Jag vill inte dö - men jag vill veta vad som händer efter döden. Jag vill veta vad döden är, och var vi hamnar när vi tillslut inte kan leva längre. Att allting blir svart fungerar inte för mig. Men eftersom det inte finns förklaringar som är troliga, är ett evigt mörker det enda jag kan tro på och se framför mig. Jag önskar dock att det finns någonting annat. Att vi på något sätt fortsätter att finnas, på ett eller annat sätt. Jag har teorier!

• Det sista vi ser innan vi dör är ett ljus. Vad det ljuset är vet jag inte - men ofta säger man att det är himmelriket. Dock har jag en annan teori om ljuset: Det sista vi ser är ljuset - men det är även det första vi ser när vi föds. En lampa, solsken eller någonting annat som lyser. Föds vi på nytt?

• En annan teori är att kroppen hamnar i ett slags tillstånd - i det stället man har älskat mest, eller trott på mest. Så till exempel: en kristen människa hamnar hos Gud i Himmelriket, om han har varit god. Men har han däremot varit ond och trott att han ska hamna i Helvetet - hamnar han där. Samma med alla religioner - förutom pånyttfödelsen inom hinduismen och buddhismen.

• Kanske är tiden större och mer komplicerad än vad vi egentligen vet. Kanske tiden är oförklarligt, någonting som vi aldrig kommer förstå oss på. En evig illusion. Kanske lever 1800-talet vidare i en annan illusion - i en annan tid som inte syns för det mänskliga ögat. Kanske föds vi på nytt in i olika tidsåldrar - i en evig cirkel som går runt och runt.

Jag vet att det låter extremt flummigt - men jag vill gärna tro att något utav detta finns. Kanske inte ett himmelrike - det har jag väldigt svårt att tro på. Men dom två andra alternativen. Dock tror jag inte på dessa teorier. Jag kan inte tro på det. Samma med religion (i alla fall dom tre abrahamitiska religionerna) - eftersom det inte går att veta med all säkerhet och är oförklarligt har jag svårt att tro på det. Jag kan inte lägga mitt liv i händerna på en osynlig makt som människan har skapat.

Jag är medveten om att den kemiska processen och allt som hör till slutar att fungera sekunden du dör. Din kropp stänger av. Kortslutning - du är trasig och fungerar inte längre. Men jag vill inte att det ska vara ett evigt mörker för alltid. Vad finns i mörkret? Hur känns det att inte existera? Även det "eviga mörkret" är ologiskt för mig. Allting är ologiskt och jag kommer bli galen av att tänka på detta för länge. Det är precis som med universum. Vad finns bakom väggen, varför finns vi, varför just vi, har universum ett slut? Sådana frågor spökar dagligen för mig. Och jag tänker, grubblar, hummar och funderar så pass mycket att det knakar. Även fast det inte finns svar fortsätter jag att ställa frågor om det.

Jag vet inte varför, det är ju bara jobbigt för mig själv. Men nu har jag börjat tänka på döden. Observera: Jag vill inte dö. Jag är bara nyfiken på vad som händer efteråt. Ett himmelrike är inte logiskt, men inte heller ett evigt mörker. Fan, allting är så ologiskt med den här världen, universum och livet. Det finns inte en förklaring till någonting. Och teorier fungerar inte heller. Det spelar ingen hur roll hur många teorier du kommer med - i slutändan vet du ändå inte. Och det gör mig galen.