Jag längtar till snön börjar smälta bort, jag längtar till det börjar lukta gräs ute, jag längtar till jag får min nya design, jag längtar till att börja fotografera igen, jag längtar till att landa i Prag, jag längtar till att kunna sitta utanför Roasters och dricka en kall öl, jag längtar till mitt program på Nautilus, jag längtar till den första boken är färdig och ivägskickad till USA, jag längtar till mitt sommarlov, jag längtar till jag får börja läsa Latin, jag längtar till vi ska fara till Paris, jag längtar till framtiden, jag längtar till att fara till Irland, jag längtar till det är varmt om nätterna, jag längtar till mycket.

Jag längtar väldigt mycket jag. Men jag tycker om längtan - att det alltid finns någonting i framtiden som man väntar på. Livet tar aldrig en paus. Det fortsätter precis hela tiden. Med andra ord kan man säga att jag längtar till resten av mitt liv. Men jag älskar även nuet. Jag älskar att vara spontan. Jag älskar att improvisera. Men jag håller inte med om att man bara ska leva i nuet. Hur kan man göra det, när det finns en framtid framför en? Hur kan man bara leva i nuet? Jag kan inte hjälpa att längta, jag.