Förr i tiden önskade jag att det var häxjakt på pedofiler. Att dömda och inte dömda skulle försvinna från jorden - sluta existera. För precis alla pedofiler förtjänade att dö. Jag har tänkt om.

Jag har ingenting till övers för pedofiler som är medveten om sin sexuella läggning (absolut inte!) - men som fortfarande våldtar små barn. In i fängelset med er. Men sedan finns det en annan sort av pedofiler. Pedofiler som sitter hemma och mår dåligt över vad dom känner. Som vet att dom aldrig skulle kunna röra ett barn, även fast dom gärna vill. Dom som desperat söker hjälp, men som ingen får av det svenska samhället.

Dom pedofilerna ville jag ha bort förut. Skitsamma om dom inte gör någonting; det är ju pedofiler. Nu har jag dåligt samvete över mina tankar. För det är inte deras fel - och det finns hjälp att få. Jag får dåligt samvete över att det sitter många deprimerade män och kvinnor i sina hem nu, och funderar på att ta livet av sig på grund av sina mörka tankar. Som bedjande sträcker ut en hand, men som får en smäll tillbaka.

Så innan ni, som jag gjorde förut, börjar skrika om att "alla pedofiler borde dö/kastreras!" - tänk en gång till. Tänk på att alla inte gör illa barn. Tänk på att många mår så pass psykiskt dåligt över deras tillstånd, att dom inte vill leva längre. Tänk på dom nästa gång du delar ut en dödsdom.

Jag älskar yttrandefriheten. Alla ska ha rätt att säga precis vad dom vill. Yttrandefrihetslagen öppnar många nya dörrar och stänger andra. Yttrandefrihetslagen låter vissa mindre intelligenta åsikter komma upp till ytan, och sedan kan man plocka och slänga precis som man vill.

Det finns dock en nackdel. Människor som kan säga precis vad dom vill, och sedan skylla på yttrandefriheten. Ponera att en kvinna med sjuklig fetma går på stan. En annan kvinna, smal, kommer fram till henne och säger högt och tydligt att det inte är bra att vara så fet och att den överviktiga kvinnan borde banta. När man sedan konfronterar henne, säger hon med näsan i vädret att hon har yttrandefrihet och får säga precis vad hon vill.

Jag har aldrig förstått hur vissa människor kan göra det. Visst, du må ha en lag bakom ryggen, men är det nödvändigt att säga sådana saker till andra människor, bara för att du kan? Ibland är det bättre att hålla käften och inte säga någonting alls. Det handlar inte bara om att varje människa har rätt till en egen åsikt, utan det handlar även om att man ska kunna visa medkänsla och sympati för andra människors livssituationer.

Att gå runt och säga/skriva att 'feta människor är äckligt' är inte att dela med sig av sina åsikter; det är att vara medvetet elak mot andra människor, och jag tycker det är en stor skillnad. Ibland ska man helt enkelt hålla käften och vara snäll.

(Såg ett program på Tyra Banks Show där vuxna kvinnor trodde sig ha rätten att gå runt på stan och berätta till människor att dom var sjukligt feta. As if they didn't know? Har även läst lite om detta på FL, som vanligt.)

Nu vankar julen in med stora steg. Snart är det 24 december - klappar öppnas, julmat lagas och granen pyntas. Vissa föräldrar väljer att ta en nubbe till maten och kanske en julöl till Kalle Anka. Enligt Familjeliv är det synd om barnen, om dom måste vistas bland alkohol.

Alkohol måste inte alltid betyder alkoholism eller obehagliga situationer. Det finns många vuxna som klarar av att kontrollera sitt alkoholintag utan problem. Som inte dricker tills dom sluddrar, ramlar eller kräks på finmattan i hallen. Allting är inte svart och vitt när det kommer till alkohol. Möjligtvis enligt FL - där man antigen är alkoholist eller har nolltolerans mot att dricka på julafton (eller runt barn vars man än befinner sig.)

Jag tycker självklart synd om barn som måste fira julafton tillsammans med föräldrar som dricker alldeles för mycket - och som genom det blir förbannade, obehagliga eller somnar i soffan med kläderna på. Jag rättfärdigar inte det beteendet på något sätt. Men det behöver inte bli så. Det kan vara gott med en öl till maten, en nubbe till sillen och ett glas vin medan ungarna leker med julklapparna. Ungarna behöver inte få men för livet.

Det är alltså ok att dricka några glas på julafton, om man kan kontrollera det. Julafton är inte bara barnens högtid - knappast. Vuxna får även dom en chans att slappna av, äta gott och umgås med sina släktingar. Man behöver inte festa på julafton. Det tycker inte jag att man ska. Mest för att julen är en högtid och jag aldrig skulle orka börja supa mig full på den dagen.

Kan man däremot inte kontrollera spritintaget ska man låta bli, för barnens skull. Jag vet inte hur det är att vara bland en grupp med obehagliga vuxna som har druckit alldeles för mycket, men jag kan tänka mig att det inte alls är roligt. Men så länge man inte blir askalas har jag inget problem med att vissa väljer att dricka smått på julafton.

"Hur kan man säga att man är lycklig när man inte tror på Gud eller lever ett Gudfruktigt liv? Det är bara skitsnack. Det är Gud som ger glädje, hälsa, framgång, lycka, frid och hälsa. Han är den som ger allt och mycket mer, han beskyddar oss mot alla hemskheter, hjälper oss i svårigheter. Han bevarar oss mot all ondska, han finns på våra sida, han är alltid redo för att lyssna och hjälpa, han är aldrig upptagen, han är god mot dom onda och dom goda, han är det enda som har makt i våra liv och öde, han är allsmäktig Gud. Snälla mina kära vänner det är dags att börja inse Guds makt."

Så skriver en kvinna på Familjeliv och jag blir provocerad. Jag har ingen Gud i mitt liv - och jag är ändå lycklig och mycket nöjd med mitt liv som det är just nu. Jag har tagit mig dit jag är idag och det är jag som besitter makten att fortsätta ta mig framåt. Det finns ingen Gud som sitter bakom mig och puttar på, som driver mig framåt. Det är mina framgångar och mina beslut.

Även fast jag accepterar att det finns religiösa människor - har jag ett problem med sådana människor som denna kvinna. Som tror sig kunna säga hur mitt liv ser ut och hur jag mår inombords på grund av mitt val som icke-religiös människa. För mig finns det ingen Gud. Ingen himmel och inget helvete. Jag tror på människan, och att allting är upp till oss. Jag tror inte att det sitter en Gud i himlen och blickar ner mig.

Jag tror att människan behöver någonting att tro på. Vad man väljer att tro på, är upp till en själv. Sedan får man ta och respektera andras val av tro. Jag lägger min tro på människan, simple as that. Det är människan som kan förgöra, förhindra, skapa och förändra. Allting är upp till oss. Jag tror på vetenskapen och jag tror på evolutionsteorin. Men jag accepterar att andra människor tror på en Gud eller en Gudinna. Så varför är det då så svårt för vissa religiösa människor att visa samma respekt mot oss icke-religiösa?

Jag kan inte sluta irritera mig över Malin Wollins krönika om pedofili och Flashback. Hur tänker människan egentligen, när hon drar alla Flashbackare över en och samma kam, och kallar oss för "sjukaste pedofiler"? Ett klart tecken på att man inte vet vad man pratar om.

Jag är ju medveten om att Flashback är rått - och att vissa delar av det forumet är hemska. Men det är ju det som gör Flashback till just Flashback. Yttrandefrihet för precis alla. Ingen ska tystas ner, alla ska ha rätt att berätta om sina åsikter öppet, utan att inlägg raderas eller modereras.

Man får hata Flashback om man vill. Fast innan man börjar uttala sig om att alla på Flashback är pedofiler, kanske man ska gå in på forumet och skapa sig en riktig uppfattning. Man kan inte gå in på en tråd och sedan anta att man vet vad Flashback går ut på. För all del, gå in på MGB-trådarna det första du gör, men döm inte forumet efter det. Då är man dum i huvudet.

Och jag skiter i om Malin Wollin påstår att hon har varit inne på Flashback och kollat runt. Hon har tydligen inte gjort det. Därför blir jag irriterad över hennes krönika. För hon drar mig över samma kam. Hon kallar mig för pedofil. Att hon sedan inte "menar det ordagrant" skiter jag fullständigt i. Varför skriver du en krönika om du inte menar någonting ordagrant? Väljer man att skriva någonting "mindre ordagrant", väljer man inte ordet pedofil. Men det fattar väl vem som helst med en IQ över 55.

"Det är sant det du säger. Inte vill man ha en flickvän som kan allting om allt om allt som du inte kan diskutera någonting med utan att hon vinner diskussionen med all fakta. En hysfat smart tjej, som inte är trög men man kan ändå diskutera med och snygg är det absolut ultimata!"

"Precis som kvinnor vill inte vi knulla våra kompisar, att en kvinna visar tecken på "smarthet" är för mig avtändade och okvinnligt dessutom skvallrar det om lågstatus, en kvinna utvecklar inte sitt känsloliv, personlighet, eller intelegens om hon inte har stora problem med sitt utseende. Smartheten brukar komma på senare år när hennes värde har försvunnit. Vill föra mina gener vidare, men att ta han om dom är under mitt värde, klart man kan prata med sin kvinna men inget djupare, då sjunker min attraktion för henne."

---

På ett sätt är jag ju inte förvånad över att det även finns sådana här sågspån; men lite chockad är jag. Hur kan man dra slutsatsen att det är okvinnligt att vara intelligent? Att man endast blir smart när man är äldre, för då har ens värde som kvinnat försvunnit? Åh, stackars Flashbackpojkar. Vilka tragiska liv di små har.

Jag vill som, klämma ihop alla till en stor hög och ge dem alla en stor käftsmall, så att de vaknar upp. Vem vill vara tillsammans med en imbecill? Är vissa killar (och tjejer) så rädda att bli utmanade på sin intelligens? Vad spelar det för roll egentligen? För mig som tjej är det tvärtom - en kille som bara kan säga "duh, huh, vadå, jag fattar inte?" - big fucking no-no.

"Är man neger så får man väl finna sig i att bli kallad för neger?" - idiot på Flashback

Ska alla med cerebral pares finna sig i att bli kallade för CP-barn? Ska alla prostituerade finna sig i att bli kallade horor? Ska alla med Down's Syndrom finna sig i att bli kallade för muppar eller mongon? Ska alla med amputerade ben finna sig i att bli kallade för invalider? Ska alla överviktiga människor finna sig i att bli kallade fetton?

Efterbliven människa. Oj, förlåt, tog du illa upp? Men är man efterbliven man får ju finna sig i att bli kallad för det - eller hur var det nu? Gå och lägg dig, dra ett täcke över huvudet, stick ner sanden i huvudet, dö en tragisk död - jag bryr mig inte, jag är bara så trött på att läsa dumma kommentarer av ännu dummare människor. Ska uppfinna en manick som förintar alla idioter med IQ under 4.

Det räckte inte hela vägen för CA - marijuana legaliseras inte ännu. Anledningen till att jag säger ännu är för att jag är hundra procent säker på att det kommer hända i framtiden. Jag har sett denna debatt tas upp även i Sverige - många argumenterar för marijuana, även många politiker. Och ja, jag tycker att det är dubbelmoral att diskutera för alkohol (6000 dödsfall/år) men att diskutera mot marijuana (Noll dödsfall, av THC).

Enligt mig fungerar det inte att förbuda saker hit och dit utan grund. Och det är utan grund man förbjuder cannabis - när man i andra svängen säljer alkohol till samhället. Vadå, en drog passar, men inte en annan? Det fungerar ju inte. Det är viktigt att skilja på knark och knark. Cannabis är inte knark - det är vetenskapligt bevisat att cannabis är mindre skadligt än alkohol. Så varför krigar vi mot det, egentligen?

Sedan ska man inte lätt på det heller. Det är ju knappast hälosamt för kroppen att använda det. Men som sagt, jag tycker att det är dubbelmoral när man hejar för alkohol men inte för cannabis, som är ett mildare rusningsmedel än vad staten säljer till oss. Genom att legalisera marijuana kan man även begränsa den svarta marknaden och kontrollera försäljningen.

Så ja, jag är för en legalisering av cannabis.

---

"Du har den gamla klassiska förlegade synen att samhället skulle få nån form av skydd mot olika preparat bara för att de är olagliga. Det börjar bli lite väl tydligt att förbuden inte fungerar och att det är dags att pröva nånting nytt. Samhället behöver se frågan ur ett hälsoperspektiv, inte ur ett moral och brottsperspektiv. Vi bör satsa mer på att hjälpa folk som har problem med droger (inkl. alkohol och tobak) och förebygga genom utbildning. Finns mycket resurser att lägga på den typen av medel om man slutar spendera allt krut på polisinsatser, hetsjakt och fängelsestraff för narkotikabrott.

Det är alltså inte bara folk som vill bruka droger som skulle tjäna på en ny narkotikapolitik utan samhället i stort.

Problemet är att du likt stor del av befolkningen (särskilt då våra äldre generationer) aldrig läst på eller ens funderat på frågan. Man går istället på magkänslan som när man hör ordet "droger" automatiskt säger "farligt, fel, förbud!" istället för att fundera på om dessa förbud faktiskt hjälper eller ej. Vi har haft den här icke-fungerande politiken länge nog. Den fungerar inte. Ungdomar vet vart de kan få tag i cannabis är den generella uppfattningen. Bruket minskar inte. Om samhället kan hjälpa folk, istället för att försöka peka ut kriminella och straffa de så hårt vi bara kan så har vi kommit en lång väg.

Fundera gärna på det förbud som du så instinktivt propagerar för och hur mycket det har hjälpt Sverige eller andra länder med samma synsätt hittills. Statistik och fakta finns att hitta om du är nyfiken. Försök då även se situationen objektivt och fundera över vad det finns för alternativ till nolltolerans och förbud. En legalisering är inte till för att gynna den enstaka "knarkaren" utan för att hjälpa samhället att tackla problemet från ett annat håll."

---

Enligt Linton kom den viktigaste aspekten bort på vägen:

– Det viktiga argumentet för en legalisering av cannabis är ju att rycka plånboken från den organiserade brottsligheten. Av alla resurser som genereras till organiserad brottslighet i världen kommer 50 procent från cannabis. Det försvann lite i skuggan av den mindre intressanta frågan om hur Kalifornien som stat skulle bli stormrikt på en ny produkt.

Kalifornien röstar i Proposition 19 nu. Skola den gröna blomman (marijuana) legaliseras eller icke? Jag följer det. Tyvärr börjar inte rösterna att räknas fören 04.00 inatt och jag sover tungt vid den tiden. Men då vaknar man förhoppningsvis upp till ett beslut ett par timmar senare. Jag vet dock inte vad jag gissar på för resultat. En del utav mig tror att CA kommer rösta fram en legalisering (Hey, it's Lala-land...) men den annan del utav mig tror att det blir ett starkt nej.

Kan följas genom denna hemsida.

Fortsätter kolla på dokumentären som handlar om The Westboro Baptist Church. Nu handlar det om Sverige. Enligt dom hatar Gud det här landet och alla vi som bor här. Vi kommer alla att hamna i helvetet och på en av deras skyltar står det: Thank God for all the dead Swedes. För det var ju bra att det befann sig så mycket svenskar när tsunamin i Thailand kom. För många svenskar dog - och vi är alla homosexuella syndare som kommer brinna i Helvetet. Det finns en hemsida om Sverige - godhatessweden.com (länk)

Varför vi kommer brinna i Helvetet enligt den sekten? För att homosexualitet inte är förbjudet. För att vi ser homosexuella som fullt normala människor (vilket dom är!) och för att vi inte försöker bekämpa det. Och jag blir fan illamående, när jag ser den där dokumentären. Inte bara för att dom kastar skit på Sverige, utan för mycket annat. Man får följa Shirley och hennes familj. Dom pratar om sin tro och man får följa med dom på alla deras demonstrationer. Under en demonstration får hennes son en burk kastad i huvudet av en okänd bilist. På grund av hennes val i livet. På grund av att hon föder barn och sedan tvingar in dom i ett liv dom aldrig har bett om att få leva. Hjärntvättade små barn som aldrig kommer kunna skapa egna åsikter.

Jag tycker så synd om dom. Om barnen och alla vuxna som har blivit hjärntvättade sedan dom föddes och förstod. Jag tycker synd om alla människor som blir födda in i en familj där endast hat existerar - där "annorlunda" (normala) tankar är en synd. Tankar som kan få dom att bli utfrysta från sin familj; tankar som kan få din mamma och pappa att lämna dig - överge dig. Det är så förbannat sjukt och läskigt att det finns sådant här på 2000-talet. Jag önskar och hoppas att barnen tas ifrån dom - att dom får växa upp hos en fosterfamilj med sunda värderingar. För Shirley ska inte ha barn. Hon förstör deras liv - hon stoppar dom i sitt personliga lilla helvete på jorden och låtsas att allting är bra.

Ibland undrar jag om dessa människor någon gång förstår att det dom gör är fel och fruktansvärt elakt. Om dom inser att dom förstör liv. Vilken normal människa demonstrerar mot en soldats begravning? En soldat som har skyddat deras land. En människa som dog. Hur kan man stå utanför kyrkan, med plankat där det står: God hates soldiers, God is your enemy och Don't worship the dead. Nä, jag fattar det inte. Det är hemskt tragiskt att sådana här sekter finns och är aktiva.

Det är sjukt att sådant här existerar. Att det finns så många människor med så mycket hat inom sig. Som sprider sin propaganda om att Gud hatar bögar, Gud hatar dig eller att 9/11 var bra. Det är sjukt att kristna människor åker till soldaters begravningar och protesterar - 'because they worship the dead!' som dom så fint säger det. Jag tycker så synd om barnen som måste växa upp med det här: och bli lika känslokalla, sjuka och hemska som sina föräldrar är. Dom blir hjärntvättade, förstår ingenting annat.

Sekter är vidrigt. Fundamentalism är vidrigt. Och det finns ju inte bara en av dessa kristna saker - oh nej, det finns ju tusentals. Sekter som till och med ibland dödar människor för deras tro och på grund av deras psykiska sjukdom (Folkets Tempel, 1978). Det kanske är dags att sluta skylla allting på just islam, tycker ni inte? Ska vi inte försöka bekämpa fundamentalism och sekter istället för att attackera religiösa människor som är till synes helt oskyldiga?

Flashbackarna (dom lite mindre, eh, intelligenta..) tjatar nu om ett krig mot muslimerna. Ja, ett riktigt krig tydligen, av vad jag har förstått. Det roligaste är att ingen skulle 'ställa upp för sitt moderland' om det kom till kritan. Dom skulle, som alla andra, söka skydd och trycka i hörn tills det har lugnat ner sig. Dom kan köra upp sina smöriga tal om Moder Svea, hemska muslimer och att mångkulturen är hemsk i röven. För dom skulle aldrig slåss mot det. Dom skulle aldrig slåss för sina åsikter. Jag är hundra procent säker på det.

Det lät lätt att vara tuff på internet, speciellt på ett forum som Flashback. Det är lätt att sitta bakom en datorskärm och vara en helt annan människa. Som stolt propagerar om svenskarnas frihet (Har vi tappat den, eller? Jag har i varje fall kvar min.) och islam, som förstör detta land. Det är lätt att tala om krig när man sitter på Flashback. Men tro mig, om den dagen skulle komma och ett krig skulle blossa upp bakom Sveriges trygga gränser, skulle ingen på Flashback säga ett knyst. Ingen av dom på dom nazistiska och rasistiska trådarna på Flashback skulle ha mod till att möta verkligheten utanför internets dimmiga värld. Ingen.

Upp till kamp då, era as, säger jag. Stäng av datorskärmen och träd ut i den riktiga världen. Möt problemen, som du påstår förstör ditt moderland. Ställ dig upp och tala om dina åsikter. Led ditt krig - i verkligheten. För tro inte att dina tuffa åsikter gör dig till någon bakom datorskärmen. Tro inte att du du blir sedd som en revolutionerande person som vågar stå för det du tror på. Bland internets mörka hörn och psykopatiska mötesplatser, är du endast en i mängden. En ensam liten hobbynazist, som likt många andra stänger av sin dator, brer en ostmacka och sedan somnar under nätterna. Jobbar 9-5 på en soptipp och lagar köttbullar och potatis till middag. Det är skillnad på internet och verklighet. Tänk på det när du sitter i en bunker om 25 år och ett krig har blossat upp. Tänk på det när du sitter där och skakar. Varför står du inte vid frontlinjen, du o store krigare?

Pratade med Alice tidigare ikväll - vi började prata om Universum, och om människor som inte tycker att det är intressant. Ingen av oss förstår varför det skulle vara ointressant. Universum är ju som en låda fylld med smaskiga hemligheter. Finns så mycket att upptäcka. Så mycket att forska om. Visst, jag blir galen av att bara tänka på det, men det är förbannat roligt, och intressant.

Nu måste jag studera astronomi. Och indianer, of course. Jag har fortfarande inte släppt det där om indianerna. Så fort jag får dille på ett speciellt ämne blir inte jag lugn fören jag har studerat/läst om det. Det är en slags förbannelse. Så nu måste jag sitta och tänka på detta tills jag kan studera astronomi via distans efter gymnasiet. Jag kanske kan köpa ett par böcker tills jag kan studera det på riktigt.

"Jag är medlem på en hel del datingsidor och där finns det mängder och åter mängder av tjejer som är över 25 som inte har barn. Ja över 30 också för den delen. Det verkar som om de fortsätter precis som de gjorde när de var 18 med festande och runtknullande och sånt. Vet även väldigt många såna tjejer i verkligheten. Hur tänker alla dessa kvinnor? Har de helt givit upp tanken på barn, tänker de skaffa barn när de är 40? Känner de inte till hur mycket risken för missfall och komplikationer ökar med varje år? Har vi några kvinnor här som kan svara på den här frågan?" ~ Septimum

"Jo, man SKA ha barn, för att förse samhället med nysa svenskar. Du kanske har märkt vårt låga födelsetal? Det är en kvinnas plikt att föda minst 3 barn. Iofs kan befolkningen sjunka och vi må bra för det, men den kan ju inte sjunka alltför lågt!" ~ Simonpimonpoo

---

Det värsta som finns är människor som mentalt fortfarande lever på 1950-talet. Är det svårt att förstå, att vissa kvinnor idag 2010 inte vill föda en massa barn och stanna hemma? Är det obligatoriskt att föda barn, innan man blir 25 år gammal? Är det för motbjudande att acceptera att många kvinnor idag väljer att fokusera på sin karriär, innan dom måste ta ansvar över ett annat liv?

Vem föder fram barn för att förse samhället egentligen? Är man en dålig kvinna, om inte ser till Sveriges låga födelsetal, och väljer att inte bli en mamma? Vilken imbecill. Jag blir så trött på människor som tänker på det här sättet. Som sneglar snett på en för att man inte vill bli mamma på heltid - för att man väljer bort det ur sitt liv. För att man inte anser att 'barn är meningen med livet' och annat trams. Jag tycker inte barn är meningen med mitt liv. Jag är egoistisk som fan när det kommer till mitt liv - jag vill inte ta hand om ett annat. Men jag är inte en dålig människa för det.

Sedan finns det ju sådana här idioter också: "Sen så tycker jag att svenska kvinnor ska skaffa minst två barn, helst 3 eller mer för att rädda vår ras då den vita rasen minskar i hela världen." Rädda den vita rasen? Wow, sådana här människor vet jag inte ens om jag orkar bemöta. Vem tänker på det sättet egentligen? 'Älskling, vi gör ett barn nu, vi måste rädda den vita rasen, genast!' Gå och lägg dig.

Nej, jag önskar bara att människor kunde sluta bry sig om andras liv. Har dom inte ett eget liv att leva? Jag blir less på människor som bryr sig om allting som dom inte har ett skit att göra med. 'Gör ditt, gör datt, nej inte på det sättet, men du måste ju...' Ja, men gör det själv. Lev ditt eget liv, försök inte lära mig hur jag ska leva mitt. Fokusera på dig själv, sluta försöka att finslipa mig. Låt människor leva själv.

Lev ditt eget liv, för du ska dö din egen död.

1) Ljudet av en dammsugare. Jag klarar inte av det. Jag blir förbannad på 0.3 sekunder och vill döda allt i min väg. Det är någonting med det där ljudet som får mig att se rött. Ibland har jag lust att stampa sönder dammsugaren och kasta den genom fönstret.

2) Ljudet av en borr. Herre min Jesus, finns det någonting värre än en borr? Speciellt när man kollar på TV och grannen börjar borra i väggen bredvid. Man hör ingenting, inte ens sina egna tankar. Allt drunknar i ljudet av en brummande borr. Hemskt otrevligt ljud. Får lust att döda av det också.

3) Ljudet av smackande. Speciellt när ens kompis gör det i sömnen. Smackar med tungan och sväljer högt. Jag vet inte varför, men jag blir arg över det också. Jag vet inte hur många gånger jag har velat stoppa en kudde över Beas och Tåwes ansikten under natten och skratta ondskefullt.

4) Ljudet av en droppande kran. Jag förstår inte hur vissa människor ser det som avkopplande. Jag blir rastlös. Börjar känna mig lite psyk efter ett tag. Vill döda kranen. Speciellt när man sitter och läser och helt plötsligt hör man det där monotona ljudet. Dö.

Tro mig när jag säger att jag blir förbannad när jag läser detta (länk). Vad är det med denna värld och förbjuda allt och ingenting i tid och otid? Förstår dom inte att förbjud och regler oftast inte leder någonstans? Den svarta marknaden kommer ju blossa upp till en storlek som aldrig förr om snus (och senare cigaretter) förbjuds. Att människor skulle ge upp sina beroenden bara för att EU förbjuder nikotin är bara att glömma. Folk kommer ta genvägar runt lagarna för att skaffa sitt snus och sina cigaretter. Om dom senare köper nikotin av en osäker källa, kanske det leder till stora skador, ifall att den opålitliga källan har blandat eget eller säljer cigaretter/snus med fiffligt innehåll.

Varje människa har ansvar över sin kropp och sitt liv. Väljer jag att smutsa ner min hälsa och kropp med snus, är det upp till mig - inte till EU. Det känns som att EU står bakom folkmassorna med piskorna redo. Styra oss in på rätt håll, även fast nackdelarna är större än fördelarna, och även fast varje människa har rätt att ta beslut om sin egen kropp och sitt egna liv. Jag är inte liberal, men det är min kropp och mitt liv. Och sure, visst hade det varit en hälsosam värld om cigaretter och snus förbjöds och alla beslöt sig för att sluta. But do I need to remind you: Är knark förbjudet? Ja. Slutade alla knarka? Nej. Vinner den svarta marknaden på det? Ja.

Så EU, ge fan i mitt snus!

Familjelivarna har extrem dubbelmoral verkar det som. Sitter hemma i radhuset och klagar på att Flashback är ett 'hemskt' och 'vidrigt' forum. Oh well, visst finns det olika delar av Flashback som är mindre trevliga. Kanske Mondo, Gore och Bizarre-trådarna. Men gillar man inte att vara inne på sådana trådar har man ju självklart ett eget val. Väljer du således att gå in där, behöver du inte klaga. Jag går in på MGB-trådarna och jag vet vad rubrikerna kommer vara. Jag klagar inte. Det var ett aktivt val att gå in där.

Om man bortser från dom mer sjuka trådarna på Flashback är Familjeliv precis likadant, förutom att det råder diskussioner av lite högre intelligens och humor på Flashback. Familjeliv är som en dålig och mesigare version av Flashback, kan man säga. (Även fast det finns några medlemmar på Familjeliv som är vettiga; men jag får oftast reda på att dom egentligen är Flashbackare. Det säger ju ganska mycket, tycker jag.)

Snacka om att bita sig själv i röven när man som Familjelivare säger att Flashback är vidrigt. Jag vet dock inte varför jag plågar mig själv med att vara medlem på Familjeliv och diskutera där. Kanske är det för att det är roligt att se hur efterblivna vissa människor är. Men tillslut märker man ju att det inte är roligt att diskutera på ett forum där majoriteten är lika intelligenta som en flock med schimpanser.

Flashback är vidrigt, säger en hätsk Familjelivare och lutar sig sedan tillbaka i sin datorstol och reflekterar inte över att en av trådarna på Familjeliv idag heter: Ska jag bita tillbaka på min bebis?

Jag vet inte var jag står i minkfrågan. Jag är både för och emot för att släppa ut tusentals minkar. För, eftersom minkar inte ska behöva plågas till döds. För, eftersom att farmerna tillslut går i konkurs. Emot, för att ekosystemet rubbas - minkarna dödar allt i deras väg - och jag tycker inte ett djurplågeri är bättre än något annat. Men var ställer man sig egentligen i frågan?

Eftersom det nu inte finns andra alternativ till att stoppa pälsfarmarna stöder jag djurrättsaktivister. Men samtidigt hade jag sett att vi, tillsammans, kom på en bättre lösning för att stoppa farmarna. Så att ekosystemet inte hamnade i mitten och blev förstört, och att minkarna istället kunde få en direkt avlivning istället för att dö av kyla eller hunger.

Pälsindustrin är vidrig. Jag ser inte poängen med att vår ytlighet ska betalas i djurs liv. Jag ser inte det fina med att gå runt med ett dött djur på kroppen. Men jag ser inte heller poängen med att fler djur i vårat ekosystem ska dö, för att vi släpper ut redan skadade minkar. Men jag ser inte heller att minkarna stannar kvar på farmarna och blir plågade till döds - för att sedan bönderna ska få in mer pengar, och skaffa mer minkar.

Det är svårt, det är faktiskt riktigt svårt. Just nu ser jag helst att vi kommer på en annan lösning. Kanske att svenska staten skulle sluta vara så blinda, och förbjuda pälsfarmarna en gång för alla. Vi behöver inte dött djur på kroppen för att överleva vintern här. Att vara för djurplågeri och onödigt dödande för att vi ska vara fina på stan är hemskt. Men, det är tyvärr allt jag kan skriva om detta ämne.

Det som irriterar mig mest dock är minkfarmarens Joakim Jonssons uttalande: Det är inga djurvänner. För det första tycker jag inte att Joakim Jonsson har rätt att uttala sig om vem som är djurvän eller inte. Du är ju definitivt inte det, Joakim Jonsson, eftersom du lever på att döda oskyldiga djur. För det andra kan man diskutera om djurrättsaktivister är djurvänner eller inte. I min värld är dom det. Hellre att dom dör i det fria än att dom dör instängda i en liten bur, med söndertuggade kroppar och galna av stress och oro.

Men det finns både rätt och fel när det kommer till denna fråga, som sagt. Jag kan faktiskt inte föra en vettig diskussion om det, eftersom jag inte vet var jag står ännu. Helst ser jag att inga djur ska behöva dö - men just nu blir det på det sättet i alla fall. Jag önskar att Sverige fokuserade mer på djurens rätt än vad vi redan gör idag.

”Någon gång i historien kom någon och sa: När ni gifter er måste ni båda frysa till is för resten av livet. Ni ska gå bredvid varandra som två järnvägsskenor och följa det utlagda spåret. Det spelar ingen roll om en av er behöver komma lite längre bort eller lite närmare ibland – det är emot alla regler. Reglerna säger: var förnuftiga, tänk på framtiden och era barn. Ni får inte förändras något mer, ni måste vara som skenorna. Avståndet mellan dem är detsamma som avgångsstationen, halvvägs och vid ändstationen.

Låt inte kärleken förändras, varken växa i början eller krympa i mitten. Det är alldeles för riskabelt. Så när det första årens glädje har lagt sig ska ni behålla samma avstånd, samma stadga, samma funktionalitet. Ni driver tåget med artens fortlevnad mot framtiden. Era barn kan bara bli om ni håller er kvar där ni alltid har varit -143,5 centimeter från varandra. Om ni inte trivs med något som aldrig förändras, tänk då på barnen som ni har satt till världen.

Tänk på grannarna. Visa att ni är lyckliga, grilla på söndagarna, se på tv, hjälp till i kvarteret. Tänk på samhället. Klä er så att alla ser att det inte finns några konflikter mellan er. Titta inte åt sidan, någon kan titta på er och det är en frestelse, det kan innebära skilsmässa, kris, depression.

Le på alla foton. Ställ fotona i vardagsrummet där alla kan se dem. Banta och träna – träna för allt i världen, så att ni kan frysa er själva i tiden. När träningen inte hjälper är det dags för en plastikoperation. Men glöm aldrig att reglerna är satta och att ni måste följa dem. Vem satte reglerna? Det spelar ingen roll, fråga aldrig sådant, för det kommer att gälla förevigt, även om ni inte håller med.”

---

Jag valde att ta ett citat ur Paulo Coelhos bok Zahiren, som jag håller på att läsa just nu. Citatet är väl inget normalt och kort citat, men jag tycker att innebörden i det här stycket var alldeles för viktigt för att kortas ned. För att förstå innebörden i texten måste man läsa hela, och inte korta ner det alldeles för mycket.

Jag tycker om det här citatet, eftersom det speglar vissas verklighet på ett obehagligt sätt. Texten visar hur den färdiga mallen för ett lyckligt och rikt liv ser ut, och den säger att du måste leva den till alla medel. Det finns inga undantag och det finns inga andra alternativ. För att passa in i samhället är det på detta sätt du ska leva ditt liv. Stilla, lugnt och efter en osynlig mall, som någon annan har skapat åt dig.

Jag ser väldigt många människor leva sina liv på det här sättet. Jag säger inte att de inte är lyckliga människor, men det finns en stor del som egentligen inte är det. De som lever sina liv efter denna osynliga mall, dag in och dag ut, även fast deras inre skriker efter frihet och förändringar i vardagen. Människor som har blivit uppfostrade i en skev könsroll för att passa in i dagens samhälle.

Anledningen till att jag tycker om detta citat är för att jag är livrädd för det. Jag är livrädd för denna osynliga mall som visar dig hur du ska leva ditt liv på det rätta sättet. Jag är livrädd för att fastna i ett järnvägsspår och inte kunna ta mig ut. Att missa alla chanser att ta del av livet utanför mitt rumfönster. Att aldrig kunna lämna mitt liv och utforska världens hörn, bara för att ”jag inte ska det” om jag ”vill vara normal” och passa in. Jag är livrädd för det.