Jag älskar min och Beas egna värld. På riktigt, alltså. Jag vill dra världen över huvudet som ett täcke och bara... stanna där. Jag hatar att den inte finns på riktigt faktiskt. Jag hade bytt detta liv mot ett liv i vår värld på 0.3 nanosekunder. Jag hade inte tvekat en sekund. Och ibland känner man sig faktiskt frustrerad över att den inte finns. Känns rättare sagt förjävligt att man aldrig kommer kunna uppleva den på något annat sätt förutom i sin egna fantasi.