Det finns en sak som jag hatar med att bo i stan. Det är när man måste promenera genom Storgatan för att ta sig hem. Jag är så paranoid så att det inte är sant. Varje stolpe, människa, katt och byggnad är, antagligen, ute efter att döda mig. Följde med Ballis till Max runt 23.00 och kom hem för en liten stund sedan. Hade dödsångest hela vägen hem. Mindre kul var det ju att det var någon jävla hockeymatch här ikväll, så hela stan kryllade ju av överförfriskade hockeytöntar (som ville döda mig). Bollocks.

Hah! Och en annan rolig grej.

Bea: Du missar min andra namnsdag i år!
Jag: Men du har ju redan haft en, och då sa jag grattis?
Bea: Ja, men jag har ju en till.
Jag (sinnesförvirrad/döv): Jaha.. Ja, grattis på födelsedagen.

Det var klockrent IRL, jag lovar.