Jag kommer ihåg den bästa vikarien (lärarassistent? jag kommer faktiskt inte ihåg, men det är inte viktigt) jag har haft. Han hette Per, hade skägg och var ganska kort. Han var alltid rolig, fick lektionerna att bli intressanta och han stannade ofta för att prata med oss efter lektionerna. I alla fall med mig och Alice.

När hans sista dag på skolan kom, gav han mig en bränd singel med Lars Winnerbäcks 'Pollenchock och stjärnfall', eftersom jag hade nämnt att jag gillade hans musik. Jag har fortfarande kvar den skivan. Små stjärnor är målade med dassig bläck på det vita, skrynkliga och nu ganska tunna pappret som skyddar skivan.

Det var fint och jag kommer alltid tänka på den läraren när jag hör denna:



Det är inte många bra lärare jag har träffat på under alla mina år i skolan faktiskt. Majoriteten av dom har kommit till sitt jobb med ett dåligt humör och inget engagemang alls. Ett simpelt 9 till 5 jobb där man knappt orkar bry sig längre. Lektionerna blev ofta dimmiga, gråa och fullkomligt ointressanta. Dela ut papper, sätta sig på en stol och inte bry sig om att göra lektionen till någonting roligt. Robotar, hela högen!

Stig: Bildläraren som sparkades för att han var alkoholist. Han var en av dom bästa. Han hade alltid hatt, han pratade lite konstigt och verkade alltid befinna sig i en annan värld. Det kändes som att han precis hade kommit från en hippiefest på sjuttiotalet. Han hälsar fortfarande på mig och Alice, även fast det var många år sedan vi hade honom lärare: "Hej Elin, hej Alexandra", alltid samma tonfall. Alltid samma hatt och halsduk.

Anders: Jesus, vår flummiga bildlärare efter att Stig försvann. Han hade skägg, lockigt hår och sa ingenting. Gick runt i klassen, log och stannade upp för att kolla vad vi ritade. Han älskade min klass. Många andra sa att han ofta var arg och sträng, men inte mot oss. Då sa han ingenting. Han gick bara omkring och log. Såg harmonisk ut. Gav mig och Alice ett G även fast vi förtjänade ett rött och skrikigt IG.

Lars: Hans lektioner var veckans roligaste. Han blandade sina lektioner i svenska med att berätta roliga historier om sitt förflutna. Om hur renar jagade honom och hur hans nya glasögon gick sönder när han höll på att sluta snusa. Han var en teaterapa och kunde verkligen fånga ens intresse med alla sina olika berättelser. Jag lärde mig mycket av honom, men han slutade att undervisa oss. Varför? För att hans lektioner var för roliga, kort och gott. Han 'gjorde inte det han skulle'. Han var för mycket människa.