(Hoppsan, nu blev det ett litet inlägg om SD ändå...)

Du får veta att din vän ska rösta på SD, säger du upp vänskapen?

Om min kompis intresserar sig för Sverigedemokraternas hela politik och inte är främlingsfientlig skulle jag inte bry mig om att säga upp vänskapen. Skulle jag acceptera det och vara knäpptyst? Nej, det skulle jag inte. Diskussioner skulle uppstå och jag skulle vilja ha en vettig förklaring till varför hon/han väljer att rösta på det partiet. Men visst, jag kan acceptera det efter ett tag, men jag kommer absolut inte förstå det.

Om man kompis däremot hade svängt om och blivit riktigt främlingsfientlig och endast röstar på SD 'för att blattarna ska ut', hade det varit tack och adjö för min del. Jag skulle inte acceptera det. Jag hade inte kunnat acceptera att en rasist fanns i min närvaro - eftersom jag avskyr deras tankesätt och deras åsikter. Det finns ingenting med rasister (eller nazister) som jag accepterar eller förstår mig på.

Sedan finns det alltid undantag. Hade en av mina närmaste vänner, till exempel Alice, blivit en hardcore rasist som vill ha ut alla med mörk hy, skulle jag för det första bli riktigt förbannad på henne. Hon skulle ha fått diskutera med mig väldigt många gånger. Hade jag sagt upp vänskapen med henne? Jag vet faktiskt inte. Det är skillnad på vänner och nära vänner, det är ju uppenbart. Jag hade nog attackerat henne och ifrågasatt om hon är efterbliven på riktigt eller om hon har blivit psykiskt sjuk. Sedan hade jag tappat så pass mycket respekt för henne att vänskapen kanske rinner ut i sanden. Sorgligt kanske, men jag hade inte kunnat acceptera det.

För rasister och nazister är avskum.