Och jag håller med.

Kritikerna säger dock att människan inte nödvändigtvis söker välbefinnande i allt vi gör. Att vi till exempel kan söka efter kunskap, ta hand om sjuka människor etc, utan att det ligger en "egoistisk handling" bakom det.

Jag tror tvärtom - att allting vi gör är egoistiskt handlande. Inte nödvändigtvis på ett ont sätt - egoism har en dålig klang, men det behöver inte vara det. Jag kan till exempel söka kunskap och sedan skaffa mig ny kunskap - och efteråt känna ett slags välbefinnande. Jag blir glad av att lära mig nytt. Jag kan även välja att ta hand om sjuka barn eller skänka pengar till välgörenhet med grundtanken om att jag gör det för någon annan än mig själv. Men jag mår också bra av det. Välbefinnande.

Om man ser till välgörenhet så är det ju för de flesta människor, att dom går in i det med tanken om att dom gör det för någon annan. Att dom vill hjälpa världen, och inte sig själva. Även jag, som skänker pengar till olika organisationer, går in med dom tankarna. Men jag förnekar inte att jag mår bra av det. Tyvärr har jag sett vissa människor ta väldigt illa vid sig av detta tänkande - att det, till en viss del, är ett egoistiskt handlande att skänka pengar till miljö eller arbeta med ideellt arbete någonstans i världen.

Jag tycker inte det är fel. Inom hedonismen (mest av allt epikurism) finns det egoistisk hedonism. I grund och botten vill man själv må bra - och där efter gör man saker som får en att må bättre. Men i samma veva älskar man ju sina vänner, sin familj och bryr sig om sin värld - så besluten man tar för sig själv hjälper också andra människor. Förstår ni vad jag menar?

Med detta säger jag inte att det är fult eller dåligt att det skulle vara att handla egoistiskt. Egentligen vill jag inte använda ordet egoism eftersom det låter väldigt opassande. Jag handlar ju själv egoistiskt - jag söker ju själv efter välbefinnande i praktiskt taget allting jag gör. Men jag vill även hjälpa andra människor och min värld. Man kan säga att många av oss är egoister med väldigt bra konsekvenser. Vi hjälper oss själva i samma veva som vi hjälper någon annan.

Så är det någon filosofi som jag känner mig närmast till är det hedonismen. Till en viss del, måste jag säga. Alla filosofer har ju någonting jag inte håller med om. Som Kierkegaards tre livssätt. Jag förstår honom till en viss del, men jag håller inte med honom. Eller som Marx' materialism. Finns mycket jag håller mig till, men även mycket jag tar avstånd i från. En religiös syn på vår värld finns ju i många av de gamla filosofernas tankesätt - och det motsätter jag mig väldigt mycket eftersom jag är icke-religiös. Men även det är roligt att fundera på - eftersom jag är agnostiker. Jag vet ju inte om Guds finns - så att diskutera filosofi ur ett religiöst synsätt är även det mycket underhållande och nyttigt.

Ja, helst av allt skulle jag ju önska att någon vill prata med mig om detta - men ingen är speciellt intresserad. Så jag skriver mest av mig här, och repeterar inför mitt muntliga förhör på måndag. :-) Men om någon skulle ha andra åsikter får ni gärna dela med er av dem.