Människor som spelar dryga och bitchiga - varför gör ni det? It ain't cool, dudes. Det är bara hemskt irriterande och man orkar aldrig slösa dyrbar tid på att tycka om sådana människor en längre tid. Vad hände med att bara vara sig själv och sedan får folk tycka vad dom vill om en? Varför måste man vara dryg, bitchig, tillbakadragen, svårflörtad och lite av en 'mörk, deprimerad ensamvarg' nuförtiden? Jag tycker det bara är tröttsamt med människor som beter sig på det sättet. Och svårflörtad är en ganska trist sak. Om du vill ha någon, säg det då. Spring inte runt med ett 'i couldn't care less about you' grin i ansiktet. Jag tycker den där katt- och råtta-leken är patetiskt, förlåt om någon tar illa upp nu.

Jag menar inte någon speciell, jag började bara tänka på det nyss när jag kollade på en film, som handlade precis om det jag skriver. Men är det inte tröttsamt att hela tiden ha uppe sin 'sköld' och vara dryg och tillbakadragande? Det kan ju inte vara roligt att gå omkring och vara på det sättet. Visst, man kan vara dryg och tillbakadragen ibland. Det är helt ok. Jag kan oftast ses som tillbakadragen eftersom jag inte säger någonting. Men hur kan man medvetet välja att bete sig så, för att man tror att det fungerar? News-fucking-flash: It ain't working! Människor blir bara trötta och ointresserade.

Var bara er själva, det är det enda som fungerar i längden. Sedan om man nu olyckligtvis föds till en dryg och mörk människa, fine. Det är ju ingenting man kan göra åt det. Men låtsas inte. Det syns rakt igenom, även hur bra ni försöker gömma det.

17:34 och det tar emot att plugga, men jag har inget annat val. Räck upp handen den som är less på att höra mitt tjat om pluggande! Fast det är ingenting annat som händer i mitt liv. Förutom umgänge, för mycket böcker, nervositet över Slash-konserten och alldeles för mycket snus är pluggandet det ända som händer just nu. Det tar upp ganska mycket tid, men en utbildning är ju en utbildning. Sanna mina ord dock - om 3 år, när jag har tagit min student lämnar jag landet. Jobba i en LP-butik i Los Angeles? Kanske det. Städa en hundpark i London alldeles för tidigt på morgonen? Kanske det. Sitta under ett pilträd i Paris och trumma med en blyertspenna på ett pappersark, ivrig till att hitta inspiration till en bok? Kanske det.

Spelar faktiskt ingen roll var jag hamnar. Skulle jag hamna i en närförort till Dublin skulle jag bli lycklig. Det betyder iallafall att det finns ny luft att andas och att jag lyckades flytta. Jag vill inte medvetet lämna alla jag känner och älskar, men att veta att det finns en oupptäckt, för mig, värld utanför mitt fönster på Lerbäcken gör mig rastlös helt enkelt. Jag känner bara att jag inte vill ha ett heltidsjobb. Nu kanske ni tycker att jag är galen, men... Det finns ju så mycket roligt och spännande att arbeta med. Ska man verkligen bara jobba med en sak? Vad hemskt. Det finns ju så otroligt mycket som är roligt. Jag vill pröva allting.

Fast mest av allt skulle jag vilja glida runt på en strand i Malibu tillsammans med mina vänner och dricka öl framför en eldbrasa om nätterna. Och hänga med surfarmänniskor som röker sötröka varje kväll under sina parasoll. Och vakna upp alldeles för sent på vardagarna och äta chips till frukost. Ända tills jag kruppar. Men, det är ju önsketänkande det. Fast vem vet, kanske en dag!

Sommar 2010 kommer bli det bästa under hela min livstid.

Det kommer bli en riktigt grym rocksommar för min del och det är jag mycket glad över. Första gången jag till exempel går på en riktig festival och Slash spelar. Jag måste säga att det är ganska coolt. Att Getaway Rock Festival och Slash tar min festival-oskuld. Jag känner mig topnotch på det sättet. Jag känner mig lite unik. Jag kan säga till folk att 'jag har väntat på det rätta tillfället', när jag egentligen inte har följt med på diverse festivaler för att folk har backat ut, pengarna har inte funnits eller om jag helt enkelt inte vill följa med.

Vi börjar sommaren med Europe på Getaway Rock Festival, som ett litet plus i kanten. Jag är väl inte direkt något stort fan till Europe, men alla har ju hört och varit fulla till The Final Countdown. Jag vet iallafall att jag har stått askalas och försökt sjunga med till det där roliga ljudet som kommer i början. Jag vill inte veta hur det lät.

Sedan fortsätter vi rocksommaren med bandet Mayhem. Ingenting i min smak dock. Det är mest en massa trummor, vrål och headbangande. Jag har aldrig varit ett stort fan av den här musiken. Jag är en sucker för Old School Rock N' Roll, inte growl och andra skrikiga musikstilar. Men det kan bli kul det med; man ska ändå inte vara för negativ. Sedan gör vi ju det mest för Beas kompis skull. Han kan ju inte stå själv och se på bandet om han ska se Slash med oss, det är inte schysst.

Sedan fortsätter vi sommaren med älskade, underbara och magnifika Mr Slash Hudson. Jag kommer gråta som ett litet barn, efter jag har skrikit mig hes och troligtvis kissat på mig. Nä, förhoppningsvis inte. Jag kommer inte kissa på mig. Men jag kommer vara i extas.
Att se Slash kommer vara den lyckligaste stunden i hela mitt liv. Ni vet hur vissa människor brukar säga att 'ens barns födsel är det bästa som händer en'? Jag väljer att motsäga det faktiskt. Om jag någonsin föder ett barn kommer det direkt hamna på andra plats. 'Mja, nog var detta storslaget det med, men ni skulle ha varit med och sett Slash den där sommaren 2010....'

Sedan avslutar vi sommaren med Twisted Sister på LK 2010. Jag förstår inte hur dom har lyckats fixa hit ett av 70/80-talets största rockband. Jag ska dricka bärs och skrika i publiken. Det kommer inte vara det största som händer mig, men helt klart ett fint minne för resten av mitt liv skulle jag tro. Vem tackar nej till en gammal Dee Snider och hans legendariska band? Inte jag iallafall.

Sedan kommer min sommar präglas av rödtjut och rock på Hertsökullar och andra ställen också. I sommar vill jag endast lyssna på reggae och rock - ingenting annat. Ingenting annat kommer passa mitt humör. För det finns inget bättre än att yla till Guns N' Roses mitt i natten när man är berusad av vin. Faktiskt inte. Det kan låta lite luffigt att säga det; men ni skola icket dömma innan ni har prövat.

Sedan önskar jag att man kunde se Motorhead och Megadeth också, men man kan inte få allting i livet. Om vi har tur sjunger Lemmy tillsammans med Slash på Getaway Rock Festival. Lemmy sjunger ju en låt på Slashs nya album och han är ju och spelar i Gävle dagen innan Slash. Så vi hoppas att han är villig att bjuda oss på en till sjuhelvetes show. Men förhoppningsvis hinner jag och Skarelito spara ihop pengar till rockfestivalen i Stockholm i augusti också. Jag tackar inte nej till Motley Crue och Iron Maiden. Hoppas, hoppas, hoppas!

Rocksummer 2010, i fucking love you allready

Hittade precis en sida där man kan anmäla sig som volontär i Afghanistan. Gött, jag anmäler mig efter jag har gått ut gymnasiet. Förhoppningsvis hamnar jag i provinsen Jawzjan i staden Khwaja Du Koh där mitt fadderbarn bor. Ja, alltså, nu vet jag ju inte ens om jag kommer få åka dit, men det hade ju helt klart varit intressant, roligt och lärorikt att jobba i Afghanistan, eftersom jag är så intresserad och insatt i landet.

Mamma: Om du hinner läsa min blogg imorgon innan du far till jobbet - kom ihåg att skicka brevet till mitt fadderbarn nu. Man vet ju aldrig hur länge det tar innan det kommer till Kabul och det är bäst att få det gjort snabbt, så att hon slipper vänta för länge.

Jag blev precis fadder genom WWF. Jag är redan pandafadder genom dom via sms (30 kronor i månaden) och genom mitt bankomatkort skänker jag pengar. Men när man blir fadder på riktigt genom WWF hjälper man dem med allting. Hundra kronor i månaden hjälper dem att rädda planeten vi bor på tillsammans. Den räddar djur och det är därför jag väljer att skänka pengarna.

Djur är troligtvis det renaste, ärligaste och snällaste vi har på den här planeten. Allting de gör hör till naturens gång och ett djur skulle aldrig göra illa någon annan för att medvetet vara elak, det är jag nästan hundra procent säker på. Eftersom det är vi människor på jorden som har en chans att göra ändringar är det inte mer än rätt att skänka pengar till djur, och även till andra människor i nöd. Vem ska annars göra det? Vem ska annars försöka förbättra planeten vi lever på, om inte vi själva?

Man kan tänka att "lilla jag gör ingen skillnad", men det är fel. Lilla du gör stora förändringar, även fast du kanske inte själv märker det. När man blir fadder och samlas med tusentals andra människor förändrar man någonting tillsammans. Man är del utav en förändring och det är viktigt för mig. Det är viktigt för mig att veta att jag har försökt göra allting jag kan för den här döende planeten innan jag dör själv.


Även andra människor behöver hjälp och det är jag villig att ge dem. De har ingen chans till överlevnad och bättre liv om inte vi med chanser och resurser hjälper dem. När jag läste kursen "Agera och stoppa fattigdom" berättade min lärare att det är många människor som inte vill hjälpa, för att problemen "ligger alldeles för långt borta.". Jag kan förstå det tankesättet på ett sätt. Men även fast problemen ligger långt borta så existerar dem. De ligger närmare oss än vad vi tror.

Jag tycker sådant här är viktigt. Att hjälpa djur, natur och andra människor. Det känns som att det är min skyldighet att göra det. Pengarna som går till olika företag är inte bortkastade pengar. Det blir bättre, även fast det kanske inte syns. Det gör faktiskt det. Utan WWF hade mycket sett annorlunda ut idag. Annorlunda på ett mycket dåligt sätt. Jag beundrar dessa människor som startade upp detta. Att de var villiga att försöka rädda en planet som deras egna ras hade förstört. Det är hjältar för mig.

Nu skapade jag ett eget konto på deviantART; om ni vill se mina bilder så tryck på denna länk. Har inte hunnit ladda upp alla mina bilder ännu, men det kommer om ett tag. Sedan blir det nog ett ganska tråkigt uppehåll för mig. Det finns ju ingenting att fotografera nowadays - det är grått och slaskigt ute.

(Tillåtelse att skryta litet? Jag har bara varit medlem i cirka 45 minuter och 8 andra medlemmar har redan hunnit spara mina bilder som deras favoriter. Hehe, jag är ganska stolt faktiskt. Och just det, kvaliteten på bilderna blir ganska dåliga på bloggen, så att ni vet.)

Tycker du om konst? Kolla in deviantART på denna länk. Det finns tusentals otroligt duktiga människor där, som skapar och är kreativa hela tiden. Helt okända människor lägger upp sin konst där, allt från roliga bilder till mer seriösa verk. Det är riktigt roligt (om man nu tycker sådant är intressant) att klicka sig igenom och kolla på olika bilder eller tavlor. Det finns inte bara duktiga konstnärer, utan också riktigt grymma fotografer och författare. En guldgruva för oss som är intressade av estetiska saker.


bildlänk


bildlänk


bildlänk


bildlänk