”Någon gång i historien kom någon och sa: När ni gifter er måste ni båda frysa till is för resten av livet. Ni ska gå bredvid varandra som två järnvägsskenor och följa det utlagda spåret. Det spelar ingen roll om en av er behöver komma lite längre bort eller lite närmare ibland – det är emot alla regler. Reglerna säger: var förnuftiga, tänk på framtiden och era barn. Ni får inte förändras något mer, ni måste vara som skenorna. Avståndet mellan dem är detsamma som avgångsstationen, halvvägs och vid ändstationen.

Låt inte kärleken förändras, varken växa i början eller krympa i mitten. Det är alldeles för riskabelt. Så när det första årens glädje har lagt sig ska ni behålla samma avstånd, samma stadga, samma funktionalitet. Ni driver tåget med artens fortlevnad mot framtiden. Era barn kan bara bli om ni håller er kvar där ni alltid har varit -143,5 centimeter från varandra. Om ni inte trivs med något som aldrig förändras, tänk då på barnen som ni har satt till världen.

Tänk på grannarna. Visa att ni är lyckliga, grilla på söndagarna, se på tv, hjälp till i kvarteret. Tänk på samhället. Klä er så att alla ser att det inte finns några konflikter mellan er. Titta inte åt sidan, någon kan titta på er och det är en frestelse, det kan innebära skilsmässa, kris, depression.

Le på alla foton. Ställ fotona i vardagsrummet där alla kan se dem. Banta och träna – träna för allt i världen, så att ni kan frysa er själva i tiden. När träningen inte hjälper är det dags för en plastikoperation. Men glöm aldrig att reglerna är satta och att ni måste följa dem. Vem satte reglerna? Det spelar ingen roll, fråga aldrig sådant, för det kommer att gälla förevigt, även om ni inte håller med.”

---

Jag valde att ta ett citat ur Paulo Coelhos bok Zahiren, som jag håller på att läsa just nu. Citatet är väl inget normalt och kort citat, men jag tycker att innebörden i det här stycket var alldeles för viktigt för att kortas ned. För att förstå innebörden i texten måste man läsa hela, och inte korta ner det alldeles för mycket.

Jag tycker om det här citatet, eftersom det speglar vissas verklighet på ett obehagligt sätt. Texten visar hur den färdiga mallen för ett lyckligt och rikt liv ser ut, och den säger att du måste leva den till alla medel. Det finns inga undantag och det finns inga andra alternativ. För att passa in i samhället är det på detta sätt du ska leva ditt liv. Stilla, lugnt och efter en osynlig mall, som någon annan har skapat åt dig.

Jag ser väldigt många människor leva sina liv på det här sättet. Jag säger inte att de inte är lyckliga människor, men det finns en stor del som egentligen inte är det. De som lever sina liv efter denna osynliga mall, dag in och dag ut, även fast deras inre skriker efter frihet och förändringar i vardagen. Människor som har blivit uppfostrade i en skev könsroll för att passa in i dagens samhälle.

Anledningen till att jag tycker om detta citat är för att jag är livrädd för det. Jag är livrädd för denna osynliga mall som visar dig hur du ska leva ditt liv på det rätta sättet. Jag är livrädd för att fastna i ett järnvägsspår och inte kunna ta mig ut. Att missa alla chanser att ta del av livet utanför mitt rumfönster. Att aldrig kunna lämna mitt liv och utforska världens hörn, bara för att ”jag inte ska det” om jag ”vill vara normal” och passa in. Jag är livrädd för det.