Ja, till en viss del möjligtvis. Man kan välja vad man vill känna - man kan välja hur man reagerar på olika saker. Man kan välja att försöka kämpa för ett lyckligt liv.

Men människor får det att låta för simpelt. Som att man kan vakna upp en dag och bestämma att man är lycklig. Det blir ett "sopa-problemen-under-mattan"-fenomen på ett sätt. Man undviker och ignorerar det jobbiga som trycker, och väljer bara att känna och se det som känns bra.

Och på ett sätt, ja, det är bra. Men bara för att man ignorerar ett problem betyder det inte att det försvinner. Nej, det finns kvar och det kommer att synas. Sedan kan det även förvandlas till en käftsmäll för människor som mår dåligt på riktigt. Att lycka är ett personligt val. Människor som är deprimerade och får höra detta - hur kan det kännas egentligen? "Lycka är ett val, jag ser att du har gjort ditt." Som att det per automatik betyder att denna deprimerade människa medvetet väljer att må piss.

Självklart är en bra inställning grunden till ett lyckligt liv. Man måste kämpa och försöka se ljust på framtiden för att må bra. Det är aldrig bra att gräma sig och endast se svart. Men det är inte alltid så simpelt att försöka vara positiv. Ibland fungerar det inte. Det finns hundratusentals människor som är deprimerade utan att veta varför. Då kan man inte vara välja att må bra. Det blir en fasad i slutändan. Det blir en jävla lögn.

Så jag tycker folk kan lugna ner sig med att säga: Lycka är ett val. Jag förstår poängen med det - men jag tror inte att det alltid fungerar på det sättet. Lycka är inte alltid ett val - inte olycka heller. För säger man att lycka är ett val, då säger man även att olycka är ett. Och det är klart att man kan kämpa för att söka hjälp och må bättre. Då gör man ett val här i livet. Men ibland kommer man inte upp från botten (som ofta händer) och man fortsätter att må dåligt - och det är inte ett val.

Och då förvandlas den lilla meningen till en käftsmäll.