakt igenom. Oftast är det förargande, men det börjar bli skrattretande nu. Jag tycker att det börjar bli patetiskt.

Låt folk rösta på vad dom vill. Diskutera vettigt om ni vill. Men man behöver inte bete sig som ett rövhål - eller hur? När jag var yngre (Någonstans mellan 16-17 år) hatade jag högern mer än allting annat. Jag var ett svin mot människor som röstade blått. Sedan växte jag upp. Jag råder er att göra samma sak.

(Sverigedemokraterna är ett undantag. Rasism är aldrig ok.)

Hamnade genom en slump hos en tjejs blogg igårkväll. Hon pratade mycket om politik, om Sverigedemokraterna. Så jag bestämde mig för att skriva en kommentar. Inget påhopp om att hon röstade på SD - utan jag försökte hålla god ton och svara på hennes påståenden:

"Ja men vadå jag kan inte komma till ett land fullt av muslimer iklädd i bikini och tro att dom ska acceptera mig. Jag kan inte komma till ett islamiskt land och be dom sätta upp en kristen kyrka så att jag kan be, BE dom inte dyrka sin gud för rasistiska anspelningar och jag kan inte komma dit och be dom sluta med sina seder och deras firanden och grejer... Men det är precis vad dom ber oss att göra!!!"

Nej, du kan inte fara till Iran och gå omkring klädd i bikini. Nej, du kan inte fara till Iran och be dom bygga en kyrka till dig. Och visst är det hemskt att inte kunna leva och vara som man vill. Men är det då inte tur att vårat Sverige är precis tvärtom? Att vårat Sverige omfamnar alla religioner och kulturer (till en viss del) och låter alla vara precis hur dom vill? Eller vill du istället att vi ska ta efter Iran - och göra samma sak? Vill du att Sverige ska ha samma inställning som till exempel Iran?

Jag har aldrig hört en invandrare säga att vi ska sluta med våra seder och firanden. Jag har inte ens hört det på TV eller läst det på internet. Har någon i din närhet sagt det till dig? För du får det att låta som att alla invandrare i Sverige tycker på det här sättet - och det kan jag nästan lova att dom inte gör. Trist attityd. Jag antar att du fortfarande firar jul, så vad är problemet?

"Är det inte lite jobbigt att folk ska fly hit till Sverige för att sedan bara gnälla på hur jävla hemska vi är, vilka idioter vi är och " FY FAN FÖR DIG DU SA SVERIGE DIN JÄVLA RASIST"

Nej, jag tycker inte det är speciellt jobbigt att människor flyr till Sverige och sedan klagar lite smått. Jag tror nog att dom är otroligt tacksamma över att ha kommit undan krig och orättvisor, även fast dom klagar på att Sverige är ett kallt land. Jag tycker att Sverige är ett kallt land. Jag klagar mycket. Men det kanske är ok eftersom jag är född här, eller? Det här med att man inte kan säga "Sverige" utan att bli kallad för rasist är bullshit. Om du har invandrare i din närhet som kallar dig för rasist om du råkar säga Sverige måste du väl ändå förstå att just den människan är ett pucko, och inte ansiktet utåt för alla invandrare vi har.

"Jag menar vilket land som helst firar Nationaldagen utan sverige.. Vi bygger moskér och slutar ha skolavslutning i kyrkan bara för att vi fan inte ska vara Rasister ändå så ska det vara ett satans gnäll  MEN FLYTTA HEM DÅ OM DET SKA VARA SÅ JÄVLA JOBBIGT ATT BO HÄR!!! Jag kan lova att jag skulel få fem skott i nacken om ja kom med samma krav i ett islamiskt land som dom som flyr hit.. Minst.. Sverige är inte svenskt någonstans..."

Där jag bor firas nationaldagen. Inte med pompa och ståt, men det har det aldrig gjorts. Ja, vi bygger moskéer. Men vi bygger även kyrkor och synagogor. Men det kanske bara är muslimerna du har problem med? Det finns även kristna invandrare som bygger kristna samlingslokaler - jag hoppas att du är lika mycket emot det, annars börjar jag misstänka islamofobi. Och det här med att vi inte sjunger nationalsången på skolavslutningen. Bu-fucking-hu. Bryr du dig verkligen om det? Vad fan spelar det för roll egentligen? Mår du mycket bättre av att sjunga Du Gamla Du Fria titt som tätt? Att Sverige inte skulle vara svenskt någonstans - skitsnack. Sverige är Sverige och Sverige ÄR svenskt, även fast det finns mångkultur.

"Vi skjuter inte våra systrar här bara för att hon fick en kärlek mördarna aldrig själv skulle få, och vi pratar svenska här och vår religion är KRISTENDOMEN..."

Sedan -94 har det blivit fem hedersmorddomar. Fem hedersmord som troligen har begåtts av sjuka människor. En liten sjuk och vidrig del av Sveriges befolkning - en liten del som inte ska straffa andra invandrare. Och nej, Sverige är inte ett kristet land. Kyrkan har ingen makt längre. Majoriteten har ingen religion. Vi har religionsfrihet. Och vad menar du med "vår" religion? Min religion är INTE kristendomen.

"SD har även andra bra åsikter"

Berätta gärna vilka. Att Sverige ska bli ett kristet land? Att vi ska värna om den svenska "kärnfamiljen"? Att homosexuella inte ska få adoptera? Att rätten till abort ska minska? Att genuspedagogiken ska tas bort?

"Annan anledning till varför jag förstår: När jag gick i skolan fick vi inte ha keps, jacka, sjal, bandana (eller vafan dom heter som man har knuten på skallen) i varken matsal eller klassrum pga blandannat brandrisk och säkert en hel del andra anledningar som man struntade i ändå därför att i högstadiet och så ville man inte alltid göra som lärarna sa åt en... Men jag tycker att det är en självklarhet, dumt eller inte men jag tycker inte att det är något att göra en stor sak av..."

Tänk om vi skulle acceptera människor med både piercings, tatueringar och slöjor då? Tänk om vi skulle försöka respektera deras val och sluta motarbeta varandra? Samhället hade gått framåt mycket enklare på det sättet. För nu strider vi mot varandra. Kan vi inte mötas i mitten, och försöka göra det bästa av situationen? Förbud skapar inte förbättringar - det förvärrar.

I alla dina inlägg känns det som att du hyser agg mot endast muslimer. Du pratar om religion, kyrkor, moskéer, slöjor och mycket annat. Finska, danska, engelska och norska invandrare? Vad vill du göra med dom då? Eftersom du vill begränsa invandringen antar jag att även dessa nationaliteter ska nekas "inträde" till vårat land.

---

Tyvärr fick jag endast detta som svar;


"Men alltså snälal du BÖRJA FÖR FAN INTE MED MIG!!!!!

Vill du att Sverige ska hamna i samma? Tror du på fullaste jävla allvar det? LÄS FÖR I HELVETTE MIN JÄVLA BLOGG OCH DET JAG SKREV, sen kan du få respons för dina dumma jävla kommentarer som du skriver till mig... Sverige är inget jävla dåligt land bara för att de inte vill anställa en person med en sjal som täcker allt i ansiktet, VARFÖR: jo därför dom anställer garanterat inte nån med keps, och inte nån med piercingar heller, så så hemskt är det inte...

Läste första meningen av din kommentar, den åker i soptunnan, sen kan du LÄSA min blogg igen och kommentera, kommer du med några vettiga svar, då kan jag svara, för ja tänker inte upprepa mig 25 gånger....."

1) Jag förstår inte varför du blir så arg. Kan du inte diskutera normalt? 2) Vill jag att Sverige ska hamna i samma vad? Jag förstår inte vad du menar. Du kanske menar Iran? Nej, varför skulle jag vilja det? 3) Min kommentar var inte en "dum jävla kommentar", min kommentar var fullt normal och förståelig. 4) Jag har aldrig sagt att Sverige är ett dåligt land bara för att vi nekar kvinnor med slöjor eller män/kvinnor med piercings jobb. 5) Om inte du har någonting att säga (vilket märks) så kan du skippa att skicka arga kommentarer nästa gång.

Och nej, självklart godkände hon inte min kommentar.

Människor dras alltid till mörka och hemska saker. Saker som är tabu, som inte är normalt. Varför gör vi det egentligen? Varför dras vi till saker som får oss att rysa, bli chockade och äcklade på samma gång? Vad är det som gör att vi inte kan låta bli att göra det?

Jag gör det hela tiden. Läser om seriemördare, kollar på bilder, söker kunskap om det ockulta, kollar på konstiga videos, ser alldeles för mycket skräckfilm, far ut på olika spökjakter, läser om diverse psykopater och deras brott och mycket annat. Det finns alldeles för mycket död, skräck, psykopati och idioti på internet - om man vet vad man ska söka efter. Även fast det mesta jag hittar äcklar mig och gör mig förbannad/chockad kan jag inte riktigt sluta med det heller. För det är intressant. Det är ju spännande. Förbjudet på ett sätt.

Ta till exempel Rotten.com. Jag, som spenderar mycket tid med att besöka liknande sidor och läsa om sådana här saker, är till och med inte ett fan av denna sida. Jag kan ju självklart inte låta bli att inte kolla om någon av mina vänner går in på den här sidan - men jag vill inte besöka den ensam. Tur att jag har vänner som är lika psykiskt sjuka och nyfikna som jag är. För det är precis vad vi gör när vi är tillsammans, oftast: letar upp sjuka videos och laddar hem sjuka skräckfilmer. Varför? För att vi vill bli rädda. Vi vill bli äcklade.

Den värsta videon jag har sett i hela mitt liv är "The Dnepropetrovsk Maniacs", som finns att hitta på Google. Det var tre killar (seriemördare) som härjade runt i Ryssland. Tyvärr fick jag reda på genom Flashback att det fanns en video på ett av deras mord någonstans på Google. Jag blev nyfiken direkt. Så jag och Alice kollade på den. Och jag råder ingen att göra det. Jag brukar oftast vara ganska obrydd när det kommer till dom här filmerna; 'Jaja, kolla på den, men den är vidrig!' Men den här filmen var en annan femma. Det var en riktig människa - en levande människa.

Vi hann kolla i ett par sekunder och sedan stängde vi av. Klump i halsen och iskall i magen flera timmar efteråt. Troligtvis bland det värsta jag har sett i hela mitt liv. Det var inte ens lite roligt. Så visst, det finns ju nackdelar med att vara nyfiken på det som är tabu. Det finns det alltid.

Sedan är det ju alltid annorlunda om man ser en olycka IRL. Kvinnan som blev påkörd utanför skolan 3 sekunder efter att jag och Amina hade passerat henne - det var inte roligt. Vetskapen om att man stod en meter från en medvetslös människa med blod över hela ansiktet och att man kanske själv hade blivit påkörd om vi hade gått saktare eller om jag hade bestämt mig för att stanna och plocka upp en sak ur väskan.

Jag är medveten om hur psyk jag måste låta nu. Men det är jag inte. Majoriteten av svenska folket dras till det 'förbjudna' och är nyfikna - skillnaden är väl att jag inte direkt skäms över det. Fan, det är en del av mig. Att vara den där som hittar sjuka forum, videos och filmer. Sedan vill jag bara observera att jag inte gör detta hela tiden. Det händer mest när jag är med vänner. Men det är intressant. Och tro det eller ej, man lär sig ganska mycket. Om allt mellan religion och psykologi.

(Och jag tar avstånd från videos med djurplågeri, barnmisshandel, våldtäkter osv. Ba så att ni vät. Så pass sjuk är inte jag. 'Men du kollade ju på en video där en man blev mördad?' Jaja, shut the fuck up, man lär sig av sina misstag...) (Och nej mamma, du behöver inte oroa dig, haha)

Illuminati. Den hemliga sekten som kommer att ta över världen med deras nya världsordning. Folk ligger hemma och skakar i dammiga hörn för att dom är livrädda.

Jag är intresserad av hemliga sekter och deras påhitt. Jag har försökt läsa om det, men inte hunnit långt - så rätta mig om jag har fel. Men är det bara jag som tycker att det har blivit lite för överdrivet nu? Många bloggare har fått upp ögonen för Illuminati nu. Skriver ut att olika artister (Rihanna, Jay-Z, Kanye West etc) är medlem i sekten och att det tydligt visas i deras musikvideos.

För mig är det påhitt. Sekunden man väljer att tro stenhårt på någonting ser man olika sammanträffanden överallt. Man ser Illuminatis pyramid i varje bokomslag, kopplar olika siffror på energiburkar med Illuminati och mycket annat. Man ser det man väljer att se helt enkelt. Att sedan en hemlig sekt från 1700-talet fortfarande skulle vara aktiva är både möjligt och omöjligt. Man vet inte om Illuminati fortfarande existerar bakom stängda dörrar.

Illuminati har ju funnits. Det säger jag inte emot. Jag älskar att läsa om sekten, att leta efter bevis på att dom finns och att häpnas. Mestadels för att jag tycker om sådana saker generellt. Om jag tror på det? Jag vet inte. Jag har ingen aning om Illuminati fortfarande existerar. Jag har inte sett nog med bevis för att tro stenhårt på det. Men ja, vad vet jag? Jag har inte studerat nog länge om dom. Om ni har intressant fakta om Illuminati (och andra hemliga sekter!) får ni gärna berätta lite!

Och just det - många bloggare säger att Illuminati är farliga för att dom samspelar med Djävulen. Men varför skulle Illuminati ha någonting med Djävulen att göra, när dom vill att all religion ska avskaffas? Det är inte logiskt. Djävulen hör till religion, och Illuminati kan omöjligt kopplas ihop med honom.

Cirkus är djurplågeri.

Det är inte normalt för en elefant att vandra runt i ett tält. Det spelar ingen roll om elefanten har det bra annars. En elefant ska inte leva på det sättet. Därför bojkottar jag allt som har med cirkus och göra. Jag blir förbannad så fort det där hemska tältet ställs upp i närheten och reklamskyltarna blir uppstoppade överallt över hela staden. Kom inte hit. Tvi och fräs. Stick!

Tycker inte heller det är rätt att stödja cirkus. Det spelar ingen roll om man gör det för 'barnens skull' eller av någon annan konstig anledning. Betalar man dyra pengar för att se en deprimerad elefant (ja, dom kan bli det) vandra runt i en cirkel för att underhålla människor - stödjer man djurplågeri. Förlåt om någon människa tar illa upp nu - men det är så jag tycker och jag kommer inte att ändra mig eller be om ursäkt. Man behöver inte tycka om djurplågeri bara för att man betalar pengar till cirkus, men man stödjer det definitivt - omedvetet. (Även fast jag tycker det är rätt uppenbart att det är fucked up att se utmattade och apatiska djur som underhållning...)



"Låter ni era barn gå på cirkus?" tornar det upp på ett forum. Nu har ju jag inga barn och har inte planerat att skaffa några i mitt liv - men nej, jag hade inte tillåtit mina barn att besöka en cirkus. Jag vill inte att mina barn ska växa upp till att tro att det är ok. Jag vill inte att mina barn ska se plågade djur som underhållning. Och jag gick på cirkus när jag var liten och jag älskade det. Men det spelar ingen roll. Det handlar inte om det. Jag vill att mina barn ska veta från första början att cirkus är fel och inte acceptabelt. Simple as that. Samma sak med päls, delfinarium och vissa djurparker. Kolmården är till en viss del ok, förutom deras delfinarium:

"Kolmårdens djurengagemang når även långt utanför den egna parken. Djurparken ser som en del av sin uppgift att hjälpa till att bevara utrotningshotade djur. Kolmården deltar i många projekt och stöder bl a de hotade arterna tiger, gorilla, schimpans, varg och tumlare. Bland annat har Kolmårdens forskare varit med och tagit fram ”skrämmare” som ska hindra att tumlare av misstag fastnar i fiskenät. Varje år arrangerar Kolmården Animal Aid till förmån för utrotningshotade djur runt om i världen. Kolmården bedriver också en Insamlingsstiftelse som tar emot gåvor från företag och privatpersoner till stöd för utrotningshotade djur."

Men kanske inte ens det. Ja, jag är en hippie och många av er tycker säkert att det är bra att jag inte kommer skaffa kids, eftersom jag praktiskt taget raderar allting 'roligt' för dom. Det tycker inte jag. Man kan se djur på andra sätt. Sedan finns det ju många andra roliga saker att göra. Sedan kommer jag själv ihåg att jag mådde dåligt när jag fick se tigrarna på Eskilstuna Zoo när jag var liten. Jag kommer ihåg att dom bara låg där, i skuggan och rörde inte en fena. Dimmiga blickar. Men hur som helst, detta handlade om cirkus och; Jag stödjer det inte för fem öre. Bojkotta cirkus du också!

Mitt röstkort till valet har kommit! *segerdans*

Första gången jag får rösta. Om man bortser från EU-valet för ett tag sedan. Bara jag som tycker att det är ganska coolt? Att man får vara med och bestämma över sitt lands framtid. Jag tycker det. Jag älskar demokrati. Att vi tillsammans får bestämma hur Sverige ska bli och se ut.

Jag tycker det är viktigt att rösta. Det är ju min framtid. Min chans att bidra till en förändring. Min chans att kunna leva i det Sverige jag vill. Människor som inte röstar är ju inte sämre än oss som gör det. Men jag tycker ändå det är en viktig sak att göra. Man behöver inte vara insatt i politik, man behöver inte tycka att politik är roligt. Man behöver bara läsa lite om partierna och sedan bestämma sig. No biggie.

Jag tycker inte man har rätt att klaga över Sverige om man inte röstar. Du hade en chans att förändra, att påverka - men du tog den inte. Varför ska du nu sitta och klaga på hur det blev? Jag tycker inte det är rätt. Jag röstar för att jag vill och för att jag är svagt intresserad utav det. Jag röstar för ett bättre Sverige, och för att jag inte vill att Sverigedemokraterna ska vinna/få makt. Jag vill inte ha någonting med det partiet att göra - därför röstar jag. För att öka chanserna till att SD inte tar sig igenom.

Varför röstar du/ni? För att ni måste? För att ni är brydda? För att ni känner en press? För att er mamma och pappa alltid har gjort det? Ja, det finns ju rätt många anledningar.

(Hoppsan, nu blev det ett litet inlägg om SD ändå...)

Du får veta att din vän ska rösta på SD, säger du upp vänskapen?

Om min kompis intresserar sig för Sverigedemokraternas hela politik och inte är främlingsfientlig skulle jag inte bry mig om att säga upp vänskapen. Skulle jag acceptera det och vara knäpptyst? Nej, det skulle jag inte. Diskussioner skulle uppstå och jag skulle vilja ha en vettig förklaring till varför hon/han väljer att rösta på det partiet. Men visst, jag kan acceptera det efter ett tag, men jag kommer absolut inte förstå det.

Om man kompis däremot hade svängt om och blivit riktigt främlingsfientlig och endast röstar på SD 'för att blattarna ska ut', hade det varit tack och adjö för min del. Jag skulle inte acceptera det. Jag hade inte kunnat acceptera att en rasist fanns i min närvaro - eftersom jag avskyr deras tankesätt och deras åsikter. Det finns ingenting med rasister (eller nazister) som jag accepterar eller förstår mig på.

Sedan finns det alltid undantag. Hade en av mina närmaste vänner, till exempel Alice, blivit en hardcore rasist som vill ha ut alla med mörk hy, skulle jag för det första bli riktigt förbannad på henne. Hon skulle ha fått diskutera med mig väldigt många gånger. Hade jag sagt upp vänskapen med henne? Jag vet faktiskt inte. Det är skillnad på vänner och nära vänner, det är ju uppenbart. Jag hade nog attackerat henne och ifrågasatt om hon är efterbliven på riktigt eller om hon har blivit psykiskt sjuk. Sedan hade jag tappat så pass mycket respekt för henne att vänskapen kanske rinner ut i sanden. Sorgligt kanske, men jag hade inte kunnat acceptera det.

För rasister och nazister är avskum.

Ett par snubbar vill att man ska ta i hand - hela tiden - eftersom det visar att man kommer i fred. Vad löjligt, lever vi på medeltiden eller? 'Hej.. Ja okej, vad bra, du skakar hand med dig, nu kan jag andas ut, hujeda mig!' Jag tar inte alltid i hand med okända människor. Ibland höjer jag handen (på det bra sättet, hehe) och säger hej. Ibland säger jag bara hej.

Det är helt ok med mig om människan jag stöter på inte tar i hand. Vem fan bryr sig? 'Nej men du Bernt, han tog ju inte i hand... Ja, men alltså, jag känner mig hotad till livet här. Han kommer ju inte i fred...' - Nuff said, sluta bry er om hur andra människor hälsar. Jag ska börja köra med ett knytnävslag i ansiktet på varje WT-minirasist-svennebanan jag träffar. 'PANG! Nej men håll käften och sluta klaga, ta seden dit du kommer! Där JAG bor gör man SÅ och passar det inte så kan du åka HEM!'

När slutar Universum? Vad finns i sådana fall bakom 'den väggen'? Har Universum ett slut? Vad fanns innan Big Bang? Finns det annat liv i rymden? Finns det andra människor, på andra planeter? Universum måste ju ha ett slut. Det måste ju finnas ett stopp någonstans. Men det finns ju inga svar på det. Man drivs ju till galenskap av detta, även fast det är intressant att tänka på. Omöjliga tankar. Det är nästan så att man blir religiös.

Tack mamma och pappa för att ni har gett mig friheten att göra (nästan) vad jag vill med mig själv. Tack för att ni inte sa nej när jag gjorde dreadlocks en dag. Tack för att ni gav mig tillåtelse att pierca näsan i mellanstadiet. Tack för att ni lät mig pierca läppen. Tack för att ni inte brydde er när jag kom med en piercing mellan ögonen. Tack för att ni aldrig har brytt er om vad jag klär mig i. Tack för att ni inte muttrade när jag kom med bakhuvudet rakat i undercut.

Tack för att ni har låtit mig pröva på saker, och låtit mig utvecklats. För det har jag, även fast det kanske handlar om bagateller. Genom varje sak jag har prövat på har jag utvecklats och kommit närmare att hitta mig själv. Vissa föräldrar har problem med att deras dotter eller son gör det. Experimenterar, prövar olika saker och blir nyfiken. Varför? Vad spelar det egentligen för roll om ens dotter vill ha en piercing i naveln, eller en tatuering vid foten? Infektioner! skriker många föräldrar. Men det är en dålig ursäkt och bortförklaring. Det finns risker med allting i livet. Du utsätter dig själv för en risk sekunden du öppnar ytterdörren och lämnar ditt hem. Ska vi stanna inne hela livet, för att inte råka ut för någonting? Självklart inte.

Jag har gått igenom många olika faser i mitt liv. För att hitta mig själv. Jag har lyssnat på olika musikstilar, bytt stil på kläder tusentals gånger, färgat håret i tusentals olika nyanser, klippt mig hur som helst, piercat mig på olika ställen, törstat efter annorlunda kunskap, provat röka bananskal - allt. Jag har inte skadats av det. Tvärtom, vägen till att hitta mig själv gick snabbare. Och hittat mig själv, det har jag nu. Om jag hade gjort det annars? Jag vet faktiskt inte. Jag ser och läser varje dag om unga tjejer som får ett skarpt NEJ! varje gång dom vill göra någonting, och dom stannar på samma ruta. Är oftast rädd för att vara annorlunda. Vet inte riktigt vad som ska ta vägen.

Jag har ingen aning om det beror på att dom inte får pröva på olika saker för deras föräldrar. Men det känns som att det är en faktor som bidrar och som har stor betydelse. Därför förstår jag inte varför vissa föräldrar är så snabba med att ge sina barn ett nej. Nej till piercing, nej till speciella kläder, nej till olika frisyrer. Sätter dom sig ner och funderar på varför dom säger nej titt som tätt? Är det för att dom 'tycker det är bäst för barnen' eller är det för att dom inte tycker det är fint? För vad dom tycker spelar ingen roll. Om man säger nej till en speciell tröja för att man själv inte tycker om den har man problem.

(Självklart inom rimliga gränser. En dotter eller son kan ju inte få göra allting. Och det beror ju på vilken ålder barnet har. Men jag antar att ni förstår det. Jag pratar om tjejer eller pojkar mellan 12-16 år nu.)

Ett barn är ingen ritbok som man kan färga med färgerna man gillar bäst. Ett barn ska kunna måla färgerna själv - växa upp till en egen människa. Ett barn är ingen beställningsvara som man kan forma hur man vill. Ett barn ska få chanserna att bli precis som den vill, utan att bli nedtryckt, förolämpad eller förminskad. Om din dotter vill ha ett hål i läppen när hon är femton år? Låt henne. Vad spelar det för roll om hundra år. Vad gör det dig att din dotter vill uttrycka sig med en piercing i läppen? Hon kan ta ut piercingen. Ett ärr kommer hon få, men ett betydligt mindre ärr än vad hon får om du begränsar henne i livet och inte låter utvecklas till en egen människa.

(Jag har ju inga egna barn, och jag kan förstå att man oroar sig ständigt och vill barnets bästa. Men jag anser inte att man vill barnets bästa om man ständigt sätter stopp för barnets påhitt. Man lär sig av sina misstag. Och jag, jag piercade min läpp för 3 år sedan. Jag har inte ångrat mig. Den sitter fortfarande där den ska. Mamma gillar den inte; men det är min läpp. Inte hennes.)