17:34 och det tar emot att plugga, men jag har inget annat val. Räck upp handen den som är less på att höra mitt tjat om pluggande! Fast det är ingenting annat som händer i mitt liv. Förutom umgänge, för mycket böcker, nervositet över Slash-konserten och alldeles för mycket snus är pluggandet det ända som händer just nu. Det tar upp ganska mycket tid, men en utbildning är ju en utbildning. Sanna mina ord dock - om 3 år, när jag har tagit min student lämnar jag landet. Jobba i en LP-butik i Los Angeles? Kanske det. Städa en hundpark i London alldeles för tidigt på morgonen? Kanske det. Sitta under ett pilträd i Paris och trumma med en blyertspenna på ett pappersark, ivrig till att hitta inspiration till en bok? Kanske det.

Spelar faktiskt ingen roll var jag hamnar. Skulle jag hamna i en närförort till Dublin skulle jag bli lycklig. Det betyder iallafall att det finns ny luft att andas och att jag lyckades flytta. Jag vill inte medvetet lämna alla jag känner och älskar, men att veta att det finns en oupptäckt, för mig, värld utanför mitt fönster på Lerbäcken gör mig rastlös helt enkelt. Jag känner bara att jag inte vill ha ett heltidsjobb. Nu kanske ni tycker att jag är galen, men... Det finns ju så mycket roligt och spännande att arbeta med. Ska man verkligen bara jobba med en sak? Vad hemskt. Det finns ju så otroligt mycket som är roligt. Jag vill pröva allting.

Fast mest av allt skulle jag vilja glida runt på en strand i Malibu tillsammans med mina vänner och dricka öl framför en eldbrasa om nätterna. Och hänga med surfarmänniskor som röker sötröka varje kväll under sina parasoll. Och vakna upp alldeles för sent på vardagarna och äta chips till frukost. Ända tills jag kruppar. Men, det är ju önsketänkande det. Fast vem vet, kanske en dag!