Jag hatar, hatar mina mardrömmar

Drömde att jag gick runt på stan inatt. Jag var ledsen och trött i drömmen och gick omkring och bärde på en blöt disktrasa. Jag kommer ihåg att jag kastade den på marken utanför Shopping för att jag blev förbannad. Helt plötsligt blir det kolsvart i min dröm. Någon har stängt av strömmen, och i min dröm släcktes även solen. Allting blev kolsvart. Extremt obehagligt. Jag hörde hur människorna runt omkring mig fick panik. Sedan blev det tyst. Obehagligt tyst. Jag hasade mig fram till en parkbänk och satte mig bakom den och var livrädd; så helt plötsligt hör jag hur någon börjar gå. En släpande gång. Framför mig. Jag hör hur 'det' andas, går framför mig och hur 'det' sedan stannar upp.

Sedan tänds allting igen och det står ingen framför mig. Drömde sedan att jag följde med en kille in på ett lägenhetsområde. Han pratade med en tjej i telefonen och han var förbannad. När han hade lagt på gick vi ut och när vi vänder oss ner (vi var nu vid hans lägenhet på andra våningen) för att kolla mot markplanen står det en man där (inget blod eller förvridet ansikte, bara ett vanligt ansikte fast med kolsvarta ögon) som säger 'Elin!' med den äckligaste rösten jag har hört. Jag gallskrek i min dröm. Sedan hände det 3 ggr till, innan jag vaknade upp.

(Sedan drömde jag även att jag skulle på en fotbollsmatch för första gången. Jag och Bea hade klätt ut oss som punkare, så vi satte oss i en sporthall där hög Oi! musik spelades och det luktade piss. Sedan hamnade vi någonstans ute på ett kolsvart hav och kunde inte komma därifrån.)

Kommentarer

Innan du kommenterar:
Kommentarer besvaras här.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0