Jaha, nu har jag läst ut I Am Ozzy och det känns ganska vemodigt. Vad gör jag nu? Jag har ju kvar Mansons bok att läsa, men jag är inte speciellt intresserad av den. Visst, den är äcklig och man häpnas över 'hans liv', men är det sant det som skrivs? Ljuger han för att skydda sin image? För att locka ännu mer läsare? Jag har faktiskt ingen aning. Men, om tristessen bubblar upp, kommer jag nog att läsa den. Tills vidare läser jag Lemmys bok.

Ozzys bok var fantastisk, om ni ville veta. En av dom bästa självbiografierna jag har läst och kanske en av dom bästa böckerna jag har läst under ett års tid nu. Många gånger har jag skrattat rakt ut - han har ju gjort sådana sjuka saker back in the days att man knappt förstår det. Som incidenten med fladdermusen - jag hade ingen aning om att det var så det låg till. Men nu vet man det.

Om ni vill läsa en rolig och bra bok - läs Ozzys. Ni kommer inte att ångra er för en sekund. Och för all del, köp den inte med svenskt språk. Boken är fylld med brittiska slang och svenskan kommer att förstöra helheten. Så köp den på engelska, precis som det ska vara.

Att komma in bland dom brittiska slangen kan vara lite knepigt till en början, men man lär sig väldigt snabbt - i alla fall jag. Efter kanske 15-20 sidor hade jag börjat fatta det mesta. Själva boken har annars ett språk som är väldigt lätt att förstå och hänga med i - även fast man kanske inte är så bra på engelska.

Ozzy verkar vara en rolig prick till människa, och det var riktigt roligt att få komma in i hans huvud och läsa om hans liv och hur allting startade. Innan jag läste boken visste jag inte mycket om Ozzy. Man har ju lyssnat på hans musik och man har ju följt The Osbournes, men det var allt. Så om man är det minsta intresserad av honom borde man läsa denna bok. Fast det kan man ju göra även fast man inte är intresserad av honom/hans musik - fast, det måste ju vara roligare att läsa en självbiografi om en människa man faktiskt är intresserad av. Fast det är ju bara enligt mitt tycke.