Jag och Anne mediterade tidigare idag. Jag tände en kon av meditationsrökelse, satte mig på en kudde och slog på lugn musik. Arabiska trummor och flöjter. Benen i kors. Satt i 15 minuter och fokuserade på min andning tills en väldigt läskig sak hände. Eller läskigt var det inte; det var underbart. Mina armar började att kittla. Som att någon stod med tusentals fjädrar och drog mot min hud. Efter det kände jag hur mitt huvud domnade bort. Sedan spred sig en värme i hela min kropp. Och shit, jag hade kunnat stanna i den känslan hela mitt liv. Jag har aldrig varit med om det förut.

Vilket känns bra. Känns som att jag har lärt mig att fokusera mer på ingenting nu. Jag existerar bara. Sedan hände det där. Längtar till imorgon för att se om känslan kommer tillbaka. Ni som inte mediterar - vad väntar ni på? Allting rinner av en. Precis allting. Att meditera är bland det bästa jag någonsin har gjort. Ska beställa hem böcker om det också - lära mig ännu mer om det. Finns många grenar inom meditation, allt från att bara sitta och andas till att försvinna i sig själv. Man hittar ett sådant otroligt lugn efter ett tag. Och även fast jag nu fokuserar på ingenting (förutom min andning, och ibland rökens rörelser) gör det ingenting om man tar sig tid att rannsaka sig själv - lära känna sig själv bättre. Vissa börjar till och med gråta efter en stunds meditation. Alla känslor frigörs. Allt kommer upp till ytan, för att sedan försvinna.

Sedan finns bara nuet. Och det är ju bland det viktigaste inom buddhismen: nuet. Inte gårdagen och inte morgondagen, utan nuet. Allt för ofta spenderar vi västerlänningar dagen med att oroa sig över saker som har hänt eller över saker som kanske kommer att ske. Allt för ofta glömmer vi bort att vi faktiskt lever nu. Genom meditation kan man lära sig att endast fokusera på nuet. Att låta alla känslor och tankar försvinna. Att bara finnas till.

(Hehe, låter jag mycket flummig?)