När man släktforskar och ser vad för släkt (blod eller inte blod) man har, känner man sig sjukt svensk så att det inte är sant. Det skulle vara skönt om det bröts av med en afrikan eller någonting. Det är mycket konungar, vikingar, riddare och adelsmän. Vilken jävla historia man har i släkten! Jag råder alla att genast börja släktforska. Kan finnas väldigt intressanta människor. Nu är det ju inte jag som har hittat all denna info, utan det är ju Stig (min morfars bror) och det har ju tagit ett tag för honom. But still, sätt igång och forska, människor!

Måste börja googla om hur man börjar med det nu, så att jag kan släktforska på pappas sida. Kanske finns några coola finnar i släkten långt tillbaka i tiden. Jag har dock för mig att det kostar ganska mycket pengar - men jag tror det är värt det faktiskt. Nu är ju kanske inte den finska släkten lika intressant som den svenska - men det är ju alltid kul att veta mer. Den enda jag vet någonting om är ju farmor, och då vet jag knappt ett piss. Inte mer än att hon flydde från tyskarna, att hon gillade pelargoner och att hon var väldigt snäll. Och att jag tyckte det var väldigt ologiskt att vi inte fick stanna i hennes rum på sjukhuset när hon skulle få en spruta. Eller att hon alltid ville hålla i min hand på sjukhuset medan hon pratade på finska.

Sedan kommer jag inte ihåg mycket mer.