Innan vår kväll förvandlas till ett enda töcken hände det en ganska rolig sak. Jag hade tagit fram glass till mig och Bea. Vi satt och åt i soffan min i mitt rum, och Bea hade precis ätit upp, då hon skriker:

Bea: VARFÖR ÅT JAG GLASS? VARFÖR ÅT JAG GLASS?
Jag: Va? Vadå?
Bea: VARFÖR GJORDE JAG DET DÄR?
Jag: OH SHIT! Vi GLÖMDE att du är laktosintolerant!
Bea: Det här kommer gå åt helvete.

Hahahaha! Epic fail. Hur glömmer man något sådant?

Någonting väldigt speciellt hände ikväll. Oíce Chiúin av Enya började spelas på Spotify precis när Bea började prata om Mel Zoras, och om hur våra karaktärer hade samlats tillsammans i huset. Ju mer hon berättade, ju mer försvann jag i mig själv. Jag styrde inte ens mina tankar - det flödade fritt över hela rummet. Jag gjorde ingenting, ändå levde karaktärerna så starkt i min hjärna - framför mina ögonlock. Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde under den här tiden - jag har bara ett minne av att min blick blev suddig.

Bea kände precis samma sak som jag gjorde. Man kunde höra hur hennes röst blev mer och mer raspigare - som att hennes röst höll på att dö. Sedan får Bea ett sms och vi slungas tillbaka till verkligheten. Jag förstår ingenting. Vad hände precis? Låten slutade att spelas - bilderna försvann. Allting tog en paus. Vi ojade oss över detta ett tag - förstod inte varför vi bara försvann i oss själva. Som att vi hallucinerade. Allting kändes så äkta. Värmen från elden, mummel av människor, ett hem, skratt. Det kändes som att vi var där.

Vi satte låten på repeat och lade oss ner i soffan. Jag pratade om vad som hände - bilderna började byggas upp igen. Sedan hade helt plötsligt trettio minuter försvunnit, utan att vi märkte det. Det kändes som att vi hade suttit och låtit tankarna flyga fritt i endast fem minuter, om inte mindre. Precis samma känsla som förut, ändock inte lika stark. Vi fortsatte. Mina ögonlock fladdrade, hela jag blev varm och jag fattade ingenting. Kändes som att jag kunde sträcka ut min hand och röra vid vår bok.

Sedan tog det slut igen. Jag och Bea förstår fortfarande ingenting. Vi förstår speciellt inte varför samma karaktär dök upp i våra huvuden - en karaktär som vi aldrig hade tänkt på förut. Helt ny. Vi fick upp samma bild samtidigt. Det kanske var det läskigaste. Men jag förstår fortfarande inte vad som hände. Allt jag vet, är att var den finaste känslan jag har haft på mycket länge. Det kändes som att verkligheten flöt bort och att en annan verklighet - vår verklighet - tog över istället. All stress och skärande ångest över skolan försvann. Jag har aldrig känt mig så lugn och harmonisk någonsin. Aldrig förr i hela mitt liv.

"För fan era halvidioter och andra neandertalare bidra med något mer än en länk eller något enstaka ord. OT raderat."

Så snälla moderatorer. Det värmer lite om hjärtat.

Remember this?

She loves me not av Papa Roach. Haha, vad gammal. Gud vad jag fortfarande hatar den.

Ska inte finnas i ett modernt samhälle, tycker jag. Dödsstraff är inte bevisat avskräckande och det har inte heller blivit bevisat att dödsstraff skulle minska brottsligheten. Det ger endast staten en väldigt obehaglig järnhand att styra med - och vill vi det? Vill vi leva i ett land där staten dödar människor som begår brott? Vill vi leva i ett samhälle där en typ av mord är lagligt? Jag vill inte det.

Det blir även en slags vriden dubbelmoral - dödsstraff. 'Det är inte ok att döda, så nu dödar vi dig.' Ser ni poängen? Det är inte logiskt. Det fungerar inte på det sättet. Varje människa har rätt till liv - det är en mänsklig rättighet. Vi ska inte kliva över det. Man ska istället fokusera mer på att förebygga brottslighet på ett lagligt sätt - ett sätt som inte kräver en människas liv, även fast denna människa har begått hemska handlingar.

Ok, jag gick in på LTU:s hemsida och kollade upp sociologi. Det lät ju ganska roligt faktiskt, måste jag erkänna. Men jag har ingen aning om jag vill gå på universitetet. Det är inte lika dödsviktigt för mig som det verkar vara för många andra. Min framtid (som jag vill ha den) kräver inte riktigt att jag har studerat på universitetet. Men kanske - eftersom sociologi faktiskt verkade vara väldigt roligt.

"Sociologi är en vetenskaplig disciplin som studerar samhällen och social handling i vid bemärkelse. Speciell vikt lägger sociologin vid att försöka förklara och förstå människors handlingar och sociala identiteter; grupprelationer och -processer; social skiktning och sociala systemprocesser, samt vilka kulturella strukturer och processer som präglar moderna samhällen.

Sociologin studerar mänskliga relationer som sociala processer på individ-, grupp- och samhällsnivå. Där discipliner som statsvetenskap, nationalekonomi, rättsvetenskap samt media och kommunikationsvetenskap studerar hur olika sociala delsystem fungerar, har sociologin som ambition att placera analysen av politiska, ekonomiska, rättsliga och mediala processer i relation till å ena sidan samhället som helhet, och å andra sidan till de enskilda individernas livssammanhang.

Några skolboksexempel på sociologiska ämnesområden är arbetslöshet, social stratifiering, organisering, sociala rörelser, rasism, sexism, konflikter, alienation och sociala normer. Inom sociologi bedrivs även genusforskning."

Jag vill dock inte arbeta med det. Med rasism, ja det skulle jag kunna tänka mig - men jag vet inte om det finns specifika yrken för det. Jag har ingen aning om hur jag kommer göra. Ska ta mig igenom gymnasiet först, och sedan får vi se var jag är i mitt liv. Jag kanske inte tycker att sociologi låter roligt längre, och det... Nej, jag vill inte studera något som jag inte är intresserad av. Det funkar inte.

Lite go nostalgi i form av musik såhär på eftermiddagen. Jag orkar inte göra någonting annat. Jag är så trött på att behöva plugga hela tiden. Det är det enda jag tänker på nu för tiden. Så trött på att allt annat är pausat bara för att jag har skolarbete att ta hand om. Sedan att jag inte kan sova normalt gör inte saken bättre. Jag har börjat vakna 2 ggr/natt nu. Runt 4.00 och 6.00 vaknar jag upp. Why? Det förvandlar mig till en zombie under dagarna. När jag vaknade imorse hade jag röda påsar under ögonen; det såg ut som att jag hade experimenterat med olagliga substanser i ett par veckor.

"Ett mindre antal låtar är närmast att klassificera som pop."

HAHAHAHAHAHAHA!!

Nej.

Jag måste ladda hem Herkules. Lätt roligaste filmen någonsin. Jag älskar Hades, Skrik och Panik. Herkelus? Nah, not so much. Det är roligare att heja på den dåliga sidan - dom är oftast roligare. Speciellt Skrik och Panik. "Skrik! Panik! Rrrredo för tjänstegöring!" eller "Vi ääär maaskar, vääärdelööösa maaaskar..."

Panik: Men tänk om Hades får reda på det?
Skrik: Du menar OM Hades får reda på det?
Skrik: Men det är väl klart att Had... Om. Om är bra.

Haha. Ja, herre min je. Jag är en disneynörd. Jag förstår inte varför alla genusmammor klagar så mycket på filmerna från nittiotalet - dom är ju genialiska. Typ Pochahontas. Så fint där i skogen. Eller Micke och Molle. Den där lilla gula fågeln (Dinky Sparv) är klockren, hehe. Fan, jag vill vara en liten knodd igen.

Ja, till en viss del möjligtvis. Man kan välja vad man vill känna - man kan välja hur man reagerar på olika saker. Man kan välja att försöka kämpa för ett lyckligt liv.

Men människor får det att låta för simpelt. Som att man kan vakna upp en dag och bestämma att man är lycklig. Det blir ett "sopa-problemen-under-mattan"-fenomen på ett sätt. Man undviker och ignorerar det jobbiga som trycker, och väljer bara att känna och se det som känns bra.

Och på ett sätt, ja, det är bra. Men bara för att man ignorerar ett problem betyder det inte att det försvinner. Nej, det finns kvar och det kommer att synas. Sedan kan det även förvandlas till en käftsmäll för människor som mår dåligt på riktigt. Att lycka är ett personligt val. Människor som är deprimerade och får höra detta - hur kan det kännas egentligen? "Lycka är ett val, jag ser att du har gjort ditt." Som att det per automatik betyder att denna deprimerade människa medvetet väljer att må piss.

Självklart är en bra inställning grunden till ett lyckligt liv. Man måste kämpa och försöka se ljust på framtiden för att må bra. Det är aldrig bra att gräma sig och endast se svart. Men det är inte alltid så simpelt att försöka vara positiv. Ibland fungerar det inte. Det finns hundratusentals människor som är deprimerade utan att veta varför. Då kan man inte vara välja att må bra. Det blir en fasad i slutändan. Det blir en jävla lögn.

Så jag tycker folk kan lugna ner sig med att säga: Lycka är ett val. Jag förstår poängen med det - men jag tror inte att det alltid fungerar på det sättet. Lycka är inte alltid ett val - inte olycka heller. För säger man att lycka är ett val, då säger man även att olycka är ett. Och det är klart att man kan kämpa för att söka hjälp och må bättre. Då gör man ett val här i livet. Men ibland kommer man inte upp från botten (som ofta händer) och man fortsätter att må dåligt - och det är inte ett val.

Och då förvandlas den lilla meningen till en käftsmäll.

... Du hittar en tråd som heter "Får man äta sitt husdjur?" och du blir inte det minsta chockerad.

Någonstans i Dalarna...
Tjej: Du, vi har ingenting att äta hemma.
Kille: Ingenting alls? Vad jobbigt.
Tjej: Ja, och affären har stängt.
Kille: Ja...
Tjej och killar sneglar samtidigt mot innekatten Frasse.
Kille: Tänker du som jag?
Tjej: Ja... Jag är ju väldigt hungrig faktiskt.
Kille: Men vi borde absolut rådfråga någon som kan det här.
Så att vi inte gör någonting som skulle klassa oss som psykopater -
det är mycket viktigt tycker jag. En människa med erfarenhet och intelligens.
Tjej: Absolut.
Kille: Bra. Loggar du in på Flashback?

(Inspiration från en tråd på FB.)

Storbloggarna. Vad less jag blir på deras äckliga lilla bubbla dom lever i. Som Amir till exempel. Han har hängt ut sina kompisar titt som tätt. Nu tycker han att Dennis M förtjänar mer stryk för att han hänger ut Amir i sin blogg. Jag vet inte vad ni tycker, men av det tycker jag att Amir är en vriden och sjuk liten människa. Men inte bara han. Hela den här industrin av bloggar är äcklig. Så fort man sträcker sig över ett par tusen läsare förvandlas man. Man blir genomvidrig och äcklig som människa. Man blir den där jävla odören på alkisen i bussen. Irriterande, äcklig, men man kommer inte riktigt undan från det.

Sedan urminnes tider har jag blivit kallad för kommunist för att jag lägger min röst och min tro på Vänsterpartiet. Ett parti som grundar sig på värme, lika rättigheter och ett fungerande samhälle. Ett samhälle som tänker på människan, och inte på pengarna. Ett färgglatt samhälle där vi kan leva tillsammans och må bra - där alla kan hitta trygghet och värme.

Sedan kommer borgarna med deras glåpord och ignorans. Kallar mig och många andra för kommunister; jämför oss med Stalins järnhand i det forna Sovjetunionen. Jag har alltid irriterat på mig det, alltid inte förstått varför dom tror sig ha rätten att kalla mig för kommunist. För jag är inte kommunist. Ett kommunistiskt samhälle är en väldigt fin tanke, men jag tror inte att ett samhälle fungera fullt ut med det.

Kolla på detta:

 

Vi ser på den första bilden att Vänsterpartiet ligger längst till vänster, och att Moderaterna ligger längst åt höger. Precis som det alltid har varit och precis som det alltid kommer att vara. Kolla nu på den undre bilden. Vi ser klart och tydligt att kommunismen ligger längst åt vänster, och att fascismen i sin tur ligger längst åt höger. Vi ser också, att om vi överför den övre bilden till den nedre, hamnar Moderaterna närmast fascism, och Vänsterpartiet hamnar närmast kommunism.

Så... Om jag är kommunist enligt ert vridna perspektiv, kommer jag hädanefter med gott samvete kalla er för jävla fascister. Jag hoppas det är okej att jag sprider samma trångsynthet som vissa av er gör. Ha det bra!

Janna och Freja kom hit en snabbis ikväll för att Stefan skulle träna. Så jag och Freja bestämde oss för att "bonda" lite, så att säga. (Ok, jag ville bonda, Freja var trött och tyckte antagligen att jag var asjobbig.)

Jag läste en intressant sak på Flashback. En kille/tjej hade skrivit detta:

SD:ares främsta argument mot oliktänkare är att de är så kallade PK, Politiskt Korrekta, och inte kan tas på allvar, samtidigt som de hela tiden klagar på att de blir kallade rasister. Jag undrar:

• Varför någon skulle bry sig om att vara politiskt korrekt på ett forum där man är anonym?
• Inser inte SD:arna själva att PK bara är en etikett man sätter på de som inte tycker likadant bara för att undvika att bemöta argument?
• Varför kan ni inte hålla er till sakfrågor om ni nu som ni säger "har rätt"?

Och jag håller med. Röstar man inte på Sverigedemokraterna blir man plötsligt kallad för PK-kärring och andra liknande saker, även fast man kanske - som i mitt fall - vill legalisera cannabis och andra saker som inte anses vara "PK" i dagens samhälle. Men när det kommer till SD - oj, då blir man PK-kärring väldigt snabbt. Det måste ju bero på att, i slutet av dagen när Sverigedemokraterna inte längre har bra argument att komma med, då kallar dom alla för PK. Brist på argument helt enkelt.

En kille/tjej skriver: "På Flashback är alla som inte delar ens åsikter PK, WT, neger eller jude, har du inte lärt dig det än?" Sant. Jag vill även slänga in troll också. Man kan säga att man inte stödjer pedofiler som våldtar små barn. Då är man, enligt vissa spån på Flashback, en PK-kärring. Väldigt intressant det där.

Förr i tiden önskade jag att det var häxjakt på pedofiler. Att dömda och inte dömda skulle försvinna från jorden - sluta existera. För precis alla pedofiler förtjänade att dö. Jag har tänkt om.

Jag har ingenting till övers för pedofiler som är medveten om sin sexuella läggning (absolut inte!) - men som fortfarande våldtar små barn. In i fängelset med er. Men sedan finns det en annan sort av pedofiler. Pedofiler som sitter hemma och mår dåligt över vad dom känner. Som vet att dom aldrig skulle kunna röra ett barn, även fast dom gärna vill. Dom som desperat söker hjälp, men som ingen får av det svenska samhället.

Dom pedofilerna ville jag ha bort förut. Skitsamma om dom inte gör någonting; det är ju pedofiler. Nu har jag dåligt samvete över mina tankar. För det är inte deras fel - och det finns hjälp att få. Jag får dåligt samvete över att det sitter många deprimerade män och kvinnor i sina hem nu, och funderar på att ta livet av sig på grund av sina mörka tankar. Som bedjande sträcker ut en hand, men som får en smäll tillbaka.

Så innan ni, som jag gjorde förut, börjar skrika om att "alla pedofiler borde dö/kastreras!" - tänk en gång till. Tänk på att alla inte gör illa barn. Tänk på att många mår så pass psykiskt dåligt över deras tillstånd, att dom inte vill leva längre. Tänk på dom nästa gång du delar ut en dödsdom.

Jag älskar yttrandefriheten. Alla ska ha rätt att säga precis vad dom vill. Yttrandefrihetslagen öppnar många nya dörrar och stänger andra. Yttrandefrihetslagen låter vissa mindre intelligenta åsikter komma upp till ytan, och sedan kan man plocka och slänga precis som man vill.

Det finns dock en nackdel. Människor som kan säga precis vad dom vill, och sedan skylla på yttrandefriheten. Ponera att en kvinna med sjuklig fetma går på stan. En annan kvinna, smal, kommer fram till henne och säger högt och tydligt att det inte är bra att vara så fet och att den överviktiga kvinnan borde banta. När man sedan konfronterar henne, säger hon med näsan i vädret att hon har yttrandefrihet och får säga precis vad hon vill.

Jag har aldrig förstått hur vissa människor kan göra det. Visst, du må ha en lag bakom ryggen, men är det nödvändigt att säga sådana saker till andra människor, bara för att du kan? Ibland är det bättre att hålla käften och inte säga någonting alls. Det handlar inte bara om att varje människa har rätt till en egen åsikt, utan det handlar även om att man ska kunna visa medkänsla och sympati för andra människors livssituationer.

Att gå runt och säga/skriva att 'feta människor är äckligt' är inte att dela med sig av sina åsikter; det är att vara medvetet elak mot andra människor, och jag tycker det är en stor skillnad. Ibland ska man helt enkelt hålla käften och vara snäll.

(Såg ett program på Tyra Banks Show där vuxna kvinnor trodde sig ha rätten att gå runt på stan och berätta till människor att dom var sjukligt feta. As if they didn't know? Har även läst lite om detta på FL, som vanligt.)

Man förknippar ju alltid Rammstein med högljudd och snabb musik. Lite vrålande, mörka röster och snabba trummor. Men, låten Frühling in Paris från deras senaste album är typ, den finaste låten jag någonsin har lyssnat på. Jag har den på repeat just nu. Älskar't.

 

In a dress made of light she came up to me
I know like it was today
I was so young
Feeling awkward
But still I never regretted it

She shouted words into my face
The tongue bristled with lust
It was only her language I didn’t understand
I didn’t regret it

Oh no, there’s nothing at all
Oh no, I regret nothing

When I left her skin
Spring bleeds in Paris

I didn’t know my body
Too shy to look at it
She showed it to me in the light
I've never regretted it

The lips often sold but soft
And touch them eternally
When I left her mouth
Then I began to freeze

She shouted words into my face
The tongue bristled with lust
It was only her language I didn’t understand
I don’t regret it

Oh no, there’s nothing at all
Oh no, I regret nothing

When I left her skin
Spring bleeds in Paris

A whisper fell into my lap
And would lead a fine sound
Speaking a lot and saying nothing
And it felt good

She shouted words into my face
And took a deep bow
It was only her language I didn’t understand
I don’t regret it

Oh no, there’s nothing at all
Oh no, I regret nothing

When I abandon her skin
Spring bleeds in Paris

Flashback är så roligt ibland. En kille och hans kompis har rökt cannabis. Hans kompis blev dock underlig och ramlade, medan han höll på att skära falukorv. Han började blöda näsblod, men kunde sedan somna. Killen undrar vad han ska göra. 'Har min kompis fått en cb-överdos?' (Man kan inte få det)

Flashbackare svarar honom:

"Glöm inte bort att kasta korven i soptunnan, det kan börja mögla annars. Jag fick massa maskar hemma hos mig pgr av dålig kökshygien efter en semester då jag var borta."

"Dra in datorn till honom med högtalarna och hela skiten. Sätt på högtalarna på maxvolym och dra på den här låten (videon nedanför, min anm.) medans du daskar pungen i ansiktet på honom."

Jag svär, jag rapade precis i 5 hela sekunder. Högt.

Nu vankar julen in med stora steg. Snart är det 24 december - klappar öppnas, julmat lagas och granen pyntas. Vissa föräldrar väljer att ta en nubbe till maten och kanske en julöl till Kalle Anka. Enligt Familjeliv är det synd om barnen, om dom måste vistas bland alkohol.

Alkohol måste inte alltid betyder alkoholism eller obehagliga situationer. Det finns många vuxna som klarar av att kontrollera sitt alkoholintag utan problem. Som inte dricker tills dom sluddrar, ramlar eller kräks på finmattan i hallen. Allting är inte svart och vitt när det kommer till alkohol. Möjligtvis enligt FL - där man antigen är alkoholist eller har nolltolerans mot att dricka på julafton (eller runt barn vars man än befinner sig.)

Jag tycker självklart synd om barn som måste fira julafton tillsammans med föräldrar som dricker alldeles för mycket - och som genom det blir förbannade, obehagliga eller somnar i soffan med kläderna på. Jag rättfärdigar inte det beteendet på något sätt. Men det behöver inte bli så. Det kan vara gott med en öl till maten, en nubbe till sillen och ett glas vin medan ungarna leker med julklapparna. Ungarna behöver inte få men för livet.

Det är alltså ok att dricka några glas på julafton, om man kan kontrollera det. Julafton är inte bara barnens högtid - knappast. Vuxna får även dom en chans att slappna av, äta gott och umgås med sina släktingar. Man behöver inte festa på julafton. Det tycker inte jag att man ska. Mest för att julen är en högtid och jag aldrig skulle orka börja supa mig full på den dagen.

Kan man däremot inte kontrollera spritintaget ska man låta bli, för barnens skull. Jag vet inte hur det är att vara bland en grupp med obehagliga vuxna som har druckit alldeles för mycket, men jag kan tänka mig att det inte alls är roligt. Men så länge man inte blir askalas har jag inget problem med att vissa väljer att dricka smått på julafton.

 

Jag är en riktig periodare när det kommer till musik. Just nu är jag inne på Rammstein. Ingenting annat duger - all annan musik låter bara tråkig och jobbig i mina öron. Jag vet inte hur många gånger jag har varit inne i en period där jag bara lyssnar på Rammstein. Men vem kan klandra mig - dom är ju genialiska, enligt mitt tycke. Och jag har aldrig stött på en dålig låt med dom - sådana band älskar jag. Som fortsätter att leverera bra musik i flera, flera år.

 

Första låten jag hörde av Rammstein var Du Hast (hittade den i filmen How High). Vi satt hemma hos Nicke i sexan/sjuan och tjuvrökte i hans rum medan vi lyssnade på den. Fina minnen. Sedan var vi tvungen att sluta eftersom hans mamma kände hur det luktade rök ur hans rum, hehe. Så... Jag vet inte riktigt vad poängen med det här inlägget är. Det är dock skönt att vara en periodare. För alla låtar blir som "nya på nytt" igen.

Sverigedemokraterna har skaffat sig en ny sekreterare. Denna flicka har en blogg som heter - wait for it - Parliament Princess. Livet som partyglad 20-åring anställd hos en av Sveriges viktigaste opinionsbildare, står det på hennes design och jag kan inte hjälpa att börja frusta av skratt.

Vill Sverigedemokraterna bli förlöjligade, eller vad handlar det här om egentligen? Det handlar självfallet inte om att hon är blond, utan mer om att hon presenterar sig som en stureplansprofil, modell och ja, kom igen, hennes blogg heter Parliament Princess. Det får mig att tro att Åkesson till och med var lite dummare än vad jag redan ansåg att han var.

Det blev inget 8.00 för mig idag heller. Jag orkade inte ens ställa alarmet på det inatt - så jag vaknade nyss istället. Att det ska vara sådana problem att vända ett dygn egentligen. Varför vänder man tillbaka det, så fort man har kommit in i bra rutiner? Jag vet inte hur det är med er, men jag vet ju att det självfallet är ju min onda hjärna som jävlas med mig. Att jag skulle göra det är ju en mindre logisk förklaring till att jag har en super villain hjärna med onda tankar. Eheh, eller?

Hur som haver, jag hittade ett par skor på inloggningssidan. Converse har samarbetat med Lovikka - och detta kan vara den snyggaste skon jag har sett på länge. Ja, jag är seriös, jag måste köpa dessa skor när dom kommer ut. Det rycker hysteriskt i skotarmen just nu.

Jag har nu alla album med Rammstein på min dator. Me so very, very happy. Jag har all musik på iTunes, så jag behöver inte brottas med youtube för att lyssna på deras musik längre. Spotify and Youtube - in your cyberfaces, bitches! Mm, detta känns väldigt gött faktiskt. Albumet Liebe ist für alle da är genialiskt. Ett mästerverk.


Hehe, Kruspe. Slurp.

 

Fotograf: Jag

Modell: Tåwe

"Hur kan man säga att man är lycklig när man inte tror på Gud eller lever ett Gudfruktigt liv? Det är bara skitsnack. Det är Gud som ger glädje, hälsa, framgång, lycka, frid och hälsa. Han är den som ger allt och mycket mer, han beskyddar oss mot alla hemskheter, hjälper oss i svårigheter. Han bevarar oss mot all ondska, han finns på våra sida, han är alltid redo för att lyssna och hjälpa, han är aldrig upptagen, han är god mot dom onda och dom goda, han är det enda som har makt i våra liv och öde, han är allsmäktig Gud. Snälla mina kära vänner det är dags att börja inse Guds makt."

Så skriver en kvinna på Familjeliv och jag blir provocerad. Jag har ingen Gud i mitt liv - och jag är ändå lycklig och mycket nöjd med mitt liv som det är just nu. Jag har tagit mig dit jag är idag och det är jag som besitter makten att fortsätta ta mig framåt. Det finns ingen Gud som sitter bakom mig och puttar på, som driver mig framåt. Det är mina framgångar och mina beslut.

Även fast jag accepterar att det finns religiösa människor - har jag ett problem med sådana människor som denna kvinna. Som tror sig kunna säga hur mitt liv ser ut och hur jag mår inombords på grund av mitt val som icke-religiös människa. För mig finns det ingen Gud. Ingen himmel och inget helvete. Jag tror på människan, och att allting är upp till oss. Jag tror inte att det sitter en Gud i himlen och blickar ner mig.

Jag tror att människan behöver någonting att tro på. Vad man väljer att tro på, är upp till en själv. Sedan får man ta och respektera andras val av tro. Jag lägger min tro på människan, simple as that. Det är människan som kan förgöra, förhindra, skapa och förändra. Allting är upp till oss. Jag tror på vetenskapen och jag tror på evolutionsteorin. Men jag accepterar att andra människor tror på en Gud eller en Gudinna. Så varför är det då så svårt för vissa religiösa människor att visa samma respekt mot oss icke-religiösa?

1: Jag kan inte dricka ur ett och samma glas för länge.
2: Jag måste göra många saker i jämnt antal. (Tuggor, klunkar, godisbitar, osv)
3: Jag blir lätt intresserad av nya saker, väldigt snabbt.
4: Ibland får jag lust att pierca mig igen, bara för själva piercandets skull (?)
5: Jag försöker aktivt förtränga att jag tycker Till Lindemann ser bra ut.
6: Samma med Marilyn Manson.
7: Jag är beroende av att knäcka mina fingrar, tår, nacke och rygg.
8: Jag blir panikslagen om mitt snus tar slut, även fast jag redan har en under läppen.
9: Jag tycker att kluvna tungor är snyggt.
10: Jag blir beroende av nässpray på 0.1 nanosekunder om jag tar det.

Jag är så lättretlig ibland. Sitter och lyssnar på musik - och grannen utanför mitt fönster skrapar bort snö från vägen. Med en spade. Det skramlar, skär och låter extremt högt. Så jag hör inte min musik, och jag börjar automatiskt att koka. Jag vill bara öppna fönstret och go bananas över honom/henne.

Jag kan inte sluta irritera mig över Malin Wollins krönika om pedofili och Flashback. Hur tänker människan egentligen, när hon drar alla Flashbackare över en och samma kam, och kallar oss för "sjukaste pedofiler"? Ett klart tecken på att man inte vet vad man pratar om.

Jag är ju medveten om att Flashback är rått - och att vissa delar av det forumet är hemska. Men det är ju det som gör Flashback till just Flashback. Yttrandefrihet för precis alla. Ingen ska tystas ner, alla ska ha rätt att berätta om sina åsikter öppet, utan att inlägg raderas eller modereras.

Man får hata Flashback om man vill. Fast innan man börjar uttala sig om att alla på Flashback är pedofiler, kanske man ska gå in på forumet och skapa sig en riktig uppfattning. Man kan inte gå in på en tråd och sedan anta att man vet vad Flashback går ut på. För all del, gå in på MGB-trådarna det första du gör, men döm inte forumet efter det. Då är man dum i huvudet.

Och jag skiter i om Malin Wollin påstår att hon har varit inne på Flashback och kollat runt. Hon har tydligen inte gjort det. Därför blir jag irriterad över hennes krönika. För hon drar mig över samma kam. Hon kallar mig för pedofil. Att hon sedan inte "menar det ordagrant" skiter jag fullständigt i. Varför skriver du en krönika om du inte menar någonting ordagrant? Väljer man att skriva någonting "mindre ordagrant", väljer man inte ordet pedofil. Men det fattar väl vem som helst med en IQ över 55.

Skulle egentligen kliva upp 8.00, gick inte som planerat. Vaknade för ungefär en timma sedan - jag antar att det är ganska ok det med. Så, vad händer denna torsdag? Inget bokprat för min del, eftersom det är mycket att göra i skolan nu. Sista provet i Samhällskunskap och franskan blir bara svårare och svårare känns det som. Fast det är ju logiskt. Så jag ska plugga hela dagen. Även imorgon, lördagmorgon och hela söndagen. Jesus.

Jag är ledig på lördagkväll däremot, yey. Då blir det skräckfilm och andra grejer, vilket kommer bli nice. Så.. Vad jag gör nu? Sitter och snusar och lyssnar på Rammstein som vanligt. Jag är dödligt less på min lista på Spotify; jag ids inte ens starta upp den. Så jag har suttit och varierat mellan 17 stycken väl utvalda Rammstein-låtar i cirkus 4 dagar nu på Youtube. Önskar att dom kunde komma tillbaka till Spotify; det börjar bli tröttsamt att logga in på Tuben flera ggr per dag.

"Människor som vistas på Flashback är lika sjuka som den sjukaste pedofil."

Malin Wollin har bevisligen ett IQ under det normala. Stackars lilla Fotbollsfrun.

"Det är sant det du säger. Inte vill man ha en flickvän som kan allting om allt om allt som du inte kan diskutera någonting med utan att hon vinner diskussionen med all fakta. En hysfat smart tjej, som inte är trög men man kan ändå diskutera med och snygg är det absolut ultimata!"

"Precis som kvinnor vill inte vi knulla våra kompisar, att en kvinna visar tecken på "smarthet" är för mig avtändade och okvinnligt dessutom skvallrar det om lågstatus, en kvinna utvecklar inte sitt känsloliv, personlighet, eller intelegens om hon inte har stora problem med sitt utseende. Smartheten brukar komma på senare år när hennes värde har försvunnit. Vill föra mina gener vidare, men att ta han om dom är under mitt värde, klart man kan prata med sin kvinna men inget djupare, då sjunker min attraktion för henne."

---

På ett sätt är jag ju inte förvånad över att det även finns sådana här sågspån; men lite chockad är jag. Hur kan man dra slutsatsen att det är okvinnligt att vara intelligent? Att man endast blir smart när man är äldre, för då har ens värde som kvinnat försvunnit? Åh, stackars Flashbackpojkar. Vilka tragiska liv di små har.

Jag vill som, klämma ihop alla till en stor hög och ge dem alla en stor käftsmall, så att de vaknar upp. Vem vill vara tillsammans med en imbecill? Är vissa killar (och tjejer) så rädda att bli utmanade på sin intelligens? Vad spelar det för roll egentligen? För mig som tjej är det tvärtom - en kille som bara kan säga "duh, huh, vadå, jag fattar inte?" - big fucking no-no.

Om vi far till Götet sommaren 2011 kanske vi far till Tyskland med färjan. Jag försöker övertala mamma om det. Men, det finns även färjor till Polen. Det hade ju också varit kul. Men jag såg nyss en dokumentär om Polen - som handlade om nazistiska fotbollshuliganer. Eh, det fick ju mig att bli lite misstänksam mot Polen. Så min paranoid hjärna vågar inte fara till Polen, även fast det hade varit roligt. Oh well, Polen eller Tyskland? Vad hade varit roligast? Om man far till Tyskland hamnar man i Kiel, och far man till Polen hamnar man i Gdynia. Ja, jag vet inte.

Vissa människor man umgicks förut med är kvar på samma rutor. Sitter fast i samma gamla mönster - oftast knark. Jag tycker inte det är patetiskt eller någonting sådant, utan jag tycker det är tråkigt att det ska behöva vara så. Speciellt för dom som stundtals tog sig ur det, men som föll tillbaka lika snabbt. Fan, det fanns ju till och med vissa som var hemlösa ibland. Men man reflekterade inte över det för 3 år sedan - man hade roligt och det var det enda som betydde någonting. (Låter kallt, men efter ett tag märkte man ju att tjat inte fungerade, att det inte fanns någonting att göra.)

Så, inte vet jag. Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till. Förutom att jag tycker det är tråkigt. Många av dom har jag inte sett på 1-2 år nu, även fast man umgicks 24/7 förut. Men det var då. Oh well, hoppas att det ordnar sig för alla någon gång i alla fall. Som sagt, jag vet inte riktigt vad jag skulle komma fram till, mest att jag tycker det är tråkigt.

Haha, festligt. Det tog ett tag att få in tandställningen. Oh whatever, jag ids inte skriva någonting om det. Känner att det börjar spänna i käften nu, så jag ska värma mat nu. Lika bra att passa på att äta när man kan.

Till Lindemann, varför slår han sig alltid över ansiktet? Min första tanke är att han är tysk och att han tänder på det. Men det handlar ju om mina fördomar mot tyskar. (Vadå? Alla vet ju att tyskar älskar lack och läder, piskor, tung techno och nazism?) Skitsamma, det hade varit kul och veta varför han gör det. Och fan vad snygg gitarristen i Rammstein är. Om nom nom. (Eller en av dom, Richard Z. Kruspe för att vara exakt, 00:45 i videon.)

Jag älskar min och Beas egna värld. På riktigt, alltså. Jag vill dra världen över huvudet som ett täcke och bara... stanna där. Jag hatar att den inte finns på riktigt faktiskt. Jag hade bytt detta liv mot ett liv i vår värld på 0.3 nanosekunder. Jag hade inte tvekat en sekund. Och ibland känner man sig faktiskt frustrerad över att den inte finns. Känns rättare sagt förjävligt att man aldrig kommer kunna uppleva den på något annat sätt förutom i sin egna fantasi.

"Är man neger så får man väl finna sig i att bli kallad för neger?" - idiot på Flashback

Ska alla med cerebral pares finna sig i att bli kallade för CP-barn? Ska alla prostituerade finna sig i att bli kallade horor? Ska alla med Down's Syndrom finna sig i att bli kallade för muppar eller mongon? Ska alla med amputerade ben finna sig i att bli kallade för invalider? Ska alla överviktiga människor finna sig i att bli kallade fetton?

Efterbliven människa. Oj, förlåt, tog du illa upp? Men är man efterbliven man får ju finna sig i att bli kallad för det - eller hur var det nu? Gå och lägg dig, dra ett täcke över huvudet, stick ner sanden i huvudet, dö en tragisk död - jag bryr mig inte, jag är bara så trött på att läsa dumma kommentarer av ännu dummare människor. Ska uppfinna en manick som förintar alla idioter med IQ under 4.

Varför måste den här låten vara gjord av nazister? Den är ju så bra. Det enda som är dåliga med denna låt är ju då texten - vad annars. Fan, kunde dom inte ha sjungt om blommor eller nått? Jag vill ju inte lägga till en natzi-visa på min spellista på Youtube.

Sedan tycker jag också det är irriterande att nazister envisas med att kalla sig själva för skinheads. Ni är inte skinheads. Skinheads är inte nazister. Fan, ni sabbar ju allt. Bra musik och en harmlös subkultur. Fuck you all.

Det räckte inte hela vägen för CA - marijuana legaliseras inte ännu. Anledningen till att jag säger ännu är för att jag är hundra procent säker på att det kommer hända i framtiden. Jag har sett denna debatt tas upp även i Sverige - många argumenterar för marijuana, även många politiker. Och ja, jag tycker att det är dubbelmoral att diskutera för alkohol (6000 dödsfall/år) men att diskutera mot marijuana (Noll dödsfall, av THC).

Enligt mig fungerar det inte att förbuda saker hit och dit utan grund. Och det är utan grund man förbjuder cannabis - när man i andra svängen säljer alkohol till samhället. Vadå, en drog passar, men inte en annan? Det fungerar ju inte. Det är viktigt att skilja på knark och knark. Cannabis är inte knark - det är vetenskapligt bevisat att cannabis är mindre skadligt än alkohol. Så varför krigar vi mot det, egentligen?

Sedan ska man inte lätt på det heller. Det är ju knappast hälosamt för kroppen att använda det. Men som sagt, jag tycker att det är dubbelmoral när man hejar för alkohol men inte för cannabis, som är ett mildare rusningsmedel än vad staten säljer till oss. Genom att legalisera marijuana kan man även begränsa den svarta marknaden och kontrollera försäljningen.

Så ja, jag är för en legalisering av cannabis.

---

"Du har den gamla klassiska förlegade synen att samhället skulle få nån form av skydd mot olika preparat bara för att de är olagliga. Det börjar bli lite väl tydligt att förbuden inte fungerar och att det är dags att pröva nånting nytt. Samhället behöver se frågan ur ett hälsoperspektiv, inte ur ett moral och brottsperspektiv. Vi bör satsa mer på att hjälpa folk som har problem med droger (inkl. alkohol och tobak) och förebygga genom utbildning. Finns mycket resurser att lägga på den typen av medel om man slutar spendera allt krut på polisinsatser, hetsjakt och fängelsestraff för narkotikabrott.

Det är alltså inte bara folk som vill bruka droger som skulle tjäna på en ny narkotikapolitik utan samhället i stort.

Problemet är att du likt stor del av befolkningen (särskilt då våra äldre generationer) aldrig läst på eller ens funderat på frågan. Man går istället på magkänslan som när man hör ordet "droger" automatiskt säger "farligt, fel, förbud!" istället för att fundera på om dessa förbud faktiskt hjälper eller ej. Vi har haft den här icke-fungerande politiken länge nog. Den fungerar inte. Ungdomar vet vart de kan få tag i cannabis är den generella uppfattningen. Bruket minskar inte. Om samhället kan hjälpa folk, istället för att försöka peka ut kriminella och straffa de så hårt vi bara kan så har vi kommit en lång väg.

Fundera gärna på det förbud som du så instinktivt propagerar för och hur mycket det har hjälpt Sverige eller andra länder med samma synsätt hittills. Statistik och fakta finns att hitta om du är nyfiken. Försök då även se situationen objektivt och fundera över vad det finns för alternativ till nolltolerans och förbud. En legalisering är inte till för att gynna den enstaka "knarkaren" utan för att hjälpa samhället att tackla problemet från ett annat håll."

---

Enligt Linton kom den viktigaste aspekten bort på vägen:

– Det viktiga argumentet för en legalisering av cannabis är ju att rycka plånboken från den organiserade brottsligheten. Av alla resurser som genereras till organiserad brottslighet i världen kommer 50 procent från cannabis. Det försvann lite i skuggan av den mindre intressanta frågan om hur Kalifornien som stat skulle bli stormrikt på en ny produkt.

Kalifornien röstar i Proposition 19 nu. Skola den gröna blomman (marijuana) legaliseras eller icke? Jag följer det. Tyvärr börjar inte rösterna att räknas fören 04.00 inatt och jag sover tungt vid den tiden. Men då vaknar man förhoppningsvis upp till ett beslut ett par timmar senare. Jag vet dock inte vad jag gissar på för resultat. En del utav mig tror att CA kommer rösta fram en legalisering (Hey, it's Lala-land...) men den annan del utav mig tror att det blir ett starkt nej.

Kan följas genom denna hemsida.

Bea: Kolgrim (katt) är snäll mot Mr. Mosby (hamster). Sedan kommer Dexter (katt med skitzofreni, psykopati, lite andra mysiga åkommor sådär). Att lita på honom är som att lita på Snape. Man gör det bara inte.
Jag: Klockren nördbeskrivning. Det här måste jag skriva upp någonstans.

Gick till tandregleringen 10.20, var framme 10.30, gick hem 10.35. Onödigt, tycker jag. Kvinnan körde upp 3 gummiband mellan mina tänder och jag har nu ont. Jag kommer antagligen inte kunna äta normalt, precis som förra gången jag våndades med dessa blåa band från helvetet. Oh, damn you all. But thy shall not complain! På fredag åker tandställningen in. Eller grillz, som jag kommer kalla det. Kommer spatsera runt varje dag och ba; "Yo dawg, wanna se my grillz, fo sho?"

Fortsätter kolla på dokumentären som handlar om The Westboro Baptist Church. Nu handlar det om Sverige. Enligt dom hatar Gud det här landet och alla vi som bor här. Vi kommer alla att hamna i helvetet och på en av deras skyltar står det: Thank God for all the dead Swedes. För det var ju bra att det befann sig så mycket svenskar när tsunamin i Thailand kom. För många svenskar dog - och vi är alla homosexuella syndare som kommer brinna i Helvetet. Det finns en hemsida om Sverige - godhatessweden.com (länk)

Varför vi kommer brinna i Helvetet enligt den sekten? För att homosexualitet inte är förbjudet. För att vi ser homosexuella som fullt normala människor (vilket dom är!) och för att vi inte försöker bekämpa det. Och jag blir fan illamående, när jag ser den där dokumentären. Inte bara för att dom kastar skit på Sverige, utan för mycket annat. Man får följa Shirley och hennes familj. Dom pratar om sin tro och man får följa med dom på alla deras demonstrationer. Under en demonstration får hennes son en burk kastad i huvudet av en okänd bilist. På grund av hennes val i livet. På grund av att hon föder barn och sedan tvingar in dom i ett liv dom aldrig har bett om att få leva. Hjärntvättade små barn som aldrig kommer kunna skapa egna åsikter.

Jag tycker så synd om dom. Om barnen och alla vuxna som har blivit hjärntvättade sedan dom föddes och förstod. Jag tycker synd om alla människor som blir födda in i en familj där endast hat existerar - där "annorlunda" (normala) tankar är en synd. Tankar som kan få dom att bli utfrysta från sin familj; tankar som kan få din mamma och pappa att lämna dig - överge dig. Det är så förbannat sjukt och läskigt att det finns sådant här på 2000-talet. Jag önskar och hoppas att barnen tas ifrån dom - att dom får växa upp hos en fosterfamilj med sunda värderingar. För Shirley ska inte ha barn. Hon förstör deras liv - hon stoppar dom i sitt personliga lilla helvete på jorden och låtsas att allting är bra.

Ibland undrar jag om dessa människor någon gång förstår att det dom gör är fel och fruktansvärt elakt. Om dom inser att dom förstör liv. Vilken normal människa demonstrerar mot en soldats begravning? En soldat som har skyddat deras land. En människa som dog. Hur kan man stå utanför kyrkan, med plankat där det står: God hates soldiers, God is your enemy och Don't worship the dead. Nä, jag fattar det inte. Det är hemskt tragiskt att sådana här sekter finns och är aktiva.