Det finns en till sak som jag har funderat på. Människor som inte vill sluta diskutera. Exempel: Jag och Pelle sitter och diskuterar stening till döds. Jag är starkt emot detta eftersom det är barbariskt. Pelle tycker däremot det är ett bra straff. Vi diskuterar för- och nackdelar ett bra tag. Vi går sedan över till att diskutera om det inte finns bättre sätt. Jag ändrar inte argument, och det gör inte Pelle heller.

Varför ska man fortsätta diskutera ämnet, om man inte kan komma fram till någonting tillsammans? Varför ska man stanna på samma ruta och diskutera samma saker? Ska vi försöka ändra varandras åsikter? Handlar det om att någon måste vinna diskussionen tillslut? Svammel. Jag tycker det blir trist när man ska diskutera någonting som inte leder någonstans. En riktigt bra diskussion för mig är när man kan komma fram till någonting efter ett tag. En diskussion där man sitter och framför samma argument hela tiden eftersom det inte finns en chans i helvetet att någon ändrar sig är trista.

Det är ju alltid roligt i början. Man håller inte med varandra, men vill gärna diskutera ändå. Så man gör det. Man lägger fram argument, lyssnar på den andra och fortsätter. 45 minuter senare: Ingen har gett med sig. Ingen har ändrat åsikt. Ingen har kommit fram till något tillsammans. Ska man sitta och dra samma argument i 45 minuter till? Och när man säger 'Det är nog ingen idé att vi fortsätter' till vissa människor, då är man helt plötsligt konflikträdd. Que pasa?

Självklart ska man inte endast diskutera saker man håller med varandra om. Det är ju inget roligt. Men det måste ju finnas en gräns. Tillslut blir man bara förbannad på den andra människan och det kan lätt bli otrevligt. Man måste kunna stanna i tid. Och bara för att man lägger ner en diskussion betyder det inte att man inte vill diskutera någonting annat. Jag och en vän till mig kunde sitta och diskutera när som helst. Vi hade väldigt olika åsikter om allting. Men vi lyckades ändå komma fram till någonting tillslut. Det är roligt.